Alternativ Askungennovell

Jätte bra♡♡

Tack för att du tagga mig! Den var lika fantastiskt som alltid!

Sååååååååååå bra!!!!!!!!!!!! *bevakar stenhårt och trycker nästan sönder min dator för att jag trycker så hårt*

Läääääääser!!!

Okej - herregud. Ni måste skoja om ni tycker om det här. Det är så fruktansvärt dåligt och oplanerat. Men men - jag ska inte klaga, jag är jätteglad att ni läser ♥
--------------------------------------------------------------------------------------------------
Ska du ha skjuts?

Väckarklockan ringde och jag bokstavligt talat flög upp från bäddmadrassen. FREDAG! Disco! Redo! Jag hade skrivit klart Royals och skulle uppträda med den i kväll, även om jag var fruktansvärt nervös för vad alla skulle tycka. Det brukade jag vara när jag skrivit nya låtar, men jag kände faktiskt på mig att Royals skulle bli en hit någon gång i framtiden. Den var speciell.
Jag gick fram till den stora spegeln bredvid skrivbordet och betraktade mig. Blek hy, lite aknen här och var, gammal mascara fastkletad i ögonfransarna, brunt lockigt hår, för liten flanellpyjamas, ett litet hål i näsan och långa smala armar. Jag hade ett så tråkigt och annorlunda utseende att det inte var sant. Jag fortsatte att betrakta mig ett tag, sen sa med hög och tydlig stämma för att muntra upp mig:
-Ikväll du Ella, då blir du en ny och himla het artist!
Och med de orden så gick jag mot garderoben. Med en svart topp, läderbyxor, läderstövlar, läderjacka och ett par trasiga hörlurar runt halsen är man så redo inför skolan som man kan vara, även om man höll på att bli en riktig ko av allt läder. Jag nålade i piercingen i näsan. Efteråt sminkade jag mig med min vanliga mascara, läppstift, eyeliner, bronser och foundation i hoppet om ett vacker utseenda.
Jag bestämde mig för att försöka styra upp min toviga kalufs till hår också. Jag tog fram min gamla Hello Kitty-borste och började slita och dra i mitt hår. Efter tio minuter var det uppstyrt och ordentligt, och jag flätade en tjock, tjock fläta av det som jag slängde över axeln och gick ut i hallen och tog på mig mina innan bestämda ytterkläder av läder och begav mig till skolan.
Min skolväg var lång, men jag var i god tid eftersom jag inte hade znoosat något idag.
Solen sken och jag visslade lite grann på någon Mozart-trudelutt och kände att livet kanske, kanske inte var så dumt i alla fall.

Skoldagen var en helt normal dag. Jag var så glad att jag valde musiklinjen, det var faktiskt till och med roligt i skolan där. När dagen var slut var jag precis väg mot grinden då Luna, Janna och Zoe kom ifatt mig. Luna tog tag i min fläta för att stanna mig. Jag skrek till och tvärstannade.
-Ella, kan du följa med mig hem och välja kläder till i kväll? Undrade Luna.
-Njaaaaee, sa jag lite överrumplat, jag ska välja kläder till mig själv.
-Ska DU gå?! Fnissade Zoe.
-Och? Sa jag och stannade.
Jag tittade på det gamla Sweet Summer. De tittade ironiskt på mig.
-Trodde bara att det var de som kunde sjunga som skulle vara med, sa Luna helt spontant och himlade med ögonen.
-Då skulle ju inte ni ha varit bjudna, sa jag och gick bestämt därifrån med brännande ögonlock och tung mage. Jag började långsamt jogga, och efter ett tag rusade jag det snabbaste jag kunde mot lägenheten. När jag kom in i trapphuset vid brevlådorna så var jag helt tvungen att stanna och flåsa ett tag. Jag svalde och lutade mig framåt och tog stöd genom att sätta händerna mot låren.
Jag var egentligen inte sådär känslig, men när det gällde mina prestationer på musikalisk väg så kunde jag inte hejda mig.
När jag vilat ett tag rätade jag upp mig och tryckte på hissknappen. Jag kände att mascaran hade runnit långt ner på kinderna. Jag såg antagligen förskräcklig ut. Plötsligt plingade det till i hissen och dörrarna öppnades långsamt.
Det kändes som om jag hade kommit till himlen. Miljön verkade lysas upp när han kom ut ur hissen. Allt gick i slow motion. Killen som kom ut ur hissen log ett förtrollande pärlvitt leende mot mig och hans ögon brände sig fast inne i huvudet på mig.
-Vad har hänt? Frågade han och jag föll ner på jorden igen.
-Ööhhh… inget särskilt faktiskt, allt är bra med mig, eller… pratar du med mig? Stammade jag och försökte att inte glo.
-Ok, sa killen.
Han var ganska kort, bara lite längre än jag. Han hade en uppstående lugg och en tjock mörkblå mössa som luggen stack upp utanför. Hans ögon var klarblå, han hade på sig en onepiece och han tittade på mig som om jag var ett litet småbarn som hade skrubbat knäna. Han gick förbi mig och jag tittade efter honom utan avsikt. Plötsligt kom han tillbaka av någon anledning och frågade mig:
-Känner du Edward Sheeran, eller Eddie som jag säger? Och i så fall, kommer du på hans disco i kväll?
Jag skruvade obekvämt på mig. Det verkade som om han skulle dit. Vad skulle jag svara? Skulle han se mig uppträda!? Nej! Jag for iväg med tankarna tills han frågade igen.
-Jag tror det, sa jag och lät dummare än en åsna med talfel, jag tror att jag kommer.
-Kul, jag ska också gå. Jag siktar på R&B, jag gillar ungefär samma musik som Eddie. Vet du vad för musik jag pratar om?
Jag nickade och det uppstod en pinsam tystnad. Hade han inte kunnat gå igen så jag slapp stå där och skämmas för att jag inte tänkte på något annat än hans förtrollande blick och djupa röst? Han tittade ner i golvet och jag försökte febrilt att torka bort min rinnande mascara.
-Bor du här? Frågade jag för att bryta tystnaden.
-Ja, jag bor på 118 D. Du då?
-119 D. Då är vi grannar, sa jag som om han inte kunde fatta det själv.
-Du skulle möjligtvis inte behöva skjuts till discot ikväll? Jag har moppe, frågade killen.
Jag dog. Nästan, i alla fall. Men jag bara nickade och skulle gå in i hissen när det sa PANG och en smärta satte sig i pannan. Jag hade ju såklart gått in i metalldörrarna till hissen. Vi hade pratat för länge så att hissen hade åkt iväg.
Jag rodnade mer än jag hade gjort någon gång förut. Allt blod i hela kroppen bara rusade upp till mina kinder, och den enda åtgärd jag kunde göra för att inte dö var att rusa uppför trapporna istället för att fortsätta vänta på hissen.
När jag kom innanför dörren så pustade jag ut. Piinsamt!

