Remus Lupins sista dag som vanlig människa [SV]

Jättebra! Hoppas på mer så snart som möjligt! (Vill inte stressa)

Det här verkar bli intressant ^^
*bevakar*
Meeeeeer :]

Här kommer en del till


2: Den Underlige Mannen.
Remus och hans pappa satt i bilen på väg till Diagongränden. Hans mamma hade åkt via flampulver till ministeriet direkt efter frukosten.
"Vart vill du gå först, Remus?" frågade Mark.
Remus tänkte efter en stund och kom på något han var mycket sugen på.
"Floureans Glassbar" svarade han bestämt.
Mark skrattade.
De behövde parkera bilen tre kvarter bort men vägen till Diagongränden gick fort eftersom de pratade om Quidditch matchen senare samma dag. Remus favoritlag Wimbourne Wasps skulle spela. Det var semifinal och laget hade en mycket stor chans att vinna hela ligan för första gången på många år.
Enda sedan Ludovic Bagman börjat spela som slagman för laget trodde alla att de hade en chans.
"Jag måste göra ett uttag från Gringotts innan vi går till Floureans, är det okej?" frågade Mark.
Remus log stort.
"Självklart"
Gringotts hade alltid varit ett nöje. Remus älskade framför allt vagnturen ner till valven. En gång kunde han svurit på att han sett en drake. Han hoppades verkligen på att se en igen.
De kom tillslut fram till Den läckande kitteln. Mark pratade en stund med Tom, bartenden. Tom hälsade Remus grattis på födelsedagen och sedan gick de igenom väggen in till Diagongränden.
Som vanligt var Diagongränden fullpackat med folk. De gick till Gringotts och hämtade några galleoner och sedan till Floureans. Remus beställde en stor chokladglass som smakade utsökt.
När de gick vidare såg Remus till sina stora förtjusning att Quality Quidditch Shop fått in massvis med Wimbourne Wasps saker. Mark köpte en stor halsduk och en minimodell av Bagman till honom. Remus gav honom då en stor kram.

Deras sista stopp blev Flourish & Blotts. Den affären hade alltid fascinerat honom. Hundratals, tusentals böcker med allt från örter till quidditch. Just som Remus tittade i en bok som hette De tjugo farligaste växterna du kan stöta på, fick han plötsligt en känsla av att någon bevakade honom.
Han vände sig om och såg att en man stod och stirrade på honom. När deras ögon möttes kände Remus ett stort obehag fylla varenda liten del av honom. Mannen såg fruktansvärd ut. Han hade många ärr och djupa sår i ansiktet. Hans kläder var trasiga och smutsiga. Men det var han fasansfulla ögon som skrämde honom mest. Plötsligt smög sig ett hemskt leende upp på mannens läppar. Det var längtansfullt...nästan hungrigt.
Remus ville springa därifrån. Han lade tillbaka boken och gick snabbt därifrån. Han hittade sin pappa vid djuravdelningen.
"Pappa, kan vi snälla gå nu?" frågade han.
Rösten darrade. Remus förstod inte varför mannen skrämt honom så mycket. Det var bara sättet han såg på honom. Som han ville skada honom, eller något ännu värre.
Mark uppfattade sin sons rädsla.
"Har det hänt något?"
"Inte nu! Snälla, kan vi inte bara gå" svarade Remus.
Han ville verkligen inte sätta igång att förklara. Han ville bara därifrån så fort som möjligt.
"Okej, vi går." sade Mark.
De lämnade fort bokhandeln och gick tillbaka mot Den läckande Kitteln.
Om inte Remus hade varit så villig att komma därifrån och inte bara knuffat folk ur vägen och bara tittat framot, hade han kanske märkt att någon följde efter dem.

Mer x(

BRAAAAAAA! MER! ;D

Har tredje delen klar, kommer nog skriva in den senare idag

jaaaa! den är jättebra!

bra

Nu kommer den näst sista delen!

3: Tankegångar
"Lugn Remus, det var säkert bara inbillning" sade Mark för tredje gången.
"Men, pappa..."
"Remus, jag har stött på väldigt många underliga trollkarlar och häxor under mina dagar. Sådana som gett mig konstiga blickar och som sagt väldigt märkliga saker och titta på mig nu, jag sitter ju här fullt levande och mår bra. Det var nog bara en nyfiken än, tänk inte mer på det."
Det var bara 20 minuter sedan den konstiga mannen tittat på honom i affären. Det kändes som en evighet sedan.
Remus och Mark hade snabbt kommit ut från Diagongränden och Remus hade sprungit tillbaka till bilen, hack i häl av sin pappa.
"Snälla Remus, stanna!" hade Mark ropat efter honom.
Väl i bilen hade tillslut Remus berättat vad som hänt.
Nu hade de, förvånansvärt fort, hunnit fram till motorvägen. Detta berodde på att Mark fixat till bilen så att den kunde göra många saker en vanlig bil inte kunde. Köra igenom smala gränder och sånt där.
"Hur fort tror du att Jackson får tag på kvicken idag? Jag gissar på mindre än en halvtimme." sade Mark.
Remus visste att han bara ville få honom att tänka på annat, men det kunde han inte.
Mark suckade då Remus aldrig svarade och gav upp försöket att få honom att må bättre.
Varför hade den där mannen kollat just på honom tänkte Remus. Det hade funnits massvis med folk i affären och varför hade hans ögon varit så hungriga.
Rädslan började sakta men säkert att försvinna och istället började känslan av spänning upprymma honom, som det alltid gjorde när man ville lösa ett mysterium.

De svängde in på uppfarten till deras hus. Hans mamma var inte hemma ännu, vilket inte var riktigt bra för Mark. Celias föräldrar skulle nämligen komma på middag för att fira Remus och Mark var verkligen inte världsbäst på att laga mat, det var alltid Celia som höll i matlagningen.
Medan Mark försökte lista ut hur man på bästa sätt skulle laga fisk, gick Remus upp på sitt rum. Han började leta och fick leta en lång stund innan han hitta det han sökte. Det var en stor skrivbok med titeln: Remus Lupins stora mysteriebok.
Där i fanns massvis med olika oförklarliga händelser som han stött på. Några få hade han faktiskt lyckas lösa efter mycket slit och vilja, men de flesta var fortfarande olösta.
Remus slog upp boken och hamnade på sidan om det besynnerliga försvinnadet av Brianna Lighton som ägt rum fyra månader tidigare.
Hon och Remus hade aldrig kommit bra överens. Brianna var en riktigt elak människa som alltid ville visa sig bättre än alla andra och påpeka andras brister.
Hon hade, och det kunde inte Remus motsäga, varit en ganska söt flicka, men han hade alltid avskytt henne och ville inte ha med henne att göra.
Men den dagen då hon plötsligt bara försvann blev Remus nästan besatt av henne.
Han trodde inte att hon haft tankar på att rymma, hon hade nog trivts ganska bra här eftersom hon fick så mycket uppmärksamhet. Hon kunde ju alltid ha blivit skadad på något sett, men det fanns inget stup nära hon kunde ha ramlat ner från och inte heller mycket trafik, så hon kunde inte ha blivit påkörd. Remus trodde därför att det handlade om kidnappning.
Flera månader gick och plötsligt, bara tre veckor tidigare, hade hon dykt upp igen. Hon var sig inte alls lik. Hennes utseende var helt förändrat, hennes söta ansikte var borta och istället fanns det många ärr och sår.
Hennes beteende hade också blivit annorlunda. Brianna hade alltid velat vara i centrum men nu såg nästan ingen till henne. Hon gick inte till skolan och Remus hade bara sett henne två gånger sedan hon kom tillbaka, hon lämnade aldrig huset.
Remus bläddrade vidare i boken tills han hittade ett tomt blad och skev överst Den underlige mannen. Han började fråga sig själv samma saker som i bilen och skrev ner allt han kom ihåg. Han började också fundera på mannens utseende.
Plötsligt kom han på något som fick hans hjärta att slå till ett dubbelslag. Ärren och såren i mannens ansikte... de var precis lika dana som Briannas.

Mer =D