Är det värt att? [SV]

du är så bra!!!
hoppas allt komer ordna sig.

Kapitel 5:

Två dagar hade gått sen hon satt i uggletornet med pojken. Två dagar som hon lyckats hålla sig undan Harry. Madame Pomfrey hade gett henne tillåtelse att skippa klasserna tills blåmärkerna på halsen läkt så hon skulle slippa frågor. Hon satt i sällskapsrummet och läste en bok när poträttet öppnades. Snabbt tittade hon upp och var beredd på att fly upp till sovsalen.
" Leona." Hermione klev in och gick med snabba steg mot henne. " Du måste härifrån. Han är jätte arg på dig att du inte gjort hans läxor. Snälla Leona gå. "
Leona tittade på Hermione och förstod att hon menade allvar.
" Tack Hermione."
Hon packade snabbt sin väska och tog genväg poträttet till fängelsehålorna och in i återvändsgränden. Hennes säkra ställe.

Leona sjönk ner mot väggen och drog en lättnads suck. Två dagar med lugn och ro. Inga slag. Inga skrik. Hon hade mestadels uppehållit sig i sovsalen. Två dagar utan honom. Hon tog upp sin dagbok.

" Kära dagbok,

Jag har undvikit honom i två dagar. Men jag kan inte känna mig avslappnad. För jag vet att när jag väl träffar honom igen kommer det bli krig. Han kommer vara ursinnig. Jag vet det. Om jag bara hade vetat detta innan jag lovade honom allt. FAN att jag är en person som inte kan bryta löften. Jag hade inte vågat endå. Om jag gör slut, kommer han döda mig. jag vet det. Han har hotat med det så många gånger. Varför kan han inte vara som i början? Han tog ut mig på dejter. Var kärleksfull. Tills jag lovade saker. Då ändrades han sakta men säkert och när jag förstod det var det redan försent. Mitt liv ligger i hans händer. Mitt liv men inte min lycka. Min lycka.. Den har varit borta länge.

Varför kan ingen bara rädda mig...."

Leona läste det hon skrev. Rev sedan ut sidan ur dagboken och knycklade ihop pappret och slängde på golvet. Lyckas Harry få tag på dagboken och läser det.. Det vågar hon inte ens tänka på vad som skulle hända.

Hon reste sig. Det är dags att möta honom. Att ta tag i det. Få det överstökat. Innan Stora Salen töms på lärare. Hon hoppades det skulle hjälpa. Men hon vågade inte hoppas. Inte längre.

Mer?

så sänande

Så bra! Åhh, jag hoppas det går bättre för henne, och att hon får träffa pojken igen. Hermione är iallafall snäll...

Jättebra!

Kapitel 6:

Harry tittade åter igen på klockan. 20.35. Vart i hela världen är Leona. Han tittade sig runt i sällskapsrummet innan han valde att leta upp henne.
" Vi ses senare." Han log mot Hermione och Ron som satt runt ett bord och gjorde läxor.
" Ja det gör vi Harry." Hermione log snabbt mot honom innan hon vinklade ner huvudet i boken igen.
Harry klättrade ur Den Stora Damen poträttet och började gå nedför trapporna. Vart kan Leona gömma sig. Han hörde en Slytherin elev prata om en Gryffindorelev som alltid vandrade runt i fängelsehålorna och valde att gå dit. För det lät som något Leona kunde göra. Hans steg ekade mellan väggarna medans han gick nedför alla trappor. Han tittade in i varenda återvändsgränd medans han gick.

Nästan längst in i fängelsehålorna bara några meter ifrån Slytherins sällskapsrum satt Leona på golvet i en återvändsgränd och läste en bok.
" Leona." Hans röst ekade obehagligt mellan väggarna. En skräckslagen Leona flög upp på fötter.
" Harry, vad gör du här?"
Han blängde på henne.
" Jag uppskattar inte att behöva leta efter dig. Du har inte gjort mina läxor på ett tag och lärarna börjar bli väldigt arga." Han tystnade en sekund. " Vet du vad det betyder?"
Leona som stirrade skäckslaget på honom skakade sakta på huvudet.
" Att jag börjar bli väldigt arg." Han gick sakta närmare henne medans han pratade. Närmare och närmare tills han tryckte henne mot den kalla vassa stenväggen. Han la händerna på varsin sida om hennes huvud.
" Jag börjar bli jävligt irriterad på dig. Varför håller du på när du vet att jag blir arg?"
Leona som vid detta laget inte kunde svara för all rädsla svalde djupt.
Harry lutade sig sakta nämre henne.
" Och du undrar varför jag är med Ginny. Hon är allt du inte kan vara. Sexig, rolig och äventyrlig." Han hånskrattade Leona rakt i ansiktet.

