Då det hände [THG]

♥Tack♥

♥

Hallu!!

Hitta hit idag ( :
Jag vet inte om du tänker fortsätta skriva hör då det sista inlägget skrevs för en månad sen...

Meen om du tänker fortsätta så läser jag gärna!!!
Bevakar så länge

Super skriv mer om Joanna f;r hon var min favorit karaktär i Thg

SKRIV MER NU!!!!

Gud, förlåt för att jag inte har skrivit så mkt!!! Vår dator har inte funkat och jag kan/vill inte skriva på mobilen, för det är svårt och mugglis buggar på den (för allting buggar på min mobil) men ska försöka uppdatera mer nu!!!♥
____________________
Kapitel 4
____________________
Intervjuer. Jag sitter och väntar på min tur, i min ikke uppseendeväckande gröna klänning. Finn ser väldigt nervös ut och jag antar att jag är likadan. "Fjärilar i magen" skulle inte räcka för att beskriva det. Det pågår ett krig i min mage. En sida vill avslöja sig medans den andra vill behålla masken. Jag hoppas att den andra vinner…
-Från 7, Johanna Mason! ropar en röst och jag går till scenen.
Ceasar Flickerman sitter i en stol och tecknar åt mig att sätta mig i den andra. Han har svart hår i år.
-Ja Johanna, vi har sett mycket känslor från dig senaste tiden. Har det någon anledning? frågar han.
Jag sväljer och kallar fram nervositeten, den kan vara bra att ha.
-J-jag vill…inte dö…
Det är ju iförsig sant.
-Okej…Beklagar tvåan du fick på träningen, men det var väl bara ett litet misstag, eller hur?
Jag tänker länge, för att dröja ut tiden. vi har bara två minuter.
-Ja…
-Såklart. Vill…
Klockan, som symboliserar att intervjun är slut, hörs.
-Aja, det var det, säger Ceasar. Lycka till!
Jag går stelt tillbaka och sätter mig.
________________________
Hoppas att någon fortfarande läser♥
typ Primrose Granger

SÅÅÅÅÅ BRAAAA!!!! ♥♥♥

Omg tack!!!♥

BRAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAA!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!




































































(det var bra)

Tack så mycket alla som skriver snälla saker:-) Det ger mig så himla mycket motivation till att skriva mer!
______________
Kapitel 5
__________
-Du där, förbered dig på att du kommer dö snart, säger killen från tvåan, som jag har hamnat bredvid.
Huvudstaden ger ut bordsplaceringar så att man ska "eventuellt hitta en bundsförvant". Jojo, här får jag bara fler och fler fiender...
Jag tittar ner i min ynkliga lilla portion äggröra och väljer att inte svara på hans kommentar. Det är den sista måltiden, eller, för en av oss är det inte den sista. Jag tar en tugga och sväljer långsamt för att hinna njuta av smaken. Om 15 minuter ska vi vara på våra startplatser för att bli stylade. Man fick ta med sig varsitt smycke, och tjejerna från 7,8 och 9 (som har bildat någon slags allians) pratar högljutt om det. Jag har aldrig ägt ett smycke. Eller jo, en klocka jag fick av min pappa när jag var 9 år. "För att hålla koll på när och var du är" hade han sagt. Den klockan tvingades jag sälja för att få mat. Jag skakar av mig saknaden, tar tag i min tallrik, och går ut. Jag går ner till mitt startställe, och där väntar min idiot till stylist på mig. Han visar mig en jacka, ett par jeans och ett par jägarkängor.
-Det här ska ni ha på er.
Jag nickar och klär om snabbt. Han sätter upp mitt hår i två flätor och sedan väntar vi.
-Vad har du för smycke du ska ta med förresten?
-I-inget.., mumlar jag
Han tittar på mig, och sedan kramar han om mig.
-Du? säger han. Lycka till.
-Tack! säger jag.
"Gå till hissarna" hörs det i högtalarna. Jag lyder och ställer mig i glas cylindern. Den stängs och jag åker upp, upp, upp...
----------