Fred och Geroge - första året

Jag har längtat på att få en ny och fräsch story att få följa redan från början som är så välskriven som jag tycker att din fanfiction är! Även om man alltid kan finslipa så dras jag in i ditt berättande direkt. Du har ett eget språk! Roligt att se!

Du fångar verkligen Arthur när han är i färd med att ta på sig morgonrocken. Det märks att Molly är det styrande huvudet i kråkboet! Och morgonen är fenomenal. ♥

Dessutom märker man hur mycket Ginny längtar efter sin egen vända till Diagongränden. Hon har ju fått uppleva den med så många av sina bröder innan det är hennes tur!

En sak du hade kunnat ändra på är när Fred och George tittar på varandra. För de bryter ju ihop ... i skratt! Och det kan vara fint och förtydliga. Men bara om du vill!

Likadant ett par rader ner. Men som sagt, det är nog en smaksak!

Haha Molly vet bättre än att lämna sina ungar hemma.

Kap 2

Vad busiga de är, två elvaåringar. Och här skriver du det bra!! ”Brister >ut< i skratt”!

Åååh Ollivander tycker att de är lika James och Sirius. ♥ ♥

Haha vad tror Molly egentligen? Såklart de kommer hitta på hyss på Hogwarts.

Underbar beskrivning av hur de blev vänner med Lee Jordan. Låter väldigt mycket som tvillingarna!!! Och såna starka meningar är alltid coolt att avsluta kapitel med!

Kap 3

Älskar att de byter plats under sorteringen och går fram i varandras ställe! Typiskt dem! Och bra detalj. Kan verkligen se framför mig att det var så det hände!

OJ! Straffkommenderingen redan första kvällen. De har nog slagit rekord!

Tack för era fina kommentarer! Trodde inte intresset skulle finnas för lilla mig och min fanfic!
______________________________

Kapitel 4
Redan straffkommendering

“Sa McGonagall när vi hade straffkommendering?” frågar George när de går i ledet bakom prefekten, på väg upp mot Gryffindors uppehållsrum.
“Klockan nitton imorgon kväll”, svarar Lee. De tre pojkarna suckar. “Sa hon vad vi skulle göra?”
“Inget mer än att vi skulle möta Filch vid Stora Salen”, svarar Lee på Freds fråga. De diskuterar lite om Hogwarts tills ledet plötsligt stannar.
“Ingen fara, vi ska bara vänta på trapporna!” ropar prefekten i spetsen av ledet.
“Vadå, vänta på trapporna?” frågar en söt, mörk flicka med svart hår. En tredjeårselev ler mot henne.
“Trapporna flyttar sig, så det är bäst att inte springa. Då faller ni!” Förstaåringarna tittar oroligt på varandra. Alla utom trion, som gapskrattar.
“Det måste vi prova!” tjuter Fred.
“Absolut, bror min!” skrattar George och torkar en tår ur ögonvrån. “Tänk dig mammas min!” Tvillingarna ryser. Lee står dubbelvikt och håller på att falla omkull när ledet börjar röra sig igen.
“Det ska ni visst inte”, hörs en allvarlig, myndig röst. Fred, George och Lee himlar med ögonen. Percy Weasley.
“Förstör inte det roliga nu, Perce!” säger Fred. “Man måste ju bli ihågkommen bland tjejerna nu!” Den mörka flickan fnissar lite då han tittar på henne.
“Inte som ett splittrat lik”, säger Percy. “Det tror jag inte att ni vill, i alla fall.” Fred himlar med ögonen igen och krokar armkrok med Lee och George.
“Lyssna inte på den tråkmånsen”, säger han och tittar på flickorna framför, som tjuvlyssnat på konversationen. De fnittrar och knuffar på varandra.

Till slut är de uppe vid sjunde våningen, där ett porträtt föreställande en tjock dam hänger på väggen. Där stannar ledet.
“Lösenord?” frågar den tjocka damen.
“Leo Dormienti”, säger prefekten och porträttet svänger upp. De kliver in genom hålet i väggen och kommer in i ett runt rum med röda väggar.
“Välkomna till Gryffindor!” säger prefekten och slår ut med armarna. “Skulle förstaårseleverna kunna ställa sig i en halvcirkel framför mig här, tack. Jag heter Mason Canavan och jag är prefekt. Som sagt, välkomna till det bästa elevhemmet! Detta är Gryffindors uppehållsrum, lösenordet säger ni till tjocka damen för att komma in hit. Lösenordet är Leo Dormienti. Här spenderar ni all er tid då ni inte äter, är i biblioteket eller är på lektioner. Flickornas sovsalar ligger till vänster, pojkarnas till höger. Vår föreståndare är professor McGonagall, Hufflepuffs föreståndare är professor Sprout, Slytherins är professor Snape och Ravenclaw har professor Flitwick som föreståndare. Ni går på lektioner med er årskurs, tillsammans med de andra elevhemmen. Scheman delas ut vid frukosten imorgon. Jag föreslår nu att ni alla går och lägger er, första dagen är alltid ansträngande.” Mason flyttar sig ur vägen och visar med armen mot trappan till sovsalarna.
De tre pojkarna börjar gå, när Fred känner någon ta tag i hans klädnad. Det är den mörka flickan.
“Gå ni”, säger han till George och Lee, som försvinner bland de andra eleverna.
“Vad heter du?” frågar flickan. Fred ler:
“Fred Weasley, och du?”
“Angelina Johnson.”
“Godnatt, Johnson”, säger Fred och går mot sovsalen. På två av sängarna ligger redan Lee och George och snarkar.

Nästa dag segar sig fram. Redan vid lunch är Fred, George och Lee trötta.
“Vad har vi sen?” frågar Fred. George och Lee tar upp sina scheman, som de fick av McGonagall vid frukosten.
“Trolldryckskonst med Snape”, stönar de i kör. Fred kikar på Georges schema.
“I en och en halv timme!”

Nere i fängelsehålorna är det rått och fuktigt. Fred och George sitter och skickar gnistor mot varandra i väntan på att Snape ska komma in i klassrummet.
Plötsligt slås dörrarna upp och det mörknar märkbart i klassrummet. Fred och George lägger genast ner sina trollstavar i fickorna.
“Det kommer inte vara något fånigt trollstavsviftande i detta ämne. Jag förväntar mig inte att många av er kommer förstå trollldryckens ädla konst”, börjar Snape. Alla sitter knäpptysta.
“Jag kan lära dig hur man förtrollar sinnet, jag kan berätta hur man brygger berömmelse, buteljerar ära och korkar igen döden.” Man kan höra en knappnål falla i klassrummet. Inte ens de kvicktänkta tvillingarna har något att säga.
Snape börjar pricka av dem på en lista och nickar uppskattande vid varje Slytherinelev, medan han blänger på Gryffindorarna.

“Usch vilken lektion!” säger tvillingarna i kör när de senare på kvällen är på väg mot Stora Salen. Lee nickar:
“Han favoriserar verkligen.” De mötte Filch vid Stora Salens dörrar, där de fick instruktioner om vad de skulle göra.
“Ska vi läsa fem pergamentrullar om mugglare och sedan skriva en rulle själva?!” utbrister George. “Det kommer ta en evighet!”
“Hade det varit bättre att bli pryglad?” väser Filch. “Jag hade gärna gjort det, om det inte varit förbjudet…” Han släpper in dem i salen där läraren i mugglarstudier, vilket de inte studerar än, möter dem.
“Såja Filch, jag tar över nu”, säger läraren och ler mot pojkarna, innan han visar dem till ett av långborden, där en del pergamentrullar ligger, vissa med text, andra utan.
“Jag är professor Quirrel, vi har inte träffats innan men ni ska skriva lite, så ingen längre presentation behöv. Filch har ju berättat vad ni ska göra, det är bara att sätta igång!” säger Quirrell vänligt. “Ni vill ju inte vara kvar här hela natten, antar jag? Jag sitter här borta och rättar sommaruppgifter.” Läraren sätter sig några meter bort och Fred suckar:
“Det är väl lika bra att börja.” Alla tre sätter sig vid bordet och tar varsin pergamentrulle, märkta som nummer ett. Det fanns totalt femton rullar, alla märkta med ett nummer mellan ett och fem. Där låg även tre tomma rullar, där de skulle sammanfatta texten.
“Hurra”, säger George glädjelöst och börjar läsa.

“Hur mycket har ni skrivit?” frågar Lee. “Min hand värker.”
“Samma här”, klagar tvillingarna.
“Seså pojkar, så mycket är det inte”, säger Quirrell tålmodigt. George knuffar till Fred. “Få rullarna att lägga sig över huvudet på honom, så drar vi. Flitwick visade ju oss innan!” Fred flinar och tar fram sin trollstav.
“Wingardium Leviosa!” viskar han och rullarna flyger upp i luften. Han släpper dem ovanför professorns huvud och de tre pojkarna rusar ut ur salen. De saktar inte ner förrän vid tredje våningen.
“Det kommer vi få skit för”, säger Fred.
“Men det är så värt det”, svarar George och trion brister ur i skratt innan de sätter av mot Gryffindortornet.
_____________________________

Nu kom kapitel 4 äntligen ut efter noll inspiration!

Du skriver hur bra som helst! Den typiska Hogwartsmiljön och dess personligheter är precis som det ska vara. Typiskt Fred och George att inte bli rädda för trapporna, utan istället vilja testa gränser direkt. Älskar dialogen mellan Percy och de busiga bröderna! Och du har så bra språk!

Oj oj oj Snapes entré ... att det mörknar i klassrummet. Wow. Klockrent. Och även den väsande Filch fångar du perfekt.

Mintygirl89, måste tipsa dig om den här! Inte minst för att Quirrell är med

Hoppas att inspirationen infinner sig igen! ♥ Ser fram emot nästa kapitel.

Som vanligt, jättebra! Precis som Avis Fortunae skriver, du har bra språk. Allt flyter på utan konstiga ordval eller märkliga sätt att uttrycka sig på. Det, och att du fångar karaktärernas personlighet så bra, gör det hela klockrent. Bara härligt att läsa! Ser fram emot mer. ♥

Undrar vad de egentligen tycker om Filch - vet de något om honom redan?

Haha typiskt killar i den åldern att vara fräcka och coola. Och Percy som ska vara så myndig. Bra ordval!

Och flickorna som fnittrar över dessa tuffingar till killar, underligt…

ÅÅÅH Shippar redan Fred och Angelina. Hihi

Och Snape har samma jargong med alla ettor verkar det som!

Vad elaka de är mot Quirrel! Vad underligt att han är med redan här. Då jag alltid haft en övertygelse om att läraren i försvar mot svartkonster ändras med varje år!

Längtar efter nästa kapitel! Du skriver intressant och jag gillar det!

Ny läsare! (Tacka Avis Fortunae! Hon tipsade mig! )

Jag gillar ju tvillingarna! De är så härliga och busiga!

Kapitel 1:

Ja, Molly är överhuvudet i familjen och lagar mat! Oj, oj! Hon håller visst på att koka över av tvillingarnas påhitt! Spring! Haha! Jag skojade bara. Bra början!

Kapitel 2:

Oj, nu har de satt sig i klistret! Skönt att de hittade familjen, om än att Molly blev arg på dem. Men hennes känsla är helt rätt, egentligen. Hon vill ju inte att något hemskt ska hända dem! Spännande att de träffar Lee Jordan. Roligt att de blev vänner på en gång!

Ett tips bara: (Om det är okej att komma med konstruktiv kritik.)

"Efter dig, kära bror", säger Fred.

När det rör sig om killar, bör ordet sluta med ett e.

"Efter dig, käre bror", säger Fred.

Kapitel 3:

Oj, oj! McGonagall får det tufft framöver! Nå, tvillingarna och Lee kunde inte komma undan straffkommenderingen. Så där började deras karaktär som en busaktig trio! Stackars Percy som blir svart i ansiktet av deras raket! Hahahahahaha! Superbra kapitel!

Kapitel 4:

Oj! Snape skrämmer nästan slag på dem. Men redan här märker vi att han behandlar Gryffindor på samma sätt som han gjorde i första boken.

Roligt att Quirrell gjorde entré! Som Trezzan, skrev, var de dock lite elaka med honom!

Det är ingen kritik, utan mer än tanke: Borde man inte beskriva att Quirrell är vänlig, och ändå någorlunda tålmodig? För han "räddar" ju trion från Filchs ilska. Det var som sagt bara en tanke.

Spoiler angående Quirrell:



Jag bevakar storyn!

Trezzan och Mintygirl89
Spoiler angående Quirrel/lärare i försvar mot svartkonster:


Tack för era fina kommentarer! Ni får jättejättegärna komma med respons, blir superglad över att få veta hur jag kan förbättra mig!

Ni får skriva om ni vill att jag ska uppdatera x antal gånger i veckan, eller om jag ska göra som nu, spontanuppdatera.
______________________________

Kapitel 5
Stinkbomber och hemlighetsmakeri

Allt som hörs i uppehållsrummet är gäspningar, blandat med raspet från fjäderpennorna. Första veckan är avklarad och redan nu har berget av läxor börjat växa. Fred gäspar stort och ser sig omkring.
“Kan vi inte fråga om vi kan kopiera av någon? Jag orkar inte”, säger han sömnigt. “Johnson och Spinnet har väl redan gjort klart det vi har kvar.”
“Det är omöjligt att någon redan ska ha blivit klar med trolldrycksläxan, trollformelläxan, förvandlingskonsten och örtläran!” suckar Lee. “Men om du använder hjärnan så blir du klar.” Lees läxhög är betydligt mindre än tvillingarnas, som nu gäspar ikapp. Lee, som är mer intresserad av sin skolgång än bröderna, suckar åt dem. Tvillingarna skrattar lite när de ser vem som kan gäspa störst och det plötsligt knakar högt i Georges käke. Fred möter Georges blick och flinar. George blinkar med ena ögat och slänger iväg något misstänkt likt en stinkbomb. Några sekunder senare hörs höga skrik som avbryter den fokuserade stämningen. Fred, George och Lee skriker högt av skratt när alla springer mot sovsalarna för att komma undan stanken. Trion flinar mot varandra innan de slår ihop sina böcker och går upp mot sin egen sovsal. Klockan var över elva och snart kunde ingen av dem säga en hel mening utan att gäspa. De tar på sig sina pyjamasar och kryper sedan ner i sina sängar. Efter ett litet tag, när tvillingarna har somnat, hörs Lees röst:
“På riktigt, nu kommer stanken in hit!” Fred och George vaknar till och sätter sig upp i sina sängar.
“Vaerefråganom?” gäspar Fred. Lee tittar på honom och flinar.
“Vänta tills stanken kommer in till tjejerna.” Men tvillingarna lyssnar inte längre. De har redan lagt sig ner och somnat om.
Kort därpå hörs skrik från tjejernas sovsalar och tvillingarna stönar högt när de ännu en gång blir väckta.
“Men vid Merlins kalsonger, kan inte folk bara knipa igen?” suckar George. Lee, som inte kunnat sova utan fortsatt med läxorna, småskrattar åt honom.
“Det var ni som slängde iväg stinkbomben.” Lee rycker på axlarna och tvillingarna gäspar samtidigt igen. De reser sig ur sängen och går och bankar på flickornas dörr. Stanken har börjat lägga sig och bröderna förstod inte längre vad som gjorde att de fortfarande förde ett sådant liv.
“Kan ni hålla tyst?” ropar Fred. Dörren öppnas plötsligt och ut tittar Angelina.
“Vad är det, Weasley?” frågar hon retsamt. Fred tittar på henne.
“Jo, till skillnad från vissa andra”, han nickar mot flickornas sovsal, “så försöker vi faktiskt sova. Vi vill orka skapa kaos imorgon också. Angelina ser ut att fundera.
“Ni får skylla er själva”, säger hon och ler ett snett leende innan hon stänger dörren. Tvillingarna suckar och går in till sin egen sovsal. De väntar en stund innan de kryper ner i sina sängar igen. Knappt har bröderna hunnit dra täcket över sig innan de börjar snarka.

