Draco [sve]

Här kommer kapitel 2! Skriv gärna om du läser, och vad du tycker är bra och gärna något tips.
______________________________________________________________________

Kapitel 2

Draco hatar nätterna. Det har han alltid gjort, helt mörkt, mystiska ljud utanför fönstret, mardrömmar. Men sedan hans syster dog så har det varit en riktig plåga.

Även den här natten ligger han vaken länge. Han kröp ner under täcken vid nio. Nu visar klockan på bordet 01:37 och han har fortfarande inte fått en blund i ögonen. Helt orörlig ligger han och stirrar upp i taket. Rummet är lika svart som himlen utanför och inga stjärnor lyser. Det är tyst som i graven men Draco tycker ändå att han hör ett barn skrika då och då, ett lågt och förfärligt tjut.
Sen en knackning på fönstret. Draco tittar dit men det är inget där.
”Det finns inga spöken”, får han intala sig själv, samtidigt som han vet att det faktiskt finns några. På Hogwarts finns det många, det har hans pappa berättat. Men de är inte farliga. Själv har han aldrig sett något spöke.

Innan Draco vet ordet av har han somnat. Men de är ingen god natts sömn precis. Hans långa ensamma natt fylls av mardrömmar. I drömmen står Draco på trappan upp till Hogwarts portar. Han har aldrig varit där men han känner igen slottet från bilderna som hans moster har visat. Han hör en väsande röst samtidigt som portarna öppnas och benen för honom in i en stor hall. Rösten finns kvar, ännu obehagligare nu. Det verkar komma inifrån slottets väggar.
”Kom till mig Draco… Kom till mig… tjäna mig… döda…”
Plötsligt står en man med en lila turban lindad runt huvudet framför Draco.
”Välkommen!”, svart rök kommer ur mannens mun när han pratar, rösten kall och kylig.
En rysning far genom Dracos kropp. I ett försök att fly vänder han sig om men porten har förändrats till en massiv stenvägg. En kall och knotig hand tar ett fast grepp om Dracos axel och tvingar honom att vända sig om.
”Ånej, du kommer inte härifrån. Inte förrän du har hjälpt mig. Jag ska ha min hämnd!” Mannen pratar nu med en väsande rösten istället för sin egen.
Rummet fylls med den svarta röken och mannens ansikte förvrids i ett plågsamt leende. Kroppen förändras tills en man i svart kappa med en huva uppdragen för ansiktet.

Plötsligt är de helt inneslutna av mörkgrå, nästan svart, rök.
”Din pappa misslyckades, du vill väl inte göra samma sak? Det blir snart din tur!” Den väsande rösten kommer från mannen med kappan.
På avstånd kan Draco höra ett barnskrik, dämpat på grund av den tjocka dimman men det finns där.
Mannen tar fram sin trollstav. Han tittar upp så att Draco kan skymta ett blekt ansikte. Blåa ögon som lyser av ilska. Skriket kommer närmare. Nu hör man det klart och tydligt.
”Avada kedavra!” Ur mannens trollstav kommer det en lysande grön stråle som försvinner in i dimman.

Sedan blir allt svart. Draco hör ingenting heller. För en sekund undrar han om det var han som träffades. Om det är så här det känns att dö. Men sedan kommer hörseln tillbaka. Han hör hur två personer gråter, men han ser fortfarande bara svart. Han ligger orörlig i flera minuter och bara lyssnar till snyftningar och gråt. Han känner hur tårarna rinner nerför hans kinder. Men han kan inte slå upp ögonen.

Draco sätter sig upp med ett ryck. Rummet ligger fortfarande i mörker. Klockan visar 04:53.
När Draco inser att det bara var en dröm så gror det ett litet litet hopp inom honom.
”Det andra kanske också var en dröm. Ada kanske fortfarande lever!”
Så tyst som möjligt kliver han upp ur sängen och går in i Adas lilla rum. Rummet är tomt så när som på en liten säng och en byrå i trä med hennes kläder i. Alla hennes leksaker ligger nere i ett av de många vardagsrummen. Nu är det så mörk så hela rummet ser grått ut men normalt sätt så är väggarna ljusrosa.

Med darrande ben går Draco med lätta steg fram till sängen men golvet knarrar ändå under hans fötter. Och i sängen finner han ingenting annat än en liten stelfrusen kropp.

Det är väldigt bra skrivet och uppdelat, fina meningar och effektfullt. En kuslig stämning uppstår. Mardrömmen är tydligt beskriven, nästan lite klaustrofobisk när han inte kan öppna ögonen. Ännu vet jag inte riktigt hur allt hänger ihop och det finns många frågor. Vill gärna läsa mer och se vad som händer!

Superbra!! Du är verkligen jätteduktigt på att skriva!

Tack så mycket! Hoppas att det klarna när ytterligare några kapitel har kommit, ska försöka skriva så att det blir en tydlig röd tråd!



Tack så mycket!!


Roligt att ni båda gillar den♥

Super bra!

Tack! Roligt att du tycker det!

Superbra och spännande! ^^

Tack!

Ska försöka skriva klart kapitel 3 och lägga ut. Förlåt för att det har dröjt så länge men har inte riktigt haft lust att sätta mig och skriv tidigare men ska försöka få det klart!

Bara att du tar den tid du behöver ^^

Sorlig,men bra .