Teddy Remus Lupins första år [SV]

Sjukt bra,som vanligt

Tack alla!

Lägg upp nästa kapitel, jag hann inte läsa riktigt allt! x)

Ja, lägg upp! Du skriver grymt bra. Kul att Alice-tjejen har trolldomsministern som pappa.

Agnes, du är inloggad, lägg upp ett kapitel till!

Ja, jag fick hitta på lite nya karaktärer för det beskrivs inte några i böckerna som är lika gamla som Teddy... Nästa kapitel kommer nu!!!


___________________


Allie lade huvudet på sned. “Kan du gå ut några ögonblick, Teddy, så att jag får byta om...” Teddy ryckte på axlarna, gick ut och ställde sig med ryggen lutad mot kupédörren. Tåget skakade till då och då och han fick hålla i sig för att inte falla omkull.
Precis när Teddy tänkte knacka på och fråga om inte Allie var färdig med ombytet snart, kom en pojke gående mot honom. Han såg ut att vara lika gammal som Teddy, en aning längre och kraftigare, med mörkbrunt hår och gråaktigt ansikte. Han hade självsäker uppsyn och Teddy lade märke till att pojkens trollstav inte låg i hans koffert, utan stack upp ur hans ficka, som om han trodde att han behövde förhäxa någon redan på tåget.
“Tja”, sa han med en kort nick mot Teddy och stannade upp. Han stirrade in i Teddys ögon. Pojkens ögon var kalla och isblå. Han hälsade inte ens utan fortsatte att glo på Teddys ögon. Teddy försökte vika undan med blicken, men lyckades inte; den andra pojkens ögon var kalla och lite elaka, men ändå fängslande.
“Vad glor du på?” fick Teddy till sist ur sig.
“Äh...” sa pojken, “dina... ögon... ehm, byter färg.” Teddy blinkade förskräckt och speglade sig i ett av fönstren. Mycket riktigt skiftade hans irisar färg som blinkande discoljus, från blå till gröna till lila till röda och tillbaka. Han slöt ögonen, gjorde en stor ansträngning och lyckades få tillbaka den mörkblå färgen de brukade ha. Han vände sig om med lätt röda kinder och ryckte ursäktande på axlarna mot den andre.
“Vad heter du?” frågade Teddy för att komma bort från ämnet.
“Eric Flint. Men hur tusan gjorde du det där?”
“Jag... är en metamorfmagus.”
“En sån som kan typ byta färg på håret och få sina tår att likna skalbaggar?” Flints ögon blev stora och runda.
“Eh... typ en sån, ja.”
“Tja...” Pojken drog sina fingrar genom det mörka håret, en gest som Teddy av någon anledning kände sig bekant med, och han kom att tänka på Harry... eller åtminstone mannen som Harry så sorgset men stolt berättat om, mannen som varit Harrys far...
“Tro inte att du är häftig för det”, fortsatte Flint spydigt. “Vad heter du förresten?”
“Teddy Lupin”, muttrade Teddy och såg ner på sina skor.
“Teddy Lupin”, upprepade Eric Flint och ett leende lekte på hans läppar. “Då så, Teddy Lupin, bara för att du är en metaform...”
“Metamorfmagus...”
“... metamorfmagus, så betyder det inte att du har en förutbestämd plats bland de populära... eller något.” Flint betraktade honom något hånfullt och överlägset, vilket fick ilskan att stiga inom Teddy.
“Lupin?” Allie tittade osäkert ut genom dörren. “Jag är klar... Åh”, utbrast hon när hon fick syn på Flint. “Du.”
“Känner vi varandra?” Flint höjde på ögonbrynen.
“Vi bor i samma by och du förhäxade min lillasyster förra året.” Allies röst var hård och iskall. Hon knöt nävarna, men verkade inte vara beredd att hoppa på Flint; Teddy lade märke till att hon inte hade trollstaven på sig, och hon hade helt klart sett att Flint hade det.
“Åh, visst ja.” Flints läppar formade ett elakt litet leende. Teddy betraktade honom ilsket. “Den mörka lilla tjejen”, fortsatte Flint nonchalant. “Ja, jag vet inte om det kan kallas en förhäxning, jag använde ju ingen trollstav, inte sant? Jag bara gick förbi henne och så började hon helt plötsligt tjuta, hon var helt utom sig, lite överkänslig enligt...”
“Sluta!” skrek Allie. Teddy hann se hennes bruna ögon tåras innan hon dolde dem och slog ner blicken. Flint verkade beredd att börja bråka med henne, han halade fram sin trollstav. Teddy såg hans läppar röra sig, men inget ljud kom över dem. Ilsket fortsatte Teddy att stirra på Flint, som förbryllat blinkade snabbt några gånger. Sedan verkade han få panik; hans hand flög upp till halsen och hans ögon fångade Teddys blick. Paniken övergick i hat.
Gjorde jag det där? hann Teddy tänka. Eric Flint riktade sin trollstav mot Teddy i ett par sekunder, med hårt sammanknipna läppar, men sänkte den snart och förstod uppenbarligen att han inte skulle kunna förhäxa Teddy utan röst. Han stoppade staven i fickan, vände på klacken och skyndade storknande därifrån. Teddy hörde honom klampa genom tåget.
“Tack”, mumlade Allie. Teddy såg på henne. Hon tittade på honom med tacksam, tårögd blick. De stod tysta i ett par sekunder innan dörren till kupén mittemot öppnades och en blond, fräknig flicka tittade ut.
“Varför skriker ni?” sa hon fåraktigt. “Vad gör ni?”
“Äh”, sa Allie och tittade bort för att dölja ansiktet, men hennes röst var stadig. “Inget.”
“Min tur att byta om”, sa Teddy, återigen för att byta ämne, och steg in i kupén. Teddy drog tröjan över huvudet. Det svala, mjuka tyget i den nattsvarta Hogwartsklädnaden smