Hyllningstråden till specifika karaktärer

_{Skrivet av Kintsugi:}
Jag vill hylla Molly Weasley. Molly är en stark, intelligent och skicklig kvinna, hon är en otroligt begåvad häxa. Hon sköter hushållets sysslor, tar hand om sin man och har tillsammans med honom fått sju barn. Dessa har Molly och Arthur tillsammans tagit hand om och barnen har växt upp till bra människor som världen kan räkna med

Go Molly liksom! Den coola kvinnan som givit ordet "Bitch" en ny mening.

_{Skrivet av Kintsugi:}
Jag vill hylla Molly Weasley. Molly är en stark, intelligent och skicklig kvinna, hon är en otroligt begåvad häxa. Hon sköter hushållets sysslor, tar hand om sin man och har tillsammans med honom fått sju barn. Dessa har Molly och Arthur tillsammans tagit hand om och barnen har växt upp till bra människor som världen kan räkna med

Go Molly liksom! Den coola kvinnan som givit ordet "Bitch" en ny mening.

_{Skrivet av childhoodlight:}

Albus Dumbledore, Harry Potter, Hermione Granger och Ronald Weasley är karaktärerna jag har fått lära mig mest av.
Albus visade mig att kärlek är någonting av det viktigaste i livet; han gjorde misstaget att välja makt över kärlek i sina unga dagar, och av det misstaget lärde han sig själv, men även tusentals andra, att kärleken är det starkaste som finns. För utan kärlek vore vi ingenting. Det spelar inte någon roll om det är kärlek från en moder till ett barn, från en man till en kvinna, från en man till man, från en vän till en annan, från en syster till sin bror, från en människa till ett material, från en människa till ett djur; så länge det är varmt, välkomnande och tryggt så spelar det ingen roll. Många förlorar sig själva och inte kan se klart och helt enkelt glömmer bort att älska - och jag lider med dem.
Jag har även lärt mig att det finns någonting gott inom andra; och jag har lärt mig att acceptera människor även om de gör felsteg och misstag, för det gör vi alla. Han har visat mig att alla är lika mycket värda, oavsett. Han har lärt mig att det är våra val som vi gör som visar vilka vi verkligen är, vad vi står för. Åh. Jag kan inte säga någonting mer, det går inte att beskriva hur mycket han har lärt mig.
Jag kan inte göra någonting annat än att citera denna vise man;
"You fail to recognize that it matters not what someone is born, but what they grow to be."

Harry Potter har lärt mig att hålla ut. Han har visat mig att det spelar ingen roll om ingen egentligen tror på en; så länge man själv tror på sig själv så kan man kämpa vidare, även om det känns som om världen man lever i rasar ihop. Förut var jag en väldigt osäker tjej som fick denna obehagliga känslan inom mig så fort jag fick höra att ingen gillade mig - det var inte så att jag ville få bekräftelse, men jag kunde inte stå tanken att någon som jag knappt kände ogillade mig, att folk trodde på rykten och lögner gjorde mig bara fruktansvärt ledsen. Men Harry lärde mig att jag inte behöver slösa min tid på att försöka göra så att folk gillar mig, för det är inte mitt fel, det är ingenting jag kan rå för - det är deras handlingar och val, och jag klarar mig lika väl utan dem. Han har även visat mig att man behöver kämpa för att få det man vill ha, oavsett vad det handlar om; att kämpa är det viktigaste. Han har även lärt mig att hur jag känner och tänker om saker är okej, och ingen kan komma och säga att hur jag ser på saker och ting är fel. Det är mina tankar, känslor jag känner.

Hermione Granger har lärt mig att det är okej att förälska sig i böcker och att spendera tid i bibliotek. I dagens samhälle kan det oftast ses som töntigt att gilla att läsa och att försöka nå höga mål i skolan, men hon visade mig att det inte är något fel med det, inte något fel alls; utan att jag inte ska lyssna på de dömande människorna, för att det är de som går miste om något och inte jag. Hon har visat mig att jag är mer än vad människor säger om mig, och att jag inte bör lyssna på vad folk säger bakom min rygg; hon har lärt mig att vara modig och stå för jag tycker och gör. Hon har gjort så att jag tror på mig själv och bevisat för mig, öppnat mina ögon och insett att jag kan göra saker och ting som sker, som är betydelsefulla.

Ronald Weasley har lärt mig att vara mig själv. Han har lärt mig att jag inte behöver känna mig underlägsen för att jag inte är bra på någonting som många andra är bra på; han har visat mig att det är okej att inte kunna allting, att inte förstå allting. Han har gjort så att jag inte känner mig lika osäker i mig själv och oavsett hur hårt det känns i vissa stunder så ska jag bara kämpa, helt enkelt; han har visat mig att jag kan vara stolt och att popularitet och förmögenhet inte är allt, utan tapperhet och lojalitet är det viktigaste, det som vinner. Han har visat mig att det är okej att vara osäker, och att det finns många sätt att göra mig mer självsäker; osäkerheten som finns inom mig gör mig, efter allt, till mig, och det finns ingenting annat som spelar roll. Han har lärt mig att vara rädd inte handlar om vara feg, utan att han har visat mig att det är okej att känna skräck, och att jag kan övervinna min rädsla för de jag älskar. Men mest av allt har han visat mig att jag ska vara där för de jag älskar genom allt, för de behöver mig, och för att jag inte är betydelselös. Jag kan ändra på mycket, bara om jag vill.

Efter allt tror jag inte att så många förstår; men att en del gör. Harry Potter - serien - har främst lärt mig att magi finns om jag helt enkelt tror på det. Jag behöver aldrig vara rädd för att visa den jag är, jag behöver inte vara rädd för att folk ska tycka illa om mig; för det finns människor som accepterar mig för den jag är.