När mörkret kommer till Hogwarts finns det ingen utväg...

Den var jättebra!

Det berättas verkligen om det typiska för alla

Några favoriter från texten:

Sträng och rättvis tog hon dem i upptuktelse i samma ögonblick de slagit sig ner på den första lektionen.

Efter fem minuter hade klassen hamnat i någon sorts dvala.
Linn försökte lyssna av hela sin själ men lyckades ingen vidare. Hon bara stirrade på Binns som att Binns var ett mycket tråkigt tv-program.



”Vad i hela friden är en hiffofif?”

Kaminen var igång och sprakade muntert.(fin mening)


Tror att Edith kommer att komma bra överens med hippogrifferna ♥

/Avis Fortunae och emilyx

Förlåt för att jag inte skrivit på länge, men jag har pluggat i två veckor på tyska-provet och jag ska göra det om en vecka. Det är inte lätt när man är nervös...

Men nu ska detta inte handla om mina problem, utan om Ediths..



7. Inbrott på Gringotts

”Såg du henne?”
”Var?
”Hon som använde mörk magi...”
”Gjorde hon verkligen det?”
”Ja, jag såg det”
Viskningar följde Edith när hon kom ut dagen därpå. Folk kom med ogillande blickar eller pratade fientligt om henne.
Varför?
För att dem trodde att det var hon som hade använt mörk magi mot hippogriffen. Dem trodde att hon ville få mer kontroll över hippogriffen när hon gick fram till den, och sedan skicka hippogriffen på dem som var kvar.
Edith tyckte att det lätt helt galet efter att Linn förklarat situationen. Vilket gjorde att Edith fick humöryttringar när folk pekade och viskade om henne. Det slutade att hon blev arg och skrek att hon bara hade försökt hjälpa hippogriffen, och aldrig användt mörk magi mot den.
Dock var det några som trodde att Edith hade försökt hjälpa hippogriffen istället för att ta kontroll över den.
Lily Potter sa att hon trodde henne. Dock sa hon också att hennes storebror James hälsade henne att hon var en ond häxa som ville ta över världen, som du-vet-vem.
Ava och Amy sa att hon trodde att hon hade försökt hjälpa hippogriffen en dag när dem hade örtlära.
I örtlära undervisade professor Longbottom eleverna i växthusen. Där visade han hur man skötte underliga växter och deras egenskaper. I astronomin studerade dem stjärnhimmelen genom sina stjärnkikare varje onsdag.
Den värsta lektionen var försvar mot svartkonster. Där var professor Vitsus, en lärare med kritvit hy och svart lockigt hår. Hon hade kolsvarta ögon, en spetsig näsa och ett vresigt ansiktsuttryck.
Hon var elevhemsföreståndare för Slytherin och favoriserade dem.
När dem slog sig ner för första gången på hennes lektion fick hon tyst på klassen direkt.
”Välkomna...” sa Vitsus och kollade uttråkat på klassen från katedralen med sina mörka ögon. ”Ni är här för att lära er försvaret mot det mäktiga svartkonster. Det är många, alltid växlande och evigt bestående.” Hon lät som hon älskade det. ”Ert försvar måste vara lika uppfinningsrikt och flexibelt som det ni kämpar mot...”
Karlzen började flina från sitt hörn.
Vitsus tystnade, tog fram klassboken och kollade i den.
Plötsligt hejdade hon sig.
”Cawford...” mumlade hon. Hon ställde sig upp hastigt och sa i bitter ton:
”Var har vi Cawford?”. Hon stirrade ilsket på klassen. Ellie räckte upp en darrande hand.
”Om du får för dig...” sa Vitsus och med en mördande blick på Ellie. ”...att göra något emot reglerna, ska jag personligen se till att du blir relegerad”. Ellie tittade artig oförstående tillbaka, men visade inte det minsta tecken på rädsla.
Om Edith hade fått en sån blick skulle hon ha sprungit det fortaste hon kunde åt motsatt håll.
Vitsus satte sig åter ner och kollade åter i klassboken.
När hon var färdig slog hon igen den så det smal över hela klassrummet.
Nu...” sa hon och lätt blicken vandra på var elev i klassrummet. ”...är ni totalt nybörjare i detta ämnet. Därför ska vi ha teori idag...
Kapitel ett i De mörka krafterna: En vägledning i konsten att skydda sig själv, inget prat”, hennes blick dröjde kvar vid Ellie, ”tack...”

Om ännu värre än Vitsus var det nog Peeves (Peeves var en polergiest som bara fanns för att ställa till med problem). När man var sen till en lektion drog han mattan under en, släppte ner bläckkulor och skrämde en. Men varje gång han gick förbi Edith började han sjunga en liten sång:

”Everett, den styga lila ungen,
men det är inte du som är kungen.
Du ställer till med en massa strul,
och tror att det är kul.
Men ta dig i akt,
för Peeves är på sin vakt.”

Den mycket mycket gamla vaktmästaren, Argus Filch, utförde ett ständigt krig mot eleverna. Hans katt, mrs Norris (junior), smög ofta omkring i korridorerna. Bröt man mot en regel, eller gjorde den minsta olämpliga sak, inför hennes ögon kilade hon efter Filch som kom flåsande några sekunder senare. Alla eleverna avskydde Filch och mrs Norris, och någras högsta önskan var att ge mrs Norris en rejäl spark.

När första veckan var förbi, och dem satt och gjorde läxan för Annesley i uppehållsrummet fick Edith andra tankar.
Vid det lilla bordet dem satt var det utspritt med böcker om trollstavsrörelser och teori om formler. Men under bordet märkte Edith att det låg ett exemplar av The Daily Prophet. Edith, som inte ville fortsätta med sin uppsats om trollstavsrörelser för ikväll, med Linn bredvid sig som redan gjort klart läxan, och som läste ur En nybörjarguide i förvandlingskonster, tog fram exemplaret och bläddrade i det. Hon hittade en liten artikel som verkade intressant, och började läsa:

Inbrott på Gringotts

Några svartalfer från trollkarlsbanken Gringotts, tillkännagav i dag att i början av september att någon hade brutits sig in i ett valv. Valvet var strängt bevakad, vilket oroar svartalferna.
”Vi vet inte hur det kunde ske. Däremot har det blivit rånat för, men då var det 1998” sa en anställd svartalf vid Gringotts. ”Det värsta är att vem det än va lyckades dem stjäla från valvet. Men det gör ingen större betydelse, för den delen av släkten som äger valvet är utdöd.” Vi frågade vilken släkt valvet tillhörde, men svartalfen sa åt oss att inte lägga näsan i blöt.

”Linn, kolla här” sa Edith förvånat och stack upp tidningen framför näsan på henne. Linn började läsa; ju mer hon läste desto mer orolig blev hon.
När hon läst klart tittade hon frågande på Edith.
”Det var skumt...” sa hon.
”Håller med, men vilket valv skulle det kunna va?” frågade Edith.
”Hmm...alfen säger att det blev rånat 1998...” började Linn.
”Ja, och...” sa Edith.
”...och det har blivit rånat förr...” sa Linn tankfullt.
”...och...” sa Edith spänt.
”Det ända jag har hört om att något har rånat Gringotts var när Harry Potter och hans vänner skulle hitta en horrokrux i ett av valven...” sa Linn fundersamt.
”...och...” sa Edith så spänt att hon skulle kunna explodera.
”...det var 1998...”
”...OCH...”
”Hmm...det var från ett av dödsätarnas valv...” sa Linn samtidigt som hon kämpades att minnas. ”Men jag minns inte vilken dödsätare” avslutade hon. Edith kände hur besviken hon blev.
Typiskt också, tänkte hon. Jag undrar vilken dödsätare...
Hon gick fram till Ellie, som satt framför brasan och läste om besvärjer, för hon hade redan gjort läxan. Hon blev chokad när hon hörde nyheten.
”Va! Inbrott på Gringotts? Men det måste varit en ond mäktig trollkarl... jag känner inte till någon som brutits sig in förutom Harry Potter...” sa Ellie.
”Ja, jag vet” sa Edith.
”Men...vem och...vems valv?..” sa Ellie spänt.
”Ingen aning” sa Edith och sjönk tillbaka mot soffan.



Hoppas ni gillar Peeves sång

Vi har läst och gillat alla kapitel samt Peeves sång Alla detaljer är mysiga och typiskt Hogwarts!

Undrar vem som bröt sig in på Gringotts ...?

Avis Fortunae och emilyx