Men jag älskar ju dig! (L/J) (SV)

Braigt

Tack här kommer nästa del, lite kort men ska försöka lägga upp en till snart

Kapitel 6
(Lily)
Lily Evans var för första gången i sitt liv sen. Hon hade kommit till perrong nio och tre kvart strax över halv 12 och tyckt att hon hade gott om tid, hon hade i lagom takt gått och lastat på sin koffert, sökt efter sina vänner på perrongen men när hon inte hittat dem hade hon gått in i tåget och börjat titta om de satt i någon av vagnarna. När hon gått igenom de två vagnarna längst bak på tåget såg hon Alice stå och prata med Frank Longbottom.
”Alice” ropade Lily och sprang fram och kramade den förvånade vännen.
”ehh, hej Lily… Borde du inte vara i prefektvagnen nu? Blev inte du förstaprefekt?” Alice tittade med ett snett leende på Lily och medan Lily sprang framåt i tåget växte leendet. ”Lily Evans försenad!” skratta Alice medan hon sa hejdå till Frank och började leta efter den tredje gryffindor tjejen i deras årskurs, Katie.
”Jag ber så mycket om ursäkt!” skrek Lily när hon flämtande kom fram till prefekt vagnen. De yngre prefekterna stirrade storögt på henne och från förstaprefekt platsen hörde hon ett kucklande skratt som hon kände igen alltför väll… Lily vände sig mot skrattet, James Potter.
”Hej Evans! Trodde aldrig du skulle komma!” sa Potter med ett leende som skulle få halva skolan på fall, men inte Lily.
”Hej Potter” svarade hon med avvaktande röst, hon tittade ner på hans bröst och flämtade till. ”Hur kan du ha blivit första prefekt?”
James flinade och drog fram en stol till Lily.
”Ja, som jag sa för några år sedan, Hogwarts behöver fler prefekter med humor!” Lily satte sig ner på stolen och bara stirrade på James som stirrade tillbaka. De vaknade upp ur sina tankar av en harkling från någon av de andra prefekterna. James började prata igen.
”Ja, som jag sa precis innan miss. Evans bestämde sig för att komma hit” Han vinklade huvudet mot Lily och blinkade med ena ögat, hur patetisk kunde han bli? ”så kommer ni i grupper om två patrullera och hålla ordning i skolan…” Tystnad, man kunde höra en knappnål falla. Alla förstod att James inte var färdig utan väntade på någon kommentar från publiken. James rätade besviket på ryggen och fortsatte ”och härpå tåget. Oj Lily, här har vi inte de mest skämtsamma prefekterna…” Lily reste på sig och tog över snacket.
”Ja, ni kommer att gå med prefekten från samma elevhem och årskurs som ni själva. När vi kommer fram till Hogwarts kommer ni bli tilldelade ett schema med era patrullerings tider, tid för nästa möte etc. Idag ska ni patrullera i minst två timmar.” Lily gjorde tecken till alla att de kunde gå och snart var det bara hon och James i rummet.

(James)
”Ensamma Lily, ja, det är klart vi kommer få mycket ensam kvalitets tid tillsammans i år.” sa James flörtigt och drog fram två stolar och ett bord.
”Vad är det här? Förväntar du dig en dejt eller något sånt nu?” sa Lily suckande och rullade med ögonen. James skrattade.
”Om du nu föreslår det så, men jag tänkte att vi först skulle göra ett patrulleringsschema om du kan kontrollera dig ett litet tag till. Jag förstår hur mycket du måste ha saknat mig under sommaren Lils” Lily rodnade och James log lite, hon var så söt när hon var rodnade. Lily verkade bara tappa fattningen för några sekunder för hon satte sig ner på stollen och trollade fram en fjäderpenna och en bit pergament. När James satte sig ner på andra sidan bordet tog han tag i en av hennes fötter mellan sina två. Aj, en hård välriktad spark på smalbenet.
”Inbilla dig ingenting Potter!” suckade Lily utan att titta upp från pappret. Hon började skissa upp ett schema och började skriva upp namnen i vänstra hörnet, hon var så söt när hon tänkte. Innan James hann titta bort tittade hon upp mot honom.
”Tänker du hjälpa till eller?” frågade hon med sur röst. Till och med nu var hon söt.
”Visst Lils!” svarade han men efter att ha sett blicken Lily gav honom vid omnämnandet av smeknamnet han jobbat hela sommaren på till henne sa han snabbt ”Jag menar Lily” och de fortsatte med schemat hon hade skissat upp.






hehe jag skriver nya inlägg för ofta... ska bort på semester i ca 2 veckor så jag lägger upp lite sommarläsning till er


Kapitel 7
(James)
James satt nu i en kupé med sina tre bästa vänner, Sirius Black, Remus Lupin och Peter Pettigrew. Ända sedan James kommit tillbaka efter prefektmötet hade de andra retat honom och frågat hur det gick med Lily, även fast de visste att Lily aldrig skulle gå ut med James, alla på hela skolan visste detta. Alla utom James.
”Jag har kommit på det!” James for upp från den halvliggande position han haft på sätet till att stå på golvet med en glad uppsyn.
”Vad kom du på Tagghorn?” frågade Remus med en trött röst, James idéer inkluderade oftast ett spratt med mycket planering och mycket straff.
”Århundrades spratt?” frågade Sirius med förväntansfull röst. James tittade på dem båda och skrattade.
”Chilla, det kommer. Nej vad jag kom på nu handlar inte om spratt” Sirius suckade och lutade sig tillbaka mot sätet, om det inte var spratt var det Evans. ”Jag kom på varför jag blev första prefekt!”
”Dumbeldore hade druckit lite mycket eld whisky när han valde första prefekter?” frågade Sirius och Peter började skratta.
”Nej, han hejar på mig, mig och Lily!” James fullkomligt strålade av lycka.
”Tagghorn är du säker…” började Remus med en försiktig röst men en blick från Sirius sa åt honom att låta James hållas, de skulle ändå inte kunna prata något vett i honom ikväll…

(Lily)
Stora salen med alla sina ljus var lika vacker som vanligt. Första eleverna hade delats upp i de olika elevhemmen och festmåltiden hade precis börjat. Lily hade dragit med sig, Alice och den motvilliga Katie bort från marodörernas ände av bordet. Lily ville under inga omständigheter vara närmare James Potter än nödvändigt, Katie däremot ville under alla omständigheter sitta så nära Sirius Black som möjligt. De hade gjort en kompromiss och satt nu tillräckligt långt bort för att de inte skulle kunna prata med varandra men tillräckligt nära för att Katie skulle kunna titta på Black.
”Katie” sa Alice med irriterad röst.
”Mm, vad?” frågade Katie utan att titta bort från Black.
”Du vet väll att det är oartigt att stirra?” Alice började skratta och Lily kunde inget annat göra än att haka på. Alice tittade surt på dem.
”Ska du verkligen snacka om sånt här Alice?” frågade Katie elakt ”Du valde inte den sidan av bordet för att få en bättre sikt mot Hufflepuff bordet?” Alice rodnade och tittade ner på sina kycklingben och mumlade bara något till svar. Lily skrattade ännu mer, men kände att någon stirrade på henne. Hon vinklade huvudet mot vänster och såg att Potter satt och stirrade på henne. Han hade inte sett att hon märkt så hon drog fram håret från sin vanliga plats bakom öronen så att de skymde ansiktet. Som tur var hade Alice och Katie varit för upptagna med att bråka med varandra för att märka att Lily rodnade.

Kapitel 8
(Lily)
”Så… vad tycker ni?” Katie, Lily och Alice satte sig alla på Alice säng för att prata. De hade gjort det här varje första september sedan deras första år på Hogwarts, de brukade sitta i Alice säng (som enligt Katie var 2 cm bredare…) och snackade om sommaren, men mest vilka killar som förändrats.
”Ja, jag tycker då att Frank Longbottom är snygg! Men han har inte frågat om vi ska gå till Hogsmead än…” sa Alice och började flippra med en tråd på överkastet.
”Chilla lite Alice, det kommer, vi har bara varit här i några timmar än.” sa Katie och la armen om Alice. ”Du då Lily? Nån snygg Rawenclaware? Eller har du gett efter för Potter, du vet han är inte så dum.” Lily skrattade lätt, inte det här samtalet igen… minst en gång per vecka försökte Katie få ihop Lily och James.
”Inte igen Katie! Vi kommer inte bli ihop!” sa Lily och började också pillra med trådar på överkastet.
”Vi lär väll se, när Sirius och jag blir ihop” Hon pausade inte tillräckligt länge för att se väninnornas förvånade blickar, Sirius Black i ett förhållande? Jovisst, när någon rymmer från Azkaban…”så kan vi fixa ihop er.” Man hörde inte riktigt det sista på meningen eftersom Katie gäspade stort. ”Vi borde gå och lägga oss.” Alice och Lily tittade förvånat på varandra, sen när föreslog Katie Collins att man skulle gå och lägga sig? Katie gick och kröp ner i sängen. ”sluta stirra på mig, jag är för trött!” Katie gäspade igen. Lily reste sig upp och kröp ner i sin egen säng.
”Ja, och du behöver väll så mycket skönhetssömn du kan få om du ska tämja Black!”

