Barden Bagges berättelser. Mugglis egna utgåva.
Forum > Kreativitet > Barden Bagges berättelser. Mugglis egna utgåva.
Användare | Inlägg |
---|---|
Emmi
Prefekt Troll: 14 |
22 maj, 2016 12:10 |
Tonks/Luna
Elev |
Skrivet av Asked Calmly: En gång var det en häxa som ville se hur det gick om en mugglare fick magiska krafter. Hon var en mycket skicklig trollkonst när och gjorde därför en trollstav som även icke magiska personer kunde använda. Hon lade ner staven på en väg, för att någon skulle hitta den och sprang själv iväg för att gömma sig bakom ett träd i närheten. Efter bara några minuter kom en ung pojke och plockade upp staven. Han hade sett magikerna i byn använda såna där stavar. Så han tog och provade vifta lite med staven. Vips, så kom alla grässtråna upp runt omkring och började utföra en liten dans. Häxan tittade förundrat på där hon stod bakom trädet, hon hade aldrig själv lyckas göra så. Hon tog fram sin egen trollstav och viftade lite med den. Men hon hon kunde inte alls uppnå samma effekt. Nu vart häxan avundsjuk, så hon höjde sin trollstav och försökte locka tillbaka sin egen gjorda trollstav. Men pojken höll kvar den i ett fast grep, det var uppenbart att han inte tänkte släppa den. Den gamla häxan funderade en stund vad hon skulle göra. Dock så när hon kom fram till att hon skulle ta tillbaka staven hade pojken redan sprungit hem. Den lilla pojken blev vida berömd för sin trollkunnighet, många blev avundsjuka på honom. Inte minst häxmästarna som själva inte kunde göra lika fina trollkonster som han. Häxan glömde med åren bort pojken och hans trollstav. En dag hörde hon om att en stor häxmästare skulle komma till staden, och sin vana trogen att komma på allt skulle hon komma dit. På en liten scen stod pojken och gjorde massor med små trick som publiken aldrig sett maken till, tillochmed häxan var imponerad. Hon tränge sig fram bland folkmassan fram till pojken och frågade vördnadsfullt: "Hur kan du så mycket? Jag har själv övat och övat i många år men ingenting liknar det du gör." Pojken stod tyst ett ögonblick och sade sedan. "Ja jag kan berätta hur jag kan så mycket. Om du kan besegra mig i en duell." Häxan, förstod mycket väl att utmaningen var endast för att pojken skulle få glänsa, men hon tackade ändå ja. Hon kunde minsann ett par små knep. Men det skulle säkert inte räcka. Så hon gick hela vägen hem för att kunna experimentera lite med sin stav. Det fanns inga regler, så det var inte fusk. Häxan hittade bland alla sina gamla anteckningar en dryck som skulle kunna göra en trollstav så kraftfull att till och med en mugglare skulle kunna använda den. Det tyckte hon lät bra, fast då var hon först tvungen att få tag på lite astin extrakt. Fast det var lättare sagt en gjord, det fanns ingen astin extrakt på den här kontinenten och häxan klarade inte av att kunna åka bort så långt och hämta den, innan pojken påkte ivåg. Så häxan bestämde sig för att se om pojken kunde hjälpa henne att få tag i astin extrakt, så redan timmen efter var hon åter tillbaka i staden. ”Du som är så stark och vis, skulle du kunna ta fram astin extrakt till min bryggt som ska hjälpa mig?” ”Nej.” ”Varför inte?” ”Trolldrycker, har aldrig vart det jag satt högst utan det har vart trollstavens rörelser.” Häxan tystnade, funderade en stund och sade sedan: ”Jag kan lära dig göra trolldrycker om du lär mig hur man hanterar en trollstav, på ditt sätt” På det här så fick pojken en nånting undrande i blicken. ”Vad skulle jag ha trolldrycker till för?” ”Alla delar av magin måste tagas i beakt om man vill bli så stark som möjligt” ”Okej, kör till för det.” Både dag och natt efter det försökte häxan lära honom allt hon kunde om trolldrycker, men han var helt enkelt för inkompetend. En dag bröt pojken ihop och började gråta. ”Jag klarar inte av nånting, jag är värdelös.” ”Så så det är du inte” sade häxan och klappade pojken vänligt på axeln ”Du vet ju att du är jätte duktig på att hantera trollstaven. Det är ju därför vi är här, för att jag ska lära mig.” Pojken lyfte blicken och kollade tårögt på häxan. Hn tog fram sin trollstav och lade den sedan framför häxan och sade: ”Ta den, jag vill inte längre ha den.” Häxan tog emot, utan att säga nånting. Hon märkte knappt att pojken sprang ut och bort ifrån henne. Trollstaven höll hon försiktigt i händerna, som om den var en dyrbar skatt. Kanske skulle hon kunna framföra lika kraftfull magi som pojken. Men det gjorde hon aldrig, staven var inte ämnat för henne. Egentligen inte för nån längre, allt hop om den hade uppgetts och ingen skulle någonsin förstå igen vad den staven kunde frambringa. Vilken bra. Är det okej om jag lägger ut den på Wattpad? Vet inte om jag ska men det är ju bra och fråga först. Varför stava rätt när man kan stava fel? 22 maj, 2016 19:45 |
