Vad tycker ni om Harry, EGENTLIGEN?

du|vet|vem
Jo sant, men han är såå jobbig ibland... Men jag älskar verkligen TROLLKARSVÄRLDEN och alla andra saker runtomkring. Och innerst inne gillar jag väl Harry med, jag menar som jag skrev där uppe:
Han är ju trots allt trollkarlsvärldens hjälte och utan honom hade det inte blivit några böcker alls, så lite gillar jag honom allt även om han går mig OTROLIGT mycket på nerverna ibland!

ja men jag undrar lite om hur böckerna skulle se ut i Rons eller Hermione perspektiv OwO
Har alltid funderat över det :3

Överskattad och dryg? Harry? Överskattad? Oh my.

Först och främst; Harry växer upp utan någon som bryr sig om honom förutom spindlarna i hans skrymsle under trappan. De är hans enda vänner. Han vet inte hur det är att älska någonting för hela hans elva-åriga liv har han bara kunnat vara uppgiven, arg och inte känna av några andra känslor. Han förstår det helt enkelt inte än. Sen möter han den här nya världen där det som är helt främmande för honom kastar sig över honom: kärlek. Och han är redo att offra sig för det i elvaårsåldern för att det är, för honom, det enda rätta att göra. Och let's face it; Harry har aldrig varit ett barn. Han är en vuxen man i ett barns kropp. Han har aldrig upplevt det som ett barn ska få; han har aldrig blivit älskad förut. Och jag tror inte att man får se vem Harry verkligen är lika bra som i Order of the Phoenix.

Här blir han behandlad som det barn han faktiskt är, och Harry förstår inte varför. Det ligger inte i hans natur. Folk som står honom som närmast försöker lyfta tyngder från hans axlar genom att undanhålla saker för honom och Harry förstår inte varför. Han har aldrig gillat att behandlas som ett barn för han känner sig inte som ett. Harry vill ha ansvar, han vill vara delaktig och främst av allt: han vill vara en man. Han har ett behov av att bevisa vem han är för både sig själv och för andra. Och trots att Harry är hela kriget så får han inte veta vad som pågår. Det vore konstigt om han inte blev arg och ledsen eftersom att det är det mest naturliga för honom.

Otroligt många som påstår att de ogillar Harry säger att de gör det för att han är grinig, arg och arrogant. Men hjältar är inte heller svarta eller vita. Harry måste alltid bevisa något, han är rädd för att göra misstag och han försöker vara självsäker när han egentligen inte är det. Det är hans ''fel'' som får mig att älska honom så otroligt mycket. Det som är speciellt med just Harry är väl att han skiljer sig från andra hjältar i det faktum att det är ett barn det handlar om.

Jag älskar Harry även i de fallen jag helst skulle vilja slå till honom, för jag förstår anledningarna till varför han varför han gör det han gör; Harry fungerar inte normalt. Harry är inte som andra; han växte upp i ett skrymsle under en trappa och levde de nästa sju i ett krig; han vet inte hur man uttrycker känslor på samma sätt som vanliga människor. Han fungerar inte emotionellt på samma sätt som alla andra. Det är därför han inte kan bearbeta känslor; de exploderar. Och det är väl just därför han har ett så stort behov av att vara den hjälte alla förväntar sig att han ska vara. Harry är besluten att genomföra det han varit ämnad för sen han föddes, trots att han förlorar hans närmsta på vägen. Han har förlorat några av de viktigaste personerna i sitt liv, några som var de första att visa honom vad kärlek och uppskattning var, och trots detta så fortsätter han att vara stabil och säker även om han snubblar på vägen dit.

Harry var ett barn som växte upp i ett skrymsle under en trappa och flyttade ut för att utkämpa ett krig.
Han är så långt ifrån överskattad någon kan bli.

Jag skulle självklart vilja ha honom som kompis, inte för att han är the choosen one, utan för att han verkar så osjälvisk och snäll trots hans ''uppväxt'', if ya know what i'm talking about...
Fast självklart, det skulle typ vara livsfarligt att ha honom som vän men skulle verkligen vilja det C:

Och så är han ju bara för söt i de tre första filmerna 0w0...

Alla karaktärer i böckerna har sin ljusa och mörka dagar

accioron

Jag håller med dig om allt som har att göra med Harrys uppväxt och jag kan förstå honom till viss del... Men ibland blir jag bara så irriterad eftersom hans känns såå felfri,
jag menar: han har knappt suttit på en kvast när han blir utnämnd till "the youngest seeker in a century" han blir varnad för att patronus-besvärjelsen är väldigt svår att utföra men blir sen den ända 13-åringen som lyckas kasta en förkroppsligad patronus...

Han lyckas dessutom som 17-åring besegra det som varit trollkarlsvärldens största hot de senaste åren och som många vuxna begåvade häxor och trollkarlar försökt besegra.
Han känns helt enkelt FÖR duktug på ALLT han gör!!

du menar väl Hermione?
Det är mest hon som är felfri.

Oh dear. Harry är långt ifrån att vara en felfri karaktär, det är ju just det jag skrev om? Det är hans fel och brister som får mig att älska honom. Harry är inget vanligt barn, det är det som historien går ut på. Han överlevde den dödliga förbannelsen när han var blott ett år gammal. What do you expect? Han är en högst ovanlig trollkarl, men det är hans brister som gör honom till den han är.

Blaire
Uuugh, ingen karaktär i den här serien är felfri, och Hermione är verkligen inte heller det.

Jag är fullt medveten om det men det känns som Hermione är fröken perfekt om man jämför med Harry och Ron......

Självklart är Harry inte 100 % felfri, det kan ingen vara. Men han går mig rejält på nerverna ibland även om jag innerst inne kanske tycker om honom lite haha