(James)
”Sirius, skulle du kunna dämpa dig lite?” Remus tittade upp från boken han satt och läste i sin säng. Sirius och James tittade förvånat upp från sina sängar, de hade suttit och pratat i sin normala tonart (dvs. alldeles för högt).
”Om det besvärar dig Måntand kan vi nog dämpa oss lite, men är du säker på att du inte vill delta i vår konversation?” Sirius tittade leende på vännen.
”Tro mig, ju mindre jag vet desto bättre…” savarde Remus och vände uppmärksamheten tillbaka till sin bok. James skrattade men tystnade snabbt efter en sur blick från Remus, lutade sig framåt mot Sirius och viskade någonting.
”Så vad säger du? Den perfekta kuppen?” James tittade på sin storögda gapande vän. ”du borde kanske stänga munnen Tramptass, du börjar snart dregla…” Sirius stängde munnen och satte sig på knä bredvid James säng och började buga
”Vad ni än befaller min herre!” Sirius stoppade sig mitt i en bugning och tittade sig runt om i rummet ”Var är Slingersvans?”
”Bra fråga. Med en tjej?” frågade James och efter några sekunders tystnad brast de båda vännerna ut i gapskratt.
”Yeah, right…” sa Sirius och skakade på huvudet. Men när Peter efter några timmar kom in i sovsalen vägrade han berätta var han varit så hos en tjej kanske inte var så otroligt ändå? Han var ju trots allt en marodör…


Kapitel 9
”Men när?” Gnällde Sirius, ”det har gått mer än en vecka och vi har fortfarande inte gjort någonting!”
”Snart, sa jag Tramptass. Vi har den perfekta kuppen för vårt första trick detta år, och viktigast av allt, Evans måste få se allting!”
”Du inser att hon kommer bli jättearg och ge dig straffkommendering?”
”Nej, prefekter kan inte ge andra prefekter straffkommendering, och hon kan inte dra av poäng från sig själv. Men hon kommer att skratta, hon kommer att tycka det är jätte roligt.” James log mot Sirius som bara himlade med ögonen.
”Det kanske var därför du blev prefekt” sa Sirius och lutade sig tillbaka mot soffans ryggstöd.
”Va?” frågade James förvirrat.
”Du har haft så många straffkommenderingar, och med Lily som prefekt skulle antalet inte minska.” Sirius skrattade och duckade för ett slag. Remus kom fram till dem med en uppgiven blick.
” Killar, tänker ni någonsin börja göra era läxor, ni vet att vi har en uppsats i försvar mot svartkonster tills imorgon?”
”Vi vet. Men du kan väll låta oss titta på din när du är färdig?” frågade Sirius och log ett leende som skulle få hela den kvinnliga befolkningen på Hogwarts att smälta.
”Nähä du, börja göra dina egna läxor” Remus blängde surt på Sirius, vände sig om och började gå mot biblioteket.
”Så… är det dags att berätta för Slingersvans om vår plan?” frågade James Sirius.
”Ja, men var katten ta han vägen hela tiden? ”frågade Sirius och sökte efter Peter i uppehållsrummet. Sirius och James satte sig båda käppraka upp och sa som med en röst
”Marodörkartan!” De reste sig upp och tävlade om att komma först upp i sovsalen, men när James öppnade dörren till pojkarnas sovsalar såg han att Lily Evans tittade på honom med en undrande blick men han hann inte mer än se henne djupt in i ögonen innan hon argt slet bort blicken och Sirius puttade på honom bakifrån.

