Mellan Himmel och Helvetet

Jag vaknade upp. Ännu en dag med samma gamla skola, samma gamla kompisar och samma gamla lärare. Jag lyfte mig upp. Spegeln framför visade en 13 årig pojke, rufsigt hår och inga mer kläder än ett par kalsonger. Jag drog till mig den blåa morgonrocken och började gå försiktigt ner för trappan. Mamma fick inte höra! Hon kunde bli väldigt arg om hon inte vaknade åtminstone klockan 2 på eftermiddagen nu när hon hade festat så mycket.
Jag öppnade kylskåpsdörren och tog ut apelsinjuice, mjölk och bröd. Apelsinjuicen och mjölken drack jag direkt ur paketet. Brödet åt jag med smör, gurka och ost. Mackan var redan redo sedan kvällen innan så att jag inte skulle väcka mamma med oväsen.
När jag hade klätt på mig klart skrev jag en lapp till mamma: Har dragit till skolan. Slutar 15.25.
Jag klev ut ur dörren och låste efter mig, bar den blåa ryggsäcken i ena remmen och släpade idrottspåsen efter mig. Jag han inte gå långt innan jag fick en konstig känsla. Det kändes som om någon stirrade på mig. Jag vände mig om och såg en grön Ford insatt en man med solglasögon. Det var någonting konstigt med denna man, han hade någonting konstigt i kikaren. Helt plötsligt började bilen gasa. Jag trodde först att den skulle köra iväg men sedan såg jag var den siktade. På mig!
Jag började springa samtidigt som den körde upp på trottoaren. ”Hjälp!”, skrek jag men ingen verkade höra.
Jag slängde av mig ryggsäcken och idrottspåsen för att kunna springa snabbare. Det hjälpte lite men inte jättemycket. ”Någon?!”, fortsatte jag.
Jag kunde inte tänka. Vem var denna mannen? Varför försökte han döda mig?
Jag kände en smäll. Den sista känslan jag kände... Trodde jag!

Bra!

OMG spännande! Verkar väldigt bra

Super bra!!!

Jättebra!

*Bevakar*

Det har gått En dag sedan du skrev detta...
MER

Bevakar!

Del 2!

Väckarklockan ringde. Jag öppnade ögonen och försökte hitta den. Problemet var att jag inte var i mitt rum! Det var ett trångt utrymme med någonting som såg ut som en gammaldags telefon. Golvet föreställde ett par horn medan taket var gjort av fjädrar. Jag gick sakta fram till telefonen och lyfte på luren. En brusig damröst ljöd:
”Loke Andreasson, född 13 augusti 2002, bor i Bromma. Tryck 1 för ja tryck 2 för nej”
Jag klickade på siffran 1 bredvid telefonen.
Rösten började igen.
”Välkommen Loke. I detta rum kommer du väljas att komma till helvetet eller till himlen.
Vi har hållit koll på vad du har gjort varje sekund av varje vecka, av varje månad av varje år.
Detta kan ta lite tid. Du kan lägga på”
Jag satte tillbaka luren, satte mig på golvet och funderade.
Det betydde alltså att det fanns ett liv efter döden! Men behövde man inte vara kristen för att komma till himlen? Skulle jag komma till helvetet? De frågorna skulle jag snart få svar på.
En manlig röst började prata.
”Avfyrning om 3..”
Vad skulle hända?
”2...”
Skulle jag komma till helvetet?
”1..”
Eller himlen?
”0”
Taket öppnades, jag började dras uppåt. Jag såg hur jag närmade mig molnen. Skulle jag komma till himlen? Mina tankar avbröts av en smärta i ryggen. Jag försökte känna vad det var men jag kunde inte nå ryggen med händerna. Jag landade med en duns på någonting hårt. Ovanför mig stod det skrivet med vita lysande bokstäver: Välkommen till himlen

Vad bra du skriver, läser tyvärr mycket för ögonblicket, men jag håller garanterat koll på den här tråden.