Efter frukosten dagen därpå sätter sig vännerna med huvudena tätt ihop uppe i Gryffindortornet.
“Vet ni vad det finns för varelser inne i skogen egentligen?” viskar Lee och tittar på de identiska bröderna.
“Nä, det skulle ju gjort det tråkigt”, svarar Fred. “Var inte så skraj nu, Lee!” Lee tittar på honom med överlägsen blick innan han skakar på huvudet med ett leende.
“Men lärarna får ju inte se oss”, säger George. Han pekar på fönstret. “Det finns ju fönster överallt.”
Alicia Spinnet, som är en annan Gryffindorflicka, och Angelina Johnson kommer fram till killarna.
“Planerar ni något nytt hyss nu?” frågar Alicia. George himlar med ögonen.
“Nej, vi ska arrangera en simtävling mot jättebläckfisken”, svarar han ironiskt. Tjejerna suckar och går bort till deras nya vän, tredjeårseleven Oliver Wood, som var, liksom de, ett stort fan av den populära sporten quidditch.
Fred kastar en blick över axeln mot gruppen som nu är insatta i en diskussion om Hogwarts quidditchturnering.
“Ja, jag är ju med i Gryffindorlaget i år”, säger Wood. “Det är klart att vi vinner!” Fred vänder åter uppmärksamheten mot Lee och George, som nu kollar ut genom fönstret.
“Bakom Hagrids stuga kommer vi garanterad bli sedda”, säger George. Lee och Fred nickar.
“Men om vi går ner till sjön och sedan slinker in i skogen där då?” säger Lee. George funderar, men avbryts av Fred upphetsade röst:
“Hoppas vi träffar på en varulv!” De andra två tittar på honom.
“Det kommer vi ju inte göra, dummer. I så fall måste vi gå ut när det är fullmåne!” säger George.
“Just det”, säger Lee bekräftande. Fred tänker en stund innan han suckar:
“Och vi kommer aldrig kunna ta oss ut ur skolan utan att veta exakt vart alla lärare befinner sig.”
“Annars måste vi lyckas bli osynliga på något sätt, ingen som har en osynlighetsmantel liggandes någonstans?” Lee ser sig omkring. En rödhårig, välbekant femteårselev kommer fram till trion. Charlie Weasley, tvillingarnas fem år äldre bror.
“En osynlighetsmantel? Vad ska ni med den till?” frågar han och tittar nyfiket på dem. Det halvlånga, röda håret hänger fram när han tittar ner på pergamenten som ligger på bordet framför Fred, George och Lee.
“Bakom Hagrids, nej, via sjön, kanske, vid fullmåne, om vi kan ta oss ut osedda…”, läser Charlie från pergamenten. “Hörni, vad är det här? Något som mamma behöver veta?” Till och med fräknarna i tvillingarnas ansikten bleknar.
“Nej, nej, absolut inte, det är bara…”, börjar George, ovetande om hur han skulle avsluta meningen.
“Tidsfördriv”, säger Fred snabbt och tittar på sin äldre bror.
“Just det”, säger Lee ännu en gång. Charlie tittar på dem innan han går sin väg. Han går flera extra kurser, framförallt i skötsel och vård av magiska djur, som kräver mycket av hans tid.

Det börjar skymma utanför fönsterna i uppehållsrummet och de tre vännerna sitter vid samma bord, nu med läxor framför sig. Lee skriver flitigt med tungan i mungipan, tvillingarna sitter och leker med förtrollade pappersflygplan. George skjuter iväg sitt hårt med trollstaven mot Fred plan, som faller ner mot marken av stöten från Georges. George flinar mot sin bror, som skämtsamt blänger tillbaka, innan de åter vänder sig mot sina läxor.
“En hel pergamentrulle om användbara insekter i trolldrycker!” stönar Fred. “Hur kan du redan vara klar med den?” Han tittar anklagande mot Lee, som rycker på axlarna.
“Skriv av det som står i boken, så går det snabbt”, säger han. Fred doppar fjäderpennan i bläcket och börjar skriva, men avbryter ganska snart.
“Det hade varit kul om vi mötte en varulv”, säger han och tittar på sin bror, som flinar.
“Det måste ju finnas någonting i slottet som kan tillfredsställa din önskan, ers höghet”, svarar George.

Roligt med ett nytt kapitel! Tack för välkomnandet!

