Vägen till döden [THG]

Super bra della!!! ♥ ♥ ÄLSKADE DETTTTT!!!!!!!!!!

Jättejättebraaaaaaa!!! ♥

^^tack♥ ♥ ^^

Bevakar! Det är jättebra, längtar jättemycket till nästa kapitel!
Tack!!!!!

TAACK!



Tackar!

Kul att ni gillar det!♥

Kapitel 2, Charlie


Med skakande händer tar jag in tråden på en nål och trär in i tyget. Stygnen blir sneda och kurviga, men jag kan inte hjälpa det. Idag var dagen, dagen jag skulle få veta om jag skulle dö eller skulle få fortsätta med min vardag. I tre år hade jag stått där, orolig att det skulle bli jag och väntat med tusen andra barn för att se om det skulle bli jag som skulle möta döden. Jag visste att jag bara hade haft tur, jag som är så lyckligt lottad skulle aldrig kunna slippa spelen.
Att varje dag ha mat på bordet medans flera tusen andra svälter varje dag gör mig illamående, jag kan inte slippa spelen, jag är inte så lyckligt lottad.

"Charlie!" hör jag någon ropa och väcker mig i mina hemska tankar. Conny, en fattig pojke från staden kommer springande emot mig.
"Snälla kan du hjälpa mig!" säger han och ler vemodigt emot mig. Det är då jag ser det stora bultande röda såret på hans arm, han försöker täppa för bordet men med hans små klena fingrar täpper det bara igen halva av såret.
"Visst släng fram armen", säger jag och han pustar ut. Han lägger handen på ett ruttet och gammalt bord bredvid mig och jag börjar undersöka det. Vinden susar över våra huvuden och löv blåser mot oss. Vi sitter där, båda med blod över våra finkläder då vi ser massan av människor komma emot oss.
"Conny, vi måste gå nu, var är dina syskon och föräldrar?", frågar jag med en sträng blick på Conny.
"De har redan gått"
"Jaså, okej då får du gå med mig", säger jag med en butter röst. Han ler mot mig och jag kan inte låta bli att skratta. Hans sätt att kolla på mig och blinka med ögonen får mig alltid att skratta, fast detta skulle kanske bli sista gången. Vi går bakom massan, hand i hand och ler mot varandra.


Conny ger mig en snabb kram och springer sedan mot sina föräldrar som står vid kanten av scenen. Jag själv står bakom en lång tjej med stora armar och chokladbrunt hår. Jag ser inte scenen men kan fortfarande höra damen som pratar vid scenen. Damen vid scenen skrattar och säger:
"may the odds be ever in your favor" och jag kan känna att hon ler.
"Denna gången ska vi börja med tjejerna" säger hon och av tystnaden som har sänkt sig över stadion är det bara damens klackar som man hör.
"distrikts åttas representant är: Charlie hamilton" säger hon och även om jag blundar känner jag hur alla tittar på mig.




TACK SÅÅÅÅ MYCKET ATT NI LÄSER, hoppas att ni gillar mitt kapitel! ♥ ♥

Så braaaaa! ♥

Bevakar!

TACCCKKKK BÄSTA DELLA!! ♥ ♥ ♥




VAD kul!!!!! ♥

Så himla braaaaaa! ♥