privat mellan Nepflite och Rei Hino

Jane hade satt sig vid en tom stol och började med uppgifterna som läraren gav henne.
Hon pluggade bara för hon inte åldrades och det enda som hon tyckte det var trist var at hon var tvungen att flytta för att inte avslöja sin art.

Efter lektionen stälde han sig en bit från dörren och väntade på han hon skulle gå ut så han kunde prata lite med den nya tjejen. Hans vänner stälde sig brevid honom och pratade om gårdagens fest.

Jane brukade inte prata så mycket men det verkade inte vara så mycket tjejer i denna klass.
Tjejer drogs ju inte till henne utan de höll sig mest undan.
Men hon svalde och såg killarna men hon plockade ihop sina böcker och gick till sitt skåp och satte in dem i skåpet.
Men hon hoppades faktiskt att någon skulle prata med henne, även om de var i stort var byten.

Han följde efter henne några meter bort han gjorde sig redo att flörta med henne precis på samma sätt som hans vänner brukade gör. Han ställde sig bredvid henne.
"Tjena snygging" sa han och försökte ge in så mycket självförtroende han hade i det han sa.

Jane hade lust att väsa som vampyrer kunde göra när de blev irriterade men behöll självbehärskningen men sa bestämt.
- Mitt namn är faktiskt Jane så vill du prata så kallar du mig vid namn.

Hon förstod inte varför killar alltid skulle kalla tjejer för snygging.

Han log och förste komma på hur han vänner brukade göra.
"OH stumpan vilket fint namn du har" sa han och hoppades att han gjorde rätt. Hans vänner vissade tummen upp en bit bort.

Jane hade lust att slå till honom men hon visste att om hon gjord det så skulle hon slå ihjäl honom så hon vände ryggen mot honom och sa.
- Vet du vad....prata med mig den dagen du kan bete dig som en människa.

Sedan gick hon ut från korridoren och ut på gården och gick och satte sig på en gunga.

Han tittade på sinna vänner och sa.
"Vad gjorde jag för fel?"

"Tjejer spelar alltid svår fångade du måste bara fortsätta och vissa att du bästemer" sa en av hans vänner.

Han nickade och försökte komma på hur han skulle göra det.

Jane satt nu och gungade och gungade så högt hon vågade utan att avslöja sig.
Hon hoppades att killen skulle fatta att han inte kunde bete sig hur som helst.
Hon visste ju trots allt hur en människa skulle bete sig enligt kvinnors normer.
Och han verkar vara i den termen att kvinnor var det svagare könet.
Men i detta fall så var et tvärtom, han visste bara inte om det.

Han gick ut för att kolla efter henne på skolgården, när han såg henne gick han fram till henne.
"Förlåt om jag skrämde iväg dig men du är faktiskt rätt snygg" sa han. Han tog fram en cigg och tände den.