Efter ett tag fattade jag att jag var ju bara för dum i huvudet. Jag hade varken frågat om tid vi skulle träffas eller vad han hette. Jag hade plockat fram kläder – min svarta läderklänning(såklart), en faslig massa hårnålar eftersom jag faktiskt hade trivts med uppsatt hår, smycken med svarta och röda stenar och så hade jag varit tvungen att ta mammas decimeterhöga klackskor. Det blev en helt svart outfit om man bortser ifrån de röda stenarna i mina smycken. YOLO, liksom.
Jag gick in i mitt rum och tittade mig återigen i spegeln.
Jag var faktiskt vacker. Mina bruna ögon såg djupa ut och min frisyr jag satt upp var att jag hade lindat min fläta runt huvudet och fäst den i bakhuvudet. Electronias drottning. Lord Ella. Vänta lite nu. Lord E eller ännu bättre, Lorde…
Sen blev jag rastlös.
Jag hade tvättat bort den rinnande mascaran ifrån mina bleka kinder och sminkat på nytt, så jag kom på den underbart bra idén att gå och fråga killen jag skulle ta skjuts med vad han hette och allt annat jag behövde veta för att kunna ta mig till discot.

-Hej, sa killen och såg gulligt förvånad ut.
-Hej, jag måste veta vad du heter för annars måste jag säga killen, sa jag och skämdes genast över vad jag nyss hade sagt.
-Jag heter Sam Smith, sa killen. Du då?
Ånej, varför skulle han få veta att jag hette Ella?
-Ella Yelich O´Connor, suckade jag. När ska vi träffas?
-Vad sägs om sju? Vi kan ta god tid på oss att ta oss dit, sa Sam och stängde dörren. Jag var säker på att han flirt-blinkade med ena ögat mot mig innan han stängde.
Men vem skulle flirta med Electronias drottning?

Mamma kom hem precis i lagom tid till att möta Sam på väg in. När hon kom in hade Sam redan hunnit berätta allt om skjutsen och discot, antagligen att han mött mig söndergråten och att jag hade gått in i hissdörren också, mer kunde han väl ändå inte ha hunnit berätta? Eller?
-Hej gumman, skrek mamma när hon och Sam kom in genom dörren.
Jag satt på mitt rum. Jag dunkade huvudet i skrivbordet. Hur pinsam fick man vara?
-Kom nu så att Sam inte får vänta på dig, sa mamma.
Jag sprang ut i hallen, kastade på mig kläderna och drog med mig Sam ner till ytterdörren ut till gatan. Där utanför väntade en alldeles ny moppe.
-----------------------------------------------------------------------------------------
Jaaaaj!

SÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅ BRAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAA!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

Känner inte att det är något att hålla på.
------------------------------------------------------------------------------------------------
Herr Gås

Det var en underbar färd dit. Jag satt bakom Sam på hans moppe och höll honom om midjan. Det var lite pinsamt först, men sen kom jag ihåg att alla som tog skjuts av en moppe gjorde så, så då var det inte lika farligt längre.
Jag var nervös inför mitt uppträdande. Gitarren hade jag hängandes på axeln och jag hade mina noter i handväskan. Jag började fundera. Var Sweet Summer där? Antagligen. Men det skulle inte vara särskild bra för mig. Jag fick bli en enstöring i ett hörn av rummet och sura. Ensam, utan Sweet Summer.
Vi stannade utanför porten. Sam skyndade sig att hoppa av sitsen. Han räckte mig sin hand och log ett gentlemansleende. Jag tog handen och hoppade ner ifrån cykeln. Hans tänder glänste i halvmörkret.
-Vad ska du uppträda med? Undrade jag.
- Jag ska dansa breakdance med mina polare Liam och Akilles.
-Akilles? Fnittrade jag.
-Smeknamn. Heter egentligen Alexander. Men han tränar styrketräning varannan dag, så han är tillräckligt stark för att kallas Akilles.
Vi gick mot porten, pratandes om uppträdandena. Det var kallt ute och jag frös i mina tunna strumpbyxor. Men jag gjorde vad som helst för att få prata med Sam.
Oj då.
Sweet Summer stod lutandes mot porten. De viskade tysta meningar till varandra och kastade nyfikna blickar mot oss.
-Hej Ella, sa Luna retsamt. Har du skaffat pojkvän?
-Nej, suckade jag. Jag tog bara skjuts.
Janna och Zoe fnittrade förtjust. Jag var sugen på att slå till dem på käften.
-Ska vi gå in? Du fryser, sa Sam, och jag nickade.
Vi skulle precis gå in genom dörren då Luna högg tag i min arm. Sam vände sig förvånat om och stirrade på henne.
-Gå du i förväg, vi ska bara säga en sak, pep Janna som i vanliga fall inte brukade säga så mycket.
När Sam hade gått in så tryckte Luna upp mig mot väggen. Hon var både längre och starkare än jag. Hon lutade sig över mitt ansikte. Hennes andedräkt luktade kraftigt av eukalyptus.
-Sa vi inte att du skulle stanna hemma i kväll? Väste hon.
Jag andades våldsamt.
-Nej, viskade jag.
-Jooooo, sa Luna lent i mitt öra.
Med ens så släppte hon greppet om min krage och tog tag i min väska. Hon öppnade den våldsamt och plockade upp mina noter till Royals.
-Vad är det här för skit, fräste hon. De här behöver inte du.
Hon tog tag i bunten med noter och med all sin kraft rev hon den på mitten, om och om igen.
Jag flämtade. Mina ögon började bränna och mitt hjärta bultade hårdare än smedens slägga mot sitt smidde.
-Vad har du gjort? Flämtade jag och tårarna rann redan.
-Hejdå loser, sa Zoe och Sweet Summer trippade in genom porten.
Jag satte mig ner intill väggen och la huvudet mellan knäna. Pappersdelarna flög omkring i vinden som om de vore tokiga, och plötsligt landade en bit på mitt huvud.
Jag läste långsamt texten på den.

Let me be your ruler
You can call me queen Bee
And baby I´ll rule, I´ll rule I´ll rule, I´ll rule.
Let me live that fantasy.

En tår rullade nerför min kind. Hjälp mig. Hjälp mig, bara hjälp mig alla gudar.
Plötsligt reste jag mig upp och sprang allt vad jag orkade någonstans. Jag bara sprang. Jag hade tappat hoppet.

Jag stannade vid fontänen på torget. Jag tittade på kyrkklockan. Kvart i åtta.
Plötsligt kände jag att någon satte sig bredvid mig på kanten till fontänen.
-Vad gråter du för, Ella?
Jag frös till is. Jag kände inte den rösten. Gud hjälpe mig om det var någon galning. Jag vände mig om. Där satt den konstigaste varelsen som jag någonsin sett.
Det var en man med gåsnäbb.
-Jag är herr Gås, sa gåsmannen. Jag ska säga dig en sak, Ella. Här, precis här finns ett tidsglapp.
Han gjorde en gest mot fontänen med armen.
-Jag kommer från 1700-talet. Jag hjälpte en liten flicka nyss att få komma in på en bal där hennes älskade prins väntade på henne. Känner du igen historien?
Jag nickade. Det var Askungen.
-Nu är jag här för att hjälpa dig. Ge mig din väska bara. Den Magiska fen väntar på mig utanför slottet, så jag måste skynda mig. Jag fick låna hennes trollstav.
Han plockade fram en genomskinlig stav ur tomma intet. Jag började undra om jag somnat.
Han bara viftade lite med trollstaven, och min väska började växa. Den växte och växte, och till sist stod en limousin framför mig.
Jag skakade på huvudet. Det här var inte sant, absolut inte. Jag drömde ju absolut konstiga drömmar.
-Hoppa in, sa herr Gås och öppnade limousindörren.
Jag gjorde ju som han sa, och kom in i en värld av lyx. Herr Gås hoppade in i framsätet och så begav vi oss till discot.
-----------------------------------------------------------------------------------------
Pinsammaste kapitlet hittills.

Sååå bra!!!!!! Nästa kapitel???

Man kommer från skolan och ser två kapitel! DU ÄR JU BARA BÄST!!!!!!!!!!

Ed Sheeran - ja, läsning - ja, ork - seeen haha. Nejmen ska nog läsa, bara det att jag har 4 tjocka böcker och flera fanfics, så det får vänta x)