Smutsskallarnas beskyddare

Jag ska äta många pepparkakor så jag blir snäll...

Gör så Förresten heter det pepparkakor, inte peppar kakor. Just saying. *särskrivningspolis* xD

Ok, nom nom...

Bara för att ni är de finaste läsarna som finns så lägger jag upp nästa kapitel redan nu. ♥ Jag kan avslöja att det har hänt något konstigt med rektorn, som kommer att vara viktigt senare i berättelsen. Hoppas att ni gillar det, jag tar (bokstavligt) ett glädjeskutt varje gång någon kommenterar, och ni får också gärna skriva vad som kan bli bättre. Hoppas att ni gillar kapitlet ♥

Kapitel 4
Tåget saktar in. Jag slänger en blick ut genom fönstret och noterar att det ösregnar. Stackars förstaårseleverna, de ska ju färdas i båt över sjön. Det lär inte bli någon mysig resa.
Jag drar på mig en lite för liten regnjacka och följer med Athon ut ur tåget.
- Förstaårselever, den här vägen! ropar halvjätten Hagrid. Han verkar lite konstig, jag undrar varför rektor McGonagall har honom kvar som skogsvaktare. Men han verkar snäll, och kentaurerna gillar ju honom.
- Kom nu, Katya, ropar Anthon. Jag skyndar mig bort mot den närmaste vagnen. Den dras av en testral, det har jag läst i Hogwarts historia. Men jag har också läst att man inte kan se dem om man inte har sett någon kola av, så jag är glad den dras av en osynlig varelse det här året också.
Inne i vagnen är det varmt. Jag och Anthon sitter tillsammans med Gryffindoreleven Rose Weasley, som är känd över halva skolan för att ha fått nästan alla "Utomordentligt" i sin GET-examen för två år sen. Det kommer förmodligen att gå lika bra i FUTT-examen.
- Hej, säger hon försiktigt. Vad heter ni?
- Jag är Anthony Carter, berättar Anthon. Och det här är Katya Malfoy.
Roses ögon smalnar vid ordet "Malfoy", och hon gör inga vidare försök till konversation. Så är det alltid. De enda personer som är värda att prata med hatar en. För att de tror att jag är lika fördomsfull som min familj. Jag tänker inte klandra dem.
Vi stiger in i Stora salen med genomvått hår och lera på knäna (jag råkade snubbla över en sten och fick med mig Anthon i fallet) för att titta på sorteringen. Förstaårseleverna står nervöst på bänkar framför lärarbordet.
McGonagall placerar stelt sorteringshatten på pallen. Hon verkar inte helt som vanligt och har ett drömmande uttryck i ansiktet, men jag antar att det är på grund av åldern. Hon närmar sig hundra år och har dessutom fått mycket värre minne på sistone.
- Goyle, Vera, säger hon med en konstig mekanisk röst. En liten blond flicka med blekt ansikte sätter sig darrande på pallen och rycker till när hatten sjunker ner över hennes ögon. Efter några sekunder har hatten bestämt sig.
- Slytherin! Goyle hoppar glatt ner för pallen och ansluter sig till sitt elevhem. Jag ser Gemma applådera uppmuntrande.
- Abbot, Jaqueline, säger McGonagall, medan hon stirrar okoncentrerat ut genom fönstret. En flicka med bruna, pigga ögon sätter sig på pallen. Jag vet inte vad det är, men redan efter första blicken så tycker jag om henne. Det korta, svarta håret, den beslutsamma minen. Hon blir sorterad i Hufflepuff och vi applåderar ivrigt.
Till slut så blir Fletchley, Adam och Wood, Patricia sorterade till Ravenclaw. En stor middag bestående av alla olika rätter man kan tänka sig och desserter, bestående av pajer, bärmuffins och andra smaskiga saker. När jag är helt proppmätt så avslutar rektorn festen med darrig röst och vi återvänder till våra elevhem.

Känn dig aningen bevakad. .

Nimbus 2700...

Spännande, väntar på fortsättning!

Väntar ivrigt på nästa fortsättning! Du är bra, ska du veta

JJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄTTTTTTTTTTTTTTTTTTTTTTTTTTTTTTTTTTTTTTTTTTTTTTTTTTTEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEBBBBBBBBBBBBBBBBBBBBBBBBBBBBBBBBBBBRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAA!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

bra