Asked Calmly
Elev Troll: 2304 |
Skrivet av Tonks/Luna: Skrivet av Asked Calmly: En gång var det en häxa som ville se hur det gick om en mugglare fick magiska krafter. Hon var en mycket skicklig trollkonst när och gjorde därför en trollstav som även icke magiska personer kunde använda. Hon lade ner staven på en väg, för att någon skulle hitta den och sprang själv iväg för att gömma sig bakom ett träd i närheten. Efter bara några minuter kom en ung pojke och plockade upp staven. Han hade sett magikerna i byn använda såna där stavar. Så han tog och provade vifta lite med staven. Vips, så kom alla grässtråna upp runt omkring och började utföra en liten dans. Häxan tittade förundrat på där hon stod bakom trädet, hon hade aldrig själv lyckas göra så. Hon tog fram sin egen trollstav och viftade lite med den. Men hon hon kunde inte alls uppnå samma effekt. Nu vart häxan avundsjuk, så hon höjde sin trollstav och försökte locka tillbaka sin egen gjorda trollstav. Men pojken höll kvar den i ett fast grep, det var uppenbart att han inte tänkte släppa den. Den gamla häxan funderade en stund vad hon skulle göra. Dock så när hon kom fram till att hon skulle ta tillbaka staven hade pojken redan sprungit hem. Den lilla pojken blev vida berömd för sin trollkunnighet, många blev avundsjuka på honom. Inte minst häxmästarna som själva inte kunde göra lika fina trollkonster som han. Häxan glömde med åren bort pojken och hans trollstav. En dag hörde hon om att en stor häxmästare skulle komma till staden, och sin vana trogen att komma på allt skulle hon komma dit. På en liten scen stod pojken och gjorde massor med små trick som publiken aldrig sett maken till, tillochmed häxan var imponerad. Hon tränge sig fram bland folkmassan fram till pojken och frågade vördnadsfullt: "Hur kan du så mycket? Jag har själv övat och övat i många år men ingenting liknar det du gör." Pojken stod tyst ett ögonblick och sade sedan. "Ja jag kan berätta hur jag kan så mycket. Om du kan besegra mig i en duell." Häxan, förstod mycket väl att utmaningen var endast för att pojken skulle få glänsa, men hon tackade ändå ja. Hon kunde minsann ett par små knep. Men det skulle säkert inte räcka. Så hon gick hela vägen hem för att kunna experimentera lite med sin stav. Det fanns inga regler, så det var inte fusk. Häxan hittade bland alla sina gamla anteckningar en dryck som skulle kunna göra en trollstav så kraftfull att till och med en mugglare skulle kunna använda den. Det tyckte hon lät bra, fast då var hon först tvungen att få tag på lite astin extrakt. Fast det var lättare sagt en gjord, det fanns ingen astin extrakt på den här kontinenten och häxan klarade inte av att kunna åka bort så långt och hämta den, innan pojken påkte ivåg. Så häxan bestämde sig för att se om pojken kunde hjälpa henne att få tag i astin extrakt, så redan timmen efter var hon åter tillbaka i staden. ”Du som är så stark och vis, skulle du kunna ta fram astin extrakt till min bryggt som ska hjälpa mig?” ”Nej.” ”Varför inte?” ”Trolldrycker, har aldrig vart det jag satt högst utan det har vart trollstavens rörelser.” Häxan tystnade, funderade en stund och sade sedan: ”Jag kan lära dig göra trolldrycker om du lär mig hur man hanterar en trollstav, på ditt sätt” På det här så fick pojken en nånting undrande i blicken. ”Vad skulle jag ha trolldrycker till för?” ”Alla delar av magin måste tagas i beakt om man vill bli så stark som möjligt” ”Okej, kör till för det.” Både dag och natt efter det försökte häxan lära honom allt hon kunde om trolldrycker, men han var helt enkelt för inkompetend. En dag bröt pojken ihop och började gråta. ”Jag klarar inte av nånting, jag är värdelös.” ”Så så det är du inte” sade häxan och klappade pojken vänligt på axeln ”Du vet ju att du är jätte duktig på att hantera trollstaven. Det är ju därför vi är här, för att jag ska lära mig.” Pojken lyfte blicken och kollade tårögt på häxan. Hn tog fram sin trollstav och lade den sedan framför häxan och sade: ”Ta den, jag vill inte längre ha den.” Häxan tog emot, utan att säga nånting. Hon märkte knappt att pojken sprang ut och bort ifrån henne. Trollstaven höll hon försiktigt i händerna, som om den var en dyrbar skatt. Kanske skulle hon kunna framföra lika kraftfull magi som pojken. Men det gjorde hon aldrig, staven var inte ämnat för henne. Egentligen inte för nån längre, allt hop om den hade uppgetts och ingen skulle någonsin förstå igen vad den staven kunde frambringa. Vilken bra. Är det okej om jag lägger ut den på Wattpad? Vet inte om jag ska men det är ju bra och fråga först. Tack så jätte mycket. Du får lägga ut den på wattpad om du vill, men ta inte åt dig äran för den bara. 22 maj, 2016 21:09 |
Tonks/Luna
Elev |
Skrivet av Asked Calmly: Skrivet av Tonks/Luna: Skrivet av Asked Calmly: En gång var det en häxa som ville se hur det gick om en mugglare fick magiska krafter. Hon var en mycket skicklig trollkonst när och gjorde därför en trollstav som även icke magiska personer kunde använda. Hon lade ner staven på en väg, för att någon skulle hitta den och sprang själv iväg för att gömma sig bakom ett träd i närheten. Efter bara några minuter kom en ung pojke och plockade upp staven. Han hade sett magikerna i byn använda såna där stavar. Så han tog och provade vifta lite med staven. Vips, så kom alla grässtråna upp runt omkring och började utföra en liten dans. Häxan tittade förundrat på där hon stod bakom trädet, hon hade aldrig själv lyckas göra så. Hon tog fram sin egen trollstav och viftade lite med den. Men hon hon kunde inte alls uppnå samma effekt. Nu vart häxan avundsjuk, så hon höjde sin trollstav och försökte locka tillbaka sin egen gjorda trollstav. Men pojken höll kvar den i ett fast grep, det var uppenbart att han inte tänkte släppa den. Den gamla häxan funderade en stund vad hon skulle göra. Dock så när hon kom fram till att hon skulle ta tillbaka staven hade pojken redan sprungit hem. Den lilla pojken blev vida berömd för sin trollkunnighet, många blev avundsjuka på honom. Inte minst häxmästarna som själva inte kunde göra lika fina trollkonster som han. Häxan glömde med åren bort pojken och hans trollstav. En dag hörde hon om att en stor häxmästare skulle komma till staden, och sin vana trogen att komma på allt skulle hon komma dit. På en liten scen stod pojken och gjorde massor med små trick som publiken aldrig sett maken till, tillochmed häxan var imponerad. Hon tränge sig fram bland folkmassan fram till pojken och frågade vördnadsfullt: "Hur kan du så mycket? Jag har själv övat och övat i många år men ingenting liknar det du gör." Pojken stod tyst ett ögonblick och sade sedan. "Ja jag kan berätta hur jag kan så mycket. Om du kan besegra mig i en duell." Häxan, förstod mycket väl att utmaningen var endast för att pojken skulle få glänsa, men hon tackade ändå ja. Hon kunde minsann ett par små knep. Men det skulle säkert inte räcka. Så hon gick hela vägen hem för att kunna experimentera lite med sin stav. Det fanns inga regler, så det var inte fusk. Häxan hittade bland alla sina gamla anteckningar en dryck som skulle kunna göra en trollstav så kraftfull att till och med en mugglare skulle kunna använda den. Det tyckte hon lät bra, fast då var hon först tvungen att få tag på lite astin extrakt. Fast det var lättare sagt en gjord, det fanns ingen astin extrakt på den här kontinenten och häxan klarade inte av att kunna åka bort så långt och hämta den, innan pojken påkte ivåg. Så häxan bestämde sig för att se om pojken kunde hjälpa henne att få tag i astin extrakt, så redan timmen efter var hon åter tillbaka i staden. ”Du som är så stark och vis, skulle du kunna ta fram astin extrakt till min bryggt som ska hjälpa mig?” ”Nej.” ”Varför inte?” ”Trolldrycker, har aldrig vart det jag satt högst utan det har vart trollstavens rörelser.” Häxan tystnade, funderade en stund och sade sedan: ”Jag kan lära dig göra trolldrycker om du lär mig hur man hanterar en trollstav, på ditt sätt” På det här så fick pojken en nånting undrande i blicken. ”Vad skulle jag ha trolldrycker till för?” ”Alla delar av magin måste tagas i beakt om man vill bli så stark som möjligt” ”Okej, kör till för det.” Både dag och natt efter det försökte häxan lära honom allt hon kunde om trolldrycker, men han var helt enkelt för