Mirabilis - Vidomina & Medi

Noelle hade inte med sig riktiga vinterkläder så Nicolai hade burit in henne och satte ned henne försiktigt.
"Jag sa ju till dig att det kommer snö. Så lyssna på mig nästa gång okej?" Han skrattade när han gick fram.
"Hej pappa. Det är så mysigt. Är det här erat hus? Palatset i Rysland då?"
Noelle såg storögt på mannen framför honom. Inte hade hon trott att han var deras far. När hon blev tilltalad såg hon upp och rodnade stort.
"Hej" Viskade hon och såg nu en kvinna som var lika vacker som Demitri och Nicolai komma ner.
"Älsklingar" Hon kom fram och höll ut sina armar mot dem.
"Åh en sådan vacker flicka ni har med er..."

Ivan pressade fram ett leende åt Noelles håll. Kunde direkt uppfatta att hon var människa. Han blev fundersam för en halv sekund. Varför hade hans söner dragit hit en människa, när de visste att majoriteten av gästerna var vampyrer?
Men han valde att ignorera tanken. Det skulle säkert gå bra. Alla Ivan kände hade en stor vana att hantera sina inpulser när det kom till att jaga.
"Välkommen."
Han vände sig till Nicolai. "Nikki. Det är din mammas förtjänst. Och visst är det fint?" Han slog ut armen och såg sig om i den väldiga hallen. Nog påminde det iallafall om ett litet palats.
"..Och vi kommer hem sedan. Det här är semester. Slappna av." Han pausade och granskade sina söner. Så längesedan han hade träffat de.
"Kan jag bjuda på något att dricka?" Ivan gick före in i salongen.
Demitri gick till Isabelle för att omfamna henne. "Hej. Ja, det här är Noelle. Hon är jättetrevlig. Jag tror att du kommer gilla henne."

nicolai såg på sin far med ett höjt ögonbryn. Sedan när sa han Nikki? Det var väl bara Demi som sa det? Men han log bara och drog av sig jackan.
"Jag går och letar efter något varmt att ge Noelle. Hon fryser sa hon."

Noelle blev genast rödare och backade mot dörren.
"Ehm hej." Hon drog i det vita håret och Isabelle log mjukt.
"Ingen fara hjärtat. Kom och slå dig ner på fällen vid elden. Du ska inte behöva frysa." sa hon och höll ut en hand och såg på sin son.
"Vet hon om?" Hon hade bytt till ryska och nickade mot Noelle. Sedan log hon igen.
"Vill du ha något att börja med? Te kanske?"

"Nej, hon vet inget.", svarade Demitri Isabelle och tog emot ett glas rött som Ivan räckt över till honom.
"Hur länge planerar ni att stanna här?", frågade Demitri och tog ett steg för att höja blicken och se sig om. Ja, nog hade de valt ett hus med stil.
"Iallafall till nyår. Sedan måste vi, tja, iallafall jag, tillbaka. Jag har affärer att sköta, som du vet.", svarade Ivan och hällde upp ett glas rött åt sig med.
Demitri pausade och såg sig om. Gillade elden som värmde på fint. Och utsikten.
Huset låg högt uppe, vilket också gav de bra utsikt mot bergen. Det var vackert.
"Hur går era affärer?", frågade Ivan och såg på båda sina söner.
Demi tittade på Ivan och sedan på sin bror. Han kunde få svara först. Istället tog Demitri en ny sipp av vinet i sin hand.

Hon slog sig ner vid brasan och såg in i elden där den dansade. Isabelle såg mot sin son och suckade.
"Men varför?" Hon nickade mot Noelle.
"Kommer ni berätta? För hon måste veta någon gång." Hon såg mot henne och nickade.

Nicolai log bara.
"Vi kommer berätta ikväll har vi lovat. Så hon inte blir tokig och försöker rymma. För det är snö överallt."
Han såg mot sin far.
"Det går an och själv?" Frågade han och gjorde en kopp med rykande te.
"Här Noelle."

Demitri kände sig tacksam att Nikki kunde lätta deras moders tankar. Hon oroade sig i onödan. Iallafall kändes det så. Demitri och Nicolai litade på Noelle, så som de litade på deras föräldrar. Det fanns ingen anledning att tro det värsta. Allting skulle gå bra. De var de säkra på.
"Det går bra. Men låt oss inte prata affärer ni, pappa. Berätta vad ni har haft för er istället. Har ni varit något mer i New Orleans?"
Ivan log och fnös. Förstod att Demitri hade rätt. Det var inte tid för sådana samtal nu.
"New orleans.. Javisst. Vi är där ofta." Demi nickade. Tvekade sedan för ett ögonblick. "..Kommer Rion och Leo också?" Ivan såg förvånad ut. "Ja, de är också bjudna. De kommer. Hoppas jag.", sa han och blickade in i elden för att återigen smaka av drycken i sin hand.

Noelle såg facinerad ut när hon vände sig om och såg storögt på dem.
"Jag visste att ni var så världsvana men sådär?" Hon såg mot Demitri och skrattade sedan.
"Åh så klart ni måste vara det. Men säg mig... Ni pratade flera språk hörde jag?" Hon såg mot Nicollai. Hon hade aldrig fått höra tidigare att de kunde mer än ett språk. Hon reste sig upp.
"Så hur många språk kan ni sir?" Hon kliade sig lite på halsen och såg sedan mot Isabelle. Hur gammal var hon? Hon verkade inte äldre än sina söner och hon såg sedan mot Demitri. Det var hans förtjänst att hon var där.

Demitri skrattade åt Noelles uttalande. "Förlåt. Jag trodde vi hade berättat mer om oss för dig." Demitri slog sig ner i soffan bredvid henne.
"Vad tycker du om att vara såhär långt hemifrån? Spännande att vara på äventyr, visst?" Demitri satte ner vinglaset på bordet framför sig.
"När kommer de andra? Ni menar väl inte att det bara är vi i familjen."
Ivan var snabb att svara. "Nejdå. Några till blir vi. Jag har bjudit många.", sa han, halvt mumlandes.
"Noelle, det är kul att du vill också vara med. Berätta mer om dig, vem är du?", sa han och skrattade lite. Insåg att frågan lät mer som en arbetsintervju. "Jag menar, hur träffades du och Demitri och Nicolai?"

Nicolai satte sig på andra sidan av Noelle och började leka lite lätt med hennes hår. Rodnaden spred i hennes ansikte och han log. Så lätt att charma en sådan oskyldig tös.
Sedan släppte han taget och lutade sig tillbaka.
"Men jag trodde jag frågade er och ni svarade nej." Hon såg lite olycklig ut men vände sig mot Ivan.
"Jag är Noelle. Jag är..." Hon funderade en stund innan hon svarade.
"Jag studerar i England.Det kanske låter så tråkigt men jag gillar det." Hon såg sedan ner.
"Ehm jag träffade dem i Italien. Jag var på resa för att se lite historiska saker och där var dem." Hon log stort och kliade sig.
"Ehm en fråga..." Hon skruvade på sig en stund.

"Du studerar?" Ivan såg intresserad ut och slog sig ner i en av fåtöljerna.
"..Och i England också. Så trevligt." Han såg på Demitri och Nicolai för att sedan se tillbaka på Noelle igen.
"Ni träffades i Italien.", sa han och fortsatte att se lika lurig ut.
Demitri såg oförstående ut på sin pappa och sedan tillbaka på Noelle. "Det händer, pappa. Inget konstigt. Och vi är glada för det." De sista orden vände han sig till Noelle.
Ivan verkade inte höra på vad Demitri sa. Han hade bara ögon för Noelle.
"Låt höra. Jag kanske kan hjälpa dig?", sa han och satte sig tillrätta i fåtöljen för att sedan höja glaset mot sin mun och smaka av drycken ännu en gång.