(Lily)
”Åhh…” Katie flämtade till när de satt i de sköna fåtöljerna vid brasan i uppehållsrummet.
”Vad?” frågade Alice retsamt för både hon och Lily visste att Katie inte slitit blicken från Black sedan de kom in i uppehållsrummet.
”Titta bara hur han ler!” Suckade hon och både Alice och Lily vände sig mot marodörerna som satt i ett hörn lite längre bort. Remus trampade surt bort från sina vänner och Sirius började titta sig om i rummet. Plötsligt vände sig Sirius mot James och de sa samtidigt något hon inte kunde hör. Hon visste inte varför men det störde henne att de höll på med saker utan att hon visste om det… De båda pojkarna sprang mot dörren till pojkarnas sovsalar och innan James puttades in av den brutala vännen fann hans hasselnötsbruna ögon Lilys. De hade ögonkontakt ett ögonblick för länge och Lily slet argt bort blicken. Varför måste han alltid titta på henne med sina valpögon. Hon tittade upp och möttes av hennes väninnors chockade blickar.
”Vad?” frågade hon argt, hon var fortfarande arg för att Potter (bildligt talat) förtrollat henne för ett ögonblick. Väninnorna satt fortfarande bara och stirrade på henne tills Katie plötsligt brast ut i skratt.
”Haha… du och Potter…” lyckades hon säga mellan skrattanfallen.
”Va? Jag…” började Lily men hann inte längre innan Alice som nu låg på arken och grät av skratt grep tag i Lilys ben och skrek
”Vi såg din blick!” Hela uppehållsrummet vände sig om och stirrade på Lily som helst ville sjunka runt jorden. Precis då kom James och Sirius ut stormande från pojkarnas sovsalar med ett pergament i högsta hugg.
”Men jag fattar fortfarande inte vad han…”sa Sirius argt men tystnade plötsligt och hans blick drogs till samma punkt som resten av uppehållsrummets hade gjort, Lily. James tog tag i Sirius arm och de gick närmare den skrattande/generade flickgruppen.
”Hej Lils” Sa James och klämde sig ner bredvid henne i fåtöljen. ”Vad är så roligt?” Sirius stod nu ovanför Alice och tittade på Katie.
”De fantiserar…” sa Lily med sur röst, men till sin förvåning var hon mer sur på väninnornas beteende än det faktum att James var så nära henne. Sirius stod fortfarande och såg förvånad ut innan han log, lyfte upp den förvånade Katie och satte henne i sitt knä.
Hon var fortfarande förvånad men ett leende som hon försökte dölja spred sig snabbt över hennes ansikte.
”Vad skrattar ni åt?” frågade Sirius Katie fnittrade till och började viska i Sirius öra.
”Katie om du…” var allt Lily han säga innan Sirius föll in i skratt med Alice och Katie som börjat skratta igen.
”Så hon” sa han och pekade på Lily ”och han?” han tittade på Alice för bekräftelse och hon nickade på huvudet innan de båda fortsatte prata. James tittade frågande på Lily som bara skakade på huvudet, reste sig upp och stormade upp i sovsalen.


Kapitel 10
(James)
När Sirius äntligen hämtat sig efter skrattattacken började de gå mot astronomitornet där Peter enligt marodörkartan befann sig. Så fort de kom ut ur uppehållsrummet kunde James inte hålla sig längre.
”Så, vad skrattade ni åt?” frågade James nyfiket. Sirius började skratta igen men inte fullt lika våldsamt som första gången.
”Det vet du, taggis!” svarade han.
”Ehh, nä. Vad?” frågade han när Sirius gav honom en anklagande blick.
”Så du och Lily hade inget moment innan vi gick upp till sovsalen? Hon kanske blir din trots allt…” de fortsatte gå men James var försjunken i sina tankar, kanske Lily började hata honom mindre och mindre för varje patrullering i år. I år hade hon till och med ibland börjat prata med honom på patrulleringarna. Men han avbröts tvärt av att Sirius började prata med honom igen.
”Så varför tror du att Slingersvans är uppe i astronomitornet? Och med Bellatrix Black? Hon är min kusin och allt men jag skulle då inte vilja umgås med henne, hon kanske tvingar honom. Med vår familjehistoria är det inte helt otroligt…”
”Vi gömmer oss under trappan så att vi kan lyssna på vad de gör!” sa James med glad röst, han ville helst undvika en konfrontation, de två kusinerna emellan.
”Smart” svarade Sirius samtidigt som de kom fram till astronomitornet.
”Du måste! Du kan inte ge upp nu, tänk på all ryktbarhet du kommer få.” hörde de Bellatrix röst eka nedför trappan.
”Jag ska. Det tar bara lite längre tid.” svarade Peter med pipig röst.
”Bra, vi ska träffa Snape imorgon i vid-behov-rummet så var där då!” Bellatrix började gå nedför trappan och James slängde hastigt osynlighetsmanteln, som han alltid bar med sig i fickan, över sig själv och Sirius. Peter kom lunkande efter Bellatrix och dörren stängdes högt bakom de.
”Vad handlade det om?” frågade Sirius med en, för en gång skull, allvarlig röst.
”Vet inte, men vi låter honom fortsätta med vad han nu gör. Vi kan nog ha användning för detta i vår plan.” Han log ett brett leende som inte helt besvarades av Sirius. Om Slingersvans umgicks med hans kusiner, var det riktigt illa…
”Kom, vi måste till Måntand… Fullmånen…”
(Lily)
”Meh Lily! Det var ju inte seriöst!” Vädjade Katie som försökte få med Lily ner till matsalen. Lily låg tyst kvar i sin säng.
”Om du inte kommer ner kommer alla att tro att du tog det allvarligt och det skulle du bara gjort om det var sant…” fyllde Alice i samtidigt som man hörde hennes kurrande mage.
”Gå ni. Jag mår faktist inte alls särskilt bra.” försökte hon.
”Nehepp, stanna här inne då!” sa Katie surt och drog med sig Alice utför rummet. Äntligen, tänkte Lily. Hon behövde bara lite tid för sig själv, allt med mamma och pappa… Ingen visste något men Lily kände sig verkligen ledsen, inte bara för att pappa var… borta, hon ryggade tillbaka bara vid tanken att aldrig få krama eller prata med honom igen men också för att mamma betett sig så konstigt. Övergivit Lily på ett sett och inte kunde hon prata med Petunia, den enda personen som kanske, kanske skulle förstå. Hon hörde dundrande steg i trappan och plötsligt for dörren upp.
”Om du inte tänker gå ner och äta, tar vi med mat upp till dig!” hörde hon Alice ansträngda röst, de måste ha sprungit till och från köket. Alice och Katie satte si ner på båda sidor om Lily.
”Ni behövde inte…” började hon men Alice bara la handen över Lilys mun.
”Men vi ville” fyllde Katie i. ”Det är vårat fel att du är ledsen men om det muntrar upp dig så har alla glömt vad som hände, Amos Diggory lyckades på något sätt ramla och spilla pump juice över hela sig…” Lily började fnissa och drog ner täcket så att hon kunde prata med sina vänner.
”Men helt seriöst jag mår faktiskt inte särskilt bra…” försökte hon.
”Vi säger så… Ät nu!” Katie tryckte in en kycklingklubba i munnen på Lily som mot sin vilja svalde.
När de efter en härlig måltid gott och lagt sig låg Lily och lyssnade efter sina vänners snarkningar, så fort hon försäkrat sig om att de andra i sovsalen sov gick hon och spydde.

Kapitel 11
”Evans, hur mår du idag då? Frågade Sirius skämtsamt när han och resten av marodörerna, utom Remus kom ini matsalen.
”Bättre, tackar som frågar Black” svarade hon och tittade ner i maten.
”Lily ingen klandrar dig för att gilla mig, det är helt naturligt, sa James och Lily vände sig snabbt mot honom.
”Vi säger väll så… Potter skulle jag kunna få ett par ord med dig? Frågade hon och la på sig sin sockersötaste röst.
”Ehm… okej” svarade han glatt och skuttade efter henne ut ur stora salen medan Black slängde iväg några kommentarer som ”bra jobbat” och ”äntligen”.
När de kommit ut i entrén ställde sig Lily framför honom med armarna i kors.
”Vi måste göra om prefektschemat! Det är kaos eftersom Hufflepuffarna har fängelsehålorna tycker Slytherinarna att de inkräktar på deras territorium… ”
”Okej, så ikväll innan middagen?” frågade James och log sitt sneda leende.
”Funkar efter middagen? Jag måste skriva färdigt Snigelhorns uppsats” sa Lily och tittade vädjande upp på James.
”Visst” svarade han,
”Bra” svarade Lily och började gå mot växthusen där hon skulle ha örtlära.
”Det är en dejt” ropade han efter henne. Hon vände sig om och det sköt blixtar ur hennes ögon.
”Du är samma idiot som förra året Potter, ingenting har förändrats och jag kommer inte gå ut med dig så kan du inte bara ge upp?” hon fortsatte gå men James stod kvar och tittade efter hennes krympande gestalt och viskade ett svagt nej.
Sirius kom smygande upp bakom James.
”Så, vad sa hon?” frågade han nyfiket och blinkade med ena ögat.
”Hon vill ändra prefektschemat ikväll…” svarade han dystert.
”Men Måntand…”

Åh, jag vill verkligen läsa mer! Du skriver så otroligt bra, jag tycker jättemycket om den här historien

Hoppas du får en bra semester!

SKRIV MER!JAG BEVAKAR!det är jätte bra när du skriver långa kapitel

Det här var lätt den bästa fan... saken jag har läst hittils !! SVIN BRA !

S
SK
SKR
SKRI
SKRIV
SKRIV M
SKRIV ME
SKRIV MER
SKRIV ME
SKRIV M
SKRIV
SKRI
SKR
SK
S

läser!!!!

meer *bevakar*

mer!!

meeeeeeeeeeeeeeeeeeeeerrrrrrrrrrrrr nuuuu!!!!!!!!!!!!!!!