Vid detta laget hände det något med Leona hon aldrig känt innan. Ilska bubblade upp i hennes kropp och innan hon visste ordet av det smällde hon till Harry över ögat med knytnäven. Han stapplade bakåt, förvirrad av smällen. Leona visste direkt att detta skulle hon ångra. DJUPT.
" VAFAN HÅLLER DU PÅ MED?" Han stegade fram till henne och gav henne en örfil. Och en till. Och en till.
Hans slag mot hennes kind ekade mellan väggarna.
" LÄGG AV HARRY. SLÄPP MIG." Hans hand som var runt hennes handled ströp allt blod och det började göra ont.
" DU SÄGER INTE TILL MIG VAD JAG SKA GÖRA. DU SKA LYDA MIG. GÖRA ALLT JAG BER OM." Han spottade henne i ansiktet. " Din slyna." Fräste han.

Leona visste att hon fick skylla sig själv. Men hon kunde inte ta det mer. Hon knöt näven och slog så hårt hon kunde Harry i ansiktet igen och denna gången for han till marken. Leona passade på att hoppa över honom och springa därifrån. Precis utanför återvändsgränden krockade hon med en person som hon kände igen.
" Han kommer döda mig. Hjälp." Hon tittade bedjandes på killen framför henne. Hon vände huvudet mot återvändsgränden när hon hörde snabba steg eka mot henne. Killen ställde sig framför henne och lyfte sin stav. Redo att försvara Leona.
" LEONA!" Harry kom springandes genom korridoren rakt mot dem. Han stannade när han såg killen." Låt min flickvän vara." Morrade han.
Killen som la huvudet på snett tittade en gång på Leona innan han tittade tillbaka på Harry och svarade lugnt:
" Du ska lämna henne ifred härdanefter. Det är slut mellan er." Harry tittade mellan Leona och killen innan han hånskrattade.
" Slut mellan oss? Aldrig. Leona är min." Han hånlog senare mot killen. " Låt oss gå så kan du få tre nätter med henne."
Killens ansiktsfärg skiftade från normalt till rött.
" Hon är ingen jävla hora Potter!"
Harry som vid detta laget var väldigt arg tittade på Leona innan han svarade:
" Jo Malfoy. Min hora."


Mer?

Så bra!!!

Superbra!

Uek, Potter alltså. Jag hade rärr om pojken

Kapitel 7:

Nere i fängelsehålorna stod tre personer. Harry Potter stod med sin trollstav riktad på Draco Malfoy som skyddade Leona Lover med sin kropp.
" Gå härifrån Malfoy. Det är min flickvän. Jag gör vad jag vill med henne." Harry blängde på Leona som duckade bakom Draco.
" En flickvän är ingen slav. Hon är inte din slav." Draco lät försiktigt sin vänstra hand glida bakom sin rygg och lägga handen runt hennes handled försiktigt.
Harry som såg detta morrade till.
" DU RÖR INTE MIN FLICKVÄN!"

I nästa sekund bröt kaoset ut. Harry lyfte sin stav och kastade besvärjelse efter besvärjelse mot Draco och Leona. Samtidigt puttade Draco undan Leona och duellen började.

Leona ställde sig upp och tog fram sin stav på darriga ben. Rädslan gjorde att hela hennes kropp skakade som ett asplöv.
" Expelliarmus!" Röda gnistror for ur hennes stav och mot Harrys som i nästa sekund flög ur Harrys hand och emot henne. Hon fångade den i luften.
" Det räcker nu Harry." Hennes röst darrade.
Harry som tittade chockat på henne knöt nävarna. Draco som visste bättre än att duellera mot någon som inte har sin stav sänkte sin.

Dammet dalade sakta ner mot golvet och det var knäpptyst. Harry stod med nävarna knutna stirrandes rakt in i Leonas ögon. Leona darrade men fortsatte att trotsigt titta in i Harrys ögon.

Harry svor en lång ramsa när han insåg att Leona inte skulle ge upp denna gången. Efter att ha mumlat att han ska gå slog leona ner blicken.
" Här." Hon kastade Harrys stav tillbaka till honom. Harry vände sig om och började gå.
Leona vände blicken till Draco.
" Tack Malfo.." Mer hann hon inte säga förrens hon hörde Harrys röst eka mellan stenväggarna.
" LAMSLÅ!" En grön stråle kom flygandes emot henne och hon hann inte ens reagera innan den träffade henne rakt i bröstet.

Det sista hon såg innan allt blev svart var Dracos chockade och skrämda blick innan det small till, en smärta spred sig genom hennes kropp och allt blev svart.

Mer?