inkompetend. En dag bröt pojken ihop och började gråta. ”Jag klarar inte av nånting, jag är värdelös.” ”Så så det är du inte” sade häxan och klappade pojken vänligt på axeln ”Du vet ju att du är jätte duktig på att hantera trollstaven. Det är ju därför vi är här, för att jag ska lära mig.” Pojken lyfte blicken och kollade tårögt på häxan. Hn tog fram sin trollstav och lade den sedan framför häxan och sade: ”Ta den, jag vill inte längre ha den.” Häxan tog emot, utan att säga nånting. Hon märkte knappt att pojken sprang ut och bort ifrån henne. Trollstaven höll hon försiktigt i händerna, som om den var en dyrbar skatt. Kanske skulle hon kunna framföra lika kraftfull magi som pojken. Men det gjorde hon aldrig, staven var inte ämnat för henne. Egentligen inte för nån längre, allt hop om den hade uppgetts och ingen skulle någonsin förstå igen vad den staven kunde frambringa. Vilken bra. Är det okej om jag lägger ut den på Wattpad? Vet inte om jag ska men det är ju bra och fråga först. Tack så jätte mycket. Du får lägga ut den på wattpad om du vill, men ta inte åt dig äran för den bara. Självklart inte. Varför stava rätt när man kan stava fel? 23 maj, 2016 07:05 |
Asked Calmly
Elev Troll: 2304 |
För länge länge sedan var mörk magi, nånting nästan alla kraftfulla magiker använde. Det var ingen skam, det var inget ondskefullt.
Magiker hade vida synfält och världen hängde ihop och gav en balans till alla. Ingen betrakta svart som ondskan färg eller vitt som godhetens. Som vi alla vet höll inte denna fred mellan svart och mörkt, allt tack vare en pojke vid namn Elliot Persker. Elliot Persker, var ingen stor trollkarl. Han var föraktfull och avskytt. Det fanns rykten om att det var han som tog alla barn som försvann och tillaga soppa på dem, så han kunde behålla sin ynkliga magiska kraft. Dessa rykten rörde dock inte Elliot ryggen, han klarade sig utan alla dem och deras urplotade rykten även om han skulle kanske haft en trevligare tillvaro utan dem. Enda problemet var att Elliot var kär i den sötaste flickan i hela landet, men hon som alla andra avskydde honom säkert. Som sagt så var Elliot ingen skicklig magiker, så han kunde knappast ta henne med magi. Dessutom var hon en utomordentligt duktig häxa. Så Elliot började läsa och läsa, för att komma på ett sätt att få henne. Att fråga henne kom inte på tankar. Efter flera års läsning i en stor mängd böcker, hade han faktiskt tänkt prova sina nya kunskaper, i svartmagi. Han gick ner till huset hon bodde i och knackade på dörren, med en osynlig hand, medan han själv var gömt bakom en buske. När hon öppnade dörren smekte handen henne över kinden. Allt såg fint ut, men flickans ansikte var förskräckt. Elliot steg fram och avslöjade sig, flickan fortsatte att se förskräckt ut. Elliot tog bort handen. Hon såg inte mindre rädd ut för det. Nu började han bli riktigt irriterat. Vad var det för fel med henne? Flickan hade börjat bli röd i ansiktet, hon höll på att kvävas! Det här hade inte Elliot räknat med, han måste missat nåt. Desperat försökte han komma på en motbesvärjelse, men det hjälpte inte. 3 minuter senare var hon död. Han hade flera gånger försökt framföra sina känslor till henne via det desperata försöken att lyckas uttala den rätta besvärjelsen. Men han fick aldrig berätta för flickan hur mycket han älskat henne. Kroppen lämnade han på tröskeln. Hennes föräldrar kom hem 3 timmar senare och blev helt förtvivlade när det fick syn på deras dotter. Det sökte desperat över en orsak till hennes död, men inget verkade vettigt. Hon verkade ha kvävts men det var inte av en vanlig styrka utan av något mycket mer kraftfullt. Elliot själv var mycket chockat över vad han lyckas göra. Han kom aldrig riktigt över det, flickans livlösa kropp, död. Några dagar senare efter dådet blev han gripen som misstänkt och fällt. Eftersom han inte kunde motbevisa det och ingen stod på hans sida. Den konstiga gubben ute i skogen, vem brydde sig om honom? Ingen, inte ens han själv. Han dömdes och dödades, men innan dess hade han en sista sak att göra. Han satte dit en tanke i alla i byns huvud. Att ingen skulle göra som honom. Tanken på att svartmagi inte kunde användas hursomhelst. Och bara det som sätts in i kärlekens vredesmod kan få den fulla effekten, även hos den svagaste trollkonstnär. 3 aug, 2016 14:52 |
Du får inte svara på den här tråden.