Let shadows die, so i can feel alive [SV]

Sååååå bra!!!!

Jättebra

Bevakar, såklart! ♥

Grymt! bevakar!

Siggan 09, "Parvati Patil", boknörd_, Silverpaw, Isabelle Nighter, Ida_Cho, Clara Oswald och Leia13 ♥

Tack vad fina ni är! Ska skriva vidare nu med detsamma

ÄLSKAR DEM!!! Du skriver med en sån känsla! Tycker att du lyckas jättebra med att beskriva platser och personer! Fick massa bilder av scenerna och jag älskar alla uttrycken du skriver med!!

Jättebra!!

Underbart! Tack för att du tipsade mig!

KAPITEL 3 "De fem vännerna" [Violet]

Tågets korridorer var långa och trånga då de flesta eleverna ville ha en egen privat kupé att sitta i med sina vänner. Violet kikade in i var och en av alla fönster på skjutdörrarna i jakt efter sina klasskompisar men möttes bara av ignoranta eller irriterade blickar från andra elever. Allt på grund av Potter som påstod att syskonen Malfoys far befunnit sig på kyrkogården den natten då Mörkrets herre uppstod, då den där Diggory miste sitt liv. Violet visste mycket väl att Potter talade sanning, att hennes far Lucius Malfoy var en av Mörkrets herres anhängare, en dödsätare och att han mycket riktigt var på plats för sin, vår herres återuppståndelse. Deras moster Bellatrix Lestrange var honom mer hängiven än någon Violet någonsin förr hört talas om. Som tur var trodde mer än hälften av skolan att Potter bara hittade på alltsammans för att dra åt sig mer uppmärksamhet än vad han redan hade och så fick det mer än gärna förbli för Violets del. Hon försökte lugna ned sin stressade katt medan hon gick och det var inte förrän hon gjorde entré in i den femte vagnen som var full med bara Slytherinelever som hon fick syn på mer bekanta ansikten.
"Vi!" En mörk välbekant röst ropade högt efter henne när hon stängde dörren efter sig.
Det var hennes klasskamrat Andrew Westhope som trängt sig ut från sin plats vid ett av borden och han sträckte ut armarna med ett stort leende. Violets bleka ansikte sprack upp i ett ännu större smil då hon begravde ansiktet i hans bröstkorg för en kram. Hon och Andy hade praktiskt taget varit bästa vänner sedan den andra årskursen och med tiden hade inte Violet kunnat förneka känslorna hon hade för denna långa, stiliga, perfekta blåögda trollkarl. Självfallet hade hon inte berättat detta för någon och hon planerade dessutom att hålla det så.
"Sparade du en plats åt mig?" Violet släppte taget om honom och sträckte över Jinxx till honom.
Andy älskade katter och Jinxx älskade utan tvekan honom också.
"Självklart, kom!" Han nickade bakåt och placerade ett antal kyssar på kattens hjässa varefter han gick tillbaka till sin plats i vagnen.
"Hej Violet!"
"Mini!"
"Sitt här Vi!" Violet kände hur stressen efter att ha gått genom tågets korridorer sakta släppte när hennes kompisar så varmt välkomnade henne.
Runt bordet hade Daphne Greengrass, Blaise Zabini och Theodore Nott trängt ihop sig för att se till att hon också skulle få plats.
"Hur var lovet?" Hon knäppte av sig kappan och slängde upp den på handbagagehyllan ovanför dem innan hon slog sig ned bredvid Daph mitt emot Theo.
"Förjävligt." Svarade Theo som alltid var rapp i truten och gav Violet en menande blick.
Hon förstod precis vad det handlade om. Theo's far hade också befunnit sig på återuppståndelse ceremonin i Little Hangleton och även hans familj var för närvarande i riskzonen. Violets blick vandrade sakta bort till två stora och bastanta tonårskillar några bord framåt vars föräldrar också var välkända dödsätare. Vincent Crabbe och Gregory Goyle var hennes brors kvastskaft till vänner. Ordet anhängare kanske skulle passa bättre. De såg övergivna och förvirrade ut när de för första gången sedan de började skolan inte hade Draco där för att uppfylla den dominanta ledarrollen.
"Jag hörde att du var på Puddlemere Uniteds quidditch match förra månaden! Hur lyckades du ens få biljetter?" Daph studerade Violet med sina gröna uppspärrade ögon.
"Hennes far förstår du väl?" Blaise hann svara med en snorkig röst innan Violet ens lyckades öppna munnen.
Han var en stilig, mörk kille med höga kindben och enligt henne den smartaste av dem alla runt bordet.
"Duuh!" Kläckte Theo ur sig och tog Jinxx ur Andys knä för att själv kela med henne.
"Jag var i Spanien med min mor i två veckor." Fortsatte Blaise sedan medan han snurrade sin trollstav mellan fingrarna.
"Vad gjorde ni i Spanien?" Undrade Violet med rynkad panna och strök en slinga av sitt långa hår bakom ena örat.
"Mor träffade en man som hon tydligen brevväxlat med ett tag." Förklarade han och alla utstötte suckningar runt bordet.
"Nej inte igen! Nu får hon väl ta och lugna ner sig?" Utbrast Theo och Andy nickade medhållande.
"Miguel Carlos Luciano!" Blaise utropade namnet högt med spansk dialekt och alla runt bordet började skratta åt hur fånigt det lät.
Blaise's mor var en berömd sångerska till häxa som också var välkänd för att skaffa nya rika män som var och vart annat år på något mystiskt vis gick upp i rök. Männens pengar försvann däremot inte, vilket gjorde Zabinis väldigt rika. Stackars Blaise visste inte ens vem av alla män som var hans biologiska fader och just detta var ett ämne han sällan pratade om.
"Hörrni, jag har inte sett Draco ännu?" Andy hade också fått syn på de tomma sätena vid Crabbe och Goyle.
Daphne utstötte ett exalterat litet skri.
"Det är för att han har blivit utnämnd till prefekt i år!" Hon klappade händerna med ett stort smil som fick Violet att himla med ögonen.
Daphne hade förälskat sig i Draco och Violet visste att hennes bror faktiskt kände detsamma men var för feg för att ta första steget.
"Mmm, tillsammans med Pansy." Sa Theo med ett hånfullt flin och Daphne's ansikte blev med ens rött av förfäran.
"Vad är det du säger?" Flämtade hon fullt medveten om att Pansy Parkinson alltid hängde över Draco Malfoy som om hon skulle vara en extra kroppsdel.

jättefantastiskt ♥