Öppet forum för noveller

För att jag har så mycket noveller så jag bara måste lägga ut en jag gjorde i skolan

Start: Den natten ((Upgiften var att skriva en START))

När jag var liten hade jag ett perfekt liv. Mina föräldrar var ständigt snälla och roliga med mig. Pappa jobbade lagom mycket medan jag och mamma ofta var i London och i skogen. Skogen, mamma älskade den på natten, då man skymta himlen och dess stjärnor. När jag och mamma var ute i skogen på natten, vandra omkring och kolla på himlen brukade mamma sjunga en sång.
Kom med, Kom med till stjärnornas stad
Kom med, Kom med till en stad så glad
Här kan du leka
Här kan du leva
här kan du göra allt du vill
Ja kom med, Kom med till stjärnornas stad

Men hela världen vändes den natten, då jag fyllde fem. Min pappa kom hem flera timmar tidigare än vanligt och han såg rädd ut. Jag kunde inte minnas att jag hade sett pappa så rädd förut. Han och mamma hade en diskussion innan mamma gick och krama om mig.

Resten av timmarna hade varit osäkra. Med en mamma som ständigt kolla ut och grät då och då. Min pappa var inte mycket bättre själv. Han satt i soffan och stirra in i vår brasa i flera timmar, som om någon skulle komma ut ur den.

Natten var värst. Den var kall och blåsig, mörk och hotande. Jag låg i min säng och kollade i taket samtidigt vinden viner utanför. Och mitt från ingenstans så hördes en åskknall och regn som hastigt piskade mot fönstret. Himlen var mörk, ledsen, och jag var rädd. Det fördes ett ylade utanför, inte långt från rummet alls.

Minuter gick men för lilla mig kändes det som timmar. Fönstret krossades och in kom en varulv. Den närmade sig mig och innan jag visste ordet av det, hade den satt sina hotade tänder i min arm. Smärtan var olidlig och allt vart svart.

Löööv it!

Vilken? x)

Din! Fast alla andra var också fina!

Åh, vad roligt!

Don't hate me, I was crazy...

What The Hell Are Voldi doing?
Missy satt på sin säng och stirra på den lilla skärmen, även kallad mobil. Hon var som vanligt inne på Mugglis och flamsade i D.A som var förkortning av 'Dagens ungdomar kan inte vara sociala Armé' mer känd som 'Dumbledores Arme'. Hon gillade just den klubben/klanen/armen för hon hade alltid någon att snacka med. Just nu satt hon och snacka med Ciara och Alicha black om hur AMAZING Parle Productions är, då det plötsligt knacka på dörren. Missy suckade och gick nedför trappan för att öppna dörren. Det var irriterade men valde man att stanna hemma själv så får man tåla att störa sig i sitt 'viktiga arbete' (mer känt som 'Fangirla').
"IHHHHH!" Skrek hon då hon öppnat dörren. Där stod en man i lång svart klädnad (likt en klänning) och kritvit ansikte som såg ut som en orm. Ingen näsa heller ("hur kan han andas?" Funderade hon på) och röda ögon. Den som stod framför henne var den stora och fruktansvärda Volder... Förlåt, han-som-inte-får-nämnas-vid-namn.
"Tjjjjjeeennna syrran!" Sa han. Lekte han tonåring? Det måste ha vart 100 år sedan han var det! "Jo jag ska byta fönster", sa han och gick in. "Jag ska börja i badrummet..."
"Vi har redan..." Missy hann inte långt innan hon hörde att han låst in sig i badrummet. 'Creapy' tänkte hon och Gick up.
"ALLONS-Y!!" Hörde du en röst uppe från himlen.
"What The Fuck?" Mumlade Missy lågt för sig själv innan hon gick för att kolla ut. Hon var nära att få en hjärtattack när hon såg vad det var. En tjej red på en grön kanin uppe i himlen.
"Hallå! Är du Emelie... Missy The Timelady?" Missy, eller Emelie som hon egentligen heter, nickade. "Hejsan! Jo du, detta är Sill, vill du följa med på en ridtur? Jag tror jag upptäckt dörren till Narnia..."
"Vi har Pizza, spagetti, tomater... Vi behöver inget mer!" Sa en sockersöt röst nedifrån. Umbrige, tänkte Emelie.
"Vem är du?" Frågade Emelie nu förvirrat till tjejen.
"Olga! Eller mer känd som Parva för dig!" Emelie sprang och tog sin mobil och laddare (vem vet mobilen kanske ladda ur?) och öppnade fönstret helt.
"Jag kommer! Mitt hus har invaderats av galningar!" Nedifrån hörde hon hur duschen gick på och hur Voldermort sjöng opera. 'SHIT! Han använder nog mitt shampo!' Tänkte Emelie innan hon flög iväg.
Och det mina vänner, det är historian om Emelie/Missy som fick möta Parva, flygande gris och en duschande Voldermort...

Den är helt galen

You will never be alone


Det var mitt på dagen, precis efter middagen. Hawley, Jasmine och Jacqueline satt i deras rum. Av någon anledning konstigt fridfulla. Hawley ställde sig på tå och tog fram sin vackraste teservice. Jasmine tog sin favorit docka, Liljan och Jacqueline höll i sin docka. De kunde höra ljud från köket på bottenvåningen vilket betydde att Miss Adams höll på med kvällsmaten som skulle bli en stor festmåltid för att fira deras mor Andromeda. Hawley lyfte upp en vacker siden klänning med blommigt mönster och trädde den över huvudet på sin docka. Hawley hällde upp vatten i kopparna. Det tog exakt tre sekunder innan de båda andra flickorna lyfte upp varsin kopp och höll dom in till munnen på sina dockor. Hawley log och lyfte sin porslinskam och började att kamma det långa blonda håret på sin docka.

Efter att de hade fortsatt sin lek, med sina perfekta dockor och deras perfekta rum spred sig en tystnad i rummet. Hawley som precis hade tänkt erbjuda Jasmines docka Liljan mer te kände hur tungan inte lydde hennes tankar. Jacqueline märkte direkt att någonting var fel. De kunde fortfarande höra pianot och Miss Adams nere i köket. Fotsteg i trappen ner till hallen och farfarsklockan men rummet var tyst. Det höll nästan på att dränkas i tystnad.

Det kändes som att någonting som inte syntes, som ett spöke eller en ande försvann in i Hawley. Hon kunde se att hennes systrars ögon slocknade, inte så att dom stängdes utan irisarna och pupillerna försvann in i huvudet på dom och bara ögonvitan fanns kvar. Hawley reste på sig, utan att bestämma det själv, det var mer som att det där, som nu fanns i henne sa åt henne att lyda och tvingade henne. Hawley släppte koppen som hon hade hållit i på golvet och hörde kraset när den slog till golvet. Hon vände sig mot fönstret som vette mot gården utanför och började som trollbunden gå mot det. Jasmines klack på hennes ena känga krossade tekannan och Jacquelines klack på hennes ena känga slet huvudet av Liljan. Stegen verkade eka i rummet. Hawley kom fram till fönstret och öppnade det, hon klev upp på fönsterbrädan och Jasmine och Jacqueline också. De tre flickorna tog ett sista gemensamt väsande andetag. De hoppade och kände vinden mot ansiktet.

I deras rum stod en vålnad, en kvinna med insjunkna kinder. Hon andades inte och tittade bara mot fönstret, de tre flickorna hade varit hennes offer. Kvinnan kunde höra ett skrik.
”Mina flickor! Mina flickor!”

Nnnnanaaaaaaawww!!!! Tackar! XD
Onda tomat armen hälsar

Haha! Skitbra och skitrolig! x)