Den Femte Världen (Julkalender)

FÖRLÅÅÅÅÅÅÅÅT!!!!!!!!!!!!!!! Jag visste att jag hade glömt att tagga ngn... *hänger med huvudet* please forgive me!!

Yeaas my friendos! I forgiivees yoooo!!!


Hahaha, vad exakt kommer det att handla om?

Typ... det får du se!! Kmr inte kunna berätta vad den handlar om utan att spoila allt xD Du får läsa prologen om du vill veta

Ok

Verkar jääättebra, läser & bevakar självklart!

Bevakar självklart!

Jag läser med ett nöje om jag får, bevakar också

Bevakar...

Här kmr första delen, hoppas ni tycker om den!! Och jag vet att den är kort, de första delarna kmr vara det, men de andra kmr (förhoppningsvis) bli längre, jag lovar!


_________________________________________________________________



Till Sir Terrence Naglich, Riddare av Den Femte Världen

Jag har en sak jag måste berätta för dig. Jag är egentligen en flicka. Jag vet att jag borde ha berättat, och att jag egentligen borde säga till dig öga mot öga, men jag vågar inte. Min Fars sista vilja var att både jag och Zachariaz skulle bli Riddare, så Mor ljög om mitt egentliga kön. Jag är hemskt ledsen. Jag förtjänar inte att vara din väpnare. När du läser det här brevet kommer jag antagligen att vara långt borta.

Varma hälsningar,
Ezri Laclan, sor dotter till Sir Chris Laclan

Ezri stirrade ner på brevet, och en suck undslapp henne. Hon hade levt som en pojke i hela sitt liv, och nu var det tydligen dags för sanningen att komma fram. Ännu en suck. Eller inte… Hon hörde fotsteg som närmade sig från andra sidan lägret, och stoppade snabbt in brevet innanför sin väst. Hon reste sig upp och vände sig om för att hälsa sin Mentor, men hennes hand stannade halvvägs genom hälsningen. Det var inte Sir Terrence som stod framför henne. Det var Sir William; Zachariaz’s Mentor. Och han var svårt sårad.

* * *
Ezri hade hjälpt Sir William att sätta sig ner och rengjort hans sår, när Sir Terrence kom gående in i lägret. Han bar på en död hjort, men släppte den så fort han fick syn på Sir Williams skador.
“Vad har hänt?” utbrast han och sjönk ner vid elden.
“Det var… Zachariaz…” sa Sir William svagt.
“Vad är det med honom? Är han skadad?” frågade Ezri med en knut i magen av oro för sin tvillingbror. Hon suckade lättat när riddaren skakade på huvudet, men frös till is invärtes när han fortsatte.
“Det var han… som… attackerade mig…” Det gick runt i Ezri’s huvud, och sedan svartnade allt.

* * *
“Ezri? Ezri?” Rösten blev mer och mer enträgen, tills Ezri inte kunde ignorera den längre. Hon stönade och öppnade sakta ögonen. Hon blinkade ett par gånger för att få skärpa i ögonen, och stirrade in i Sir Terrence’s bruna ögon. Hennes mage knöt sig när hon såg den oroliga blicken han gav henne. Hon hade ljugit för honom i tre år, hon förtjänade inte hans oro.
“Vad hände?” frågade hon.
“Du svimmade.” Hon satte sig käpprakt upp när hon kom ihåg samtalet.
“Zachariaz! Han-!” Sir Terrence satte handen framför hennes mun, och nickade mot Sir William, som satt hopsjunken och stirrade in i elden. Ezri spärrade upp ögonen och nickade för att visa att hon hade förstått. “Zachariaz var ju hans väpnare. Det måste vara hemskt för honom”, tänkte hon.

* * *
Senare den natten låg Ezri vaken tills hon kunde se dem båda Riddarnas kroppar häva sig i en långsam, regelbunden rytm. Då reste hon sig sakta och försiktigt upp, och tog fram brevet hon skrivit tidigare. Hon sköt ner det i sin Mentors svärdskida, så att en liten bit precis stack upp. Sedan vände hon sig om och tog sitt eget svärd, innan hon med en sista tårfylld blick mot lägret och Sir Terrence gav sig iväg genom skogen.


_________________________________________________________________


Så, det var första delen! Hoppas ni tyckte om den!! :3

PS. Hittar ni några grammatik/formaterings/stavfel, säg till så ändrar jag imorgon! Är väldigt trött när jag skriver det här, men jag tror att jag har fixat alla fel

Jättebra!