Oj, Fred och Angelina flirtar med varandra! Åh nej! Charlie har upptäckt vad de har för planer! Nå, tur att de kunde dra en lögn för honom, så han inte kontaktar Molly.
Vi får se hur det går!

Superbra!!! Mycket välskrivet och fångar karaktärerna på pricken när de gäspar över läxorna men inte har några problem med trötthet när det gäller att träffa en varulv, hehe.

Du skriver att du vill ha konstruktiv respons. Vad jag kan se är texten helt perfekt, förutom att det ibland hoppar mellan tidsformer i berättandet. Exempel:

Lee tittar på honom och flinar.
“Vänta tills stanken kommer in till tjejerna.” Men tvillingarna lyssnade inte längre. De har redan lagt sig ner och somnat om.

Här är allt i presens:

Lee tittar på honom och flinar.
“Vänta tills stanken kommer in till tjejerna.” Men tvillingarna lyssnar inte längre. De har redan lagt sig ner och somnat om.

De kommer nog att hitta ett äventyr snart! Blir jättebra att spontan-uppdatera

Älskar när ni kommenterar, blir så glad! Här kommer kapitel 6
_______________________________

Kapitel 6
Marodörkartan

Fred och George smyger genom korridoren på tredje våningen. Deras kläder buktar ut på framsidan och de försöker att vara så tysta som möjligt. George kollar på sin klocka.
“Vilken sekund som helst nu”, säger han och de två bröderna ställer sig bakom ett hörn. Snart hör de Filchs sträva röst:
“Nosa omkring, katten min.” Fred måste stoppa in näven i munnen för att inte börja skratta åt planen. Ljudlöst lyfter pojkarna på sina klädnader och tar fram sina stinkbomber. Fred håller upp tre fingrar. Han viker ner ett. Några sekunder går och han viker ner det andra fingret. Ögonblicket efter det tar han ner det sista och tvillingarna slänger ut stinkbomberna så snart Filch kommer inom synhåll. Filch vrålar hest och katten, mrs Norris, springer åt andra hållet för att undvika stanken. Tvillingarna brister i skratt och springer allt vad de har mot trapporna. De saktar flåsande in och håller sig i sidan, samtidigt som de inte kan sluta skratta. De börjar gå uppför trapporna, men redan på fjärde våningen stöter de på den sista de vill möta.
“Jaså, två röda Vesslor som är ute mitt i natten? Det kommer ni inte långt med”, flinar poltergeisten Peeves där han hänger uppochner i luften.
“Kom igen Peeves, vi vill ju bara ställa till med kaos, precis som du”, försöker George, utan framgång.
“ELEVER UPPE UR SÄNGEN PÅ FJÄRDE VÅNINGEN!”, vrålar Peeves och inte sent därefter kommer mrs Norris med Filch i släptåg mot tvillingarna.
“Jaså”, säger vaktmästaren, både triumferande och hotfullt på samma gång. “Ni kan börja packa så snart ni kommer från mitt kontor.” Han flinar med smutsiga tänder innan han tar tag i tvillingarnas armar med båda händerna. Mrs Norris stirrar rödögt på dem, men bröderna bryr sig inte. De skrattar fortfarande lite, men slutar när de kommer in på Filchs kontor. Där fanns flera hyllor fulla med förbjudna saker, och listor av pergament med regler och otillåtna föremål täckte väggarna. På en av hyllorna står en låda med texten “konfiskerat och ytterst farligt”. Fred knuffar till George och pekar på lådan när Filch vänder sig om med ryggen mot dem för att leta efter en fjäderpenna. Ur lådan sticker ett gammalt pergamentstycke upp. George nickar kort innan tvillingarna tittar på Filch med neutrala ansiktsuttryck. Filch tar fram lite pergament, doppar fjäderpennan i den lilla bläckskålen och börjar skriva.
“Brott… släppte stinkbomber mot en äldre person… föreslaget straff… releger…” Längre hinner han inte. George har släppt den sista stinkbomben och Fred kastar sig nu mot lådan med konfiskerade saker. Han får tag i den gamla pergamentbiten och ramlar samtidigt in i kedjorna bakom Filchs skrivbord. Filch hostar och skriker åt dem:
“Försvinn ur mitt kontor! Nu! Ge er iväg!” De identiska bröderna börjar skratta och springer allt vad de kan mot sitt uppehållsrum.

Följande morgon berättar de för Lee vad som hade hänt under natten. När de är klara visslar han lågt.
“Vad fick ni tag i då?” frågar Lee då de börjar gå mot fövandlingskonsten.
“Ett pergamentstycke, men vi har ingen aning om vad det är. Någonting intressant måste det ju vara, med tanke på att den var konfiskerad”, svarar George. Fred får, för ovanlighetens skull, ett funderande, tänkande ansiktsuttryck.
“Vad tror ni det kan vara?”

På kvällen struntar bröderna i sina läxhögar och sitter med deras fynd istället. De vrider och vänder på det, utan resultat. De rycker på axlarna och viker upp det, viker ihop det igen och rullar ihop det. Ingenting händer.
De rycker till när Percys röst hörs. Han säger åt dem att lägga ifrån sig det tomma pappret och börja jobba istället.
“Annars skriver jag till mamma!” hotar han. Charlie suckar från andra sidan rummet och betraktar sina yngre bröder, som vägrar ge pergamentet till Percy. Charlie slår ihop sina böcker och går mot sovsalen, han passerar sina rödhåriga familjemedlemmar och säger åt dem att sluta kivas om ett tomt papper. Percy pekar ilsket på tvillingarna.
“De kommer att få underkänt i alla ämnen och det kommer vara mitt fel! Mamma kommer tycka att jag inte har sett till att de har jobbat, men om de någonsin ska kunna arbeta högt på trolldomsminist…” Tvillingarna fnissar när de ser Charlies trötta blick. Det är nu helt tyst i uppehållsrummet, alla tjuvlyssnar på bröderna.
“Gör oss en tjänst, Percy, och håll klaffen. Det är bara du som vill jobba högt inom ministeriet”, säger han och går uppför trappan till sovsalarna. Percy rodnar och samlar ihop sina egna läxor, varpå han sätter sig på andra sidan av det runda rummet. Sorlet stiger igen och George tittar ännu en gång på pergamentet.
“Jaha, vad ska vi göra med ett tomt papper egentligen?” Han tittar på Fred, som skakar på huvudet. “Någon var väl smart och gav Filch fel papper.” Fred tar rullen från George och går mot brasan. Alicia och Angelina sitter i varsin fåtölj och läser ur varsin bok magisk försvarsteori. Angelina lyfter blicken när Fred passerar.
“Vad står det?” säger hon plötsligt. Fred tittar förvirrat på henne. Angelina lägger boken och reser sig. Hon drar stycket ur handen på honom och viker upp det. Där det har varit helt blankt innan står nu en mening på tio ord. Jag svär högtidligt att jag har nåt rackartyg i kikaren.
“Vad är det här?” frågar Angelina. “En konstig mening att skriva och sedan bara slänga det?” George kommer fram.
“Ge mig det”, säger han. “Han tog fel papper, det var inte det som skulle slängas.” Angelina ger det till George, som går iväg en liten bit och ställer sig med ryggen mot.
“Det här är precis vad du ville ha”, säger han till Fred. “Så att du kan träffa en varulv!” Fred lyser upp.
“Du fick precis livet på Hogwarts att bli ännu bättre!” säger han, kramar Angelina kort innan han snabbt går bort till sin bror, som flinar. Flickornas fnitter följer dem upp till sovsalen, där de sätter sig på en av sängarna och studerar pergamentet. Herrarna Måntand, Slingersvans, Tramptass och Tagghorn presenterar stolt Marodörkartan. På pappret går det linjer kors och tvärs, som bildar alla Hogwarts korridorer och rum. På de olika kontoren kan de se rörliga prickar med sina lärares namn. I elevhemmen är det fullt med svarta prickar med elevernas namn. Filch och mrs Norris gick längs en korridor på sjätte våningen.
Bröderna tittar förtjust på varandra.
“När är nästa fullmåne?” frågar Fred.
“Om två veckor”, svarar Lee som står i dörröppningen med ett snett leende. “Jag får hänga med va?”
“Alltid”, svarar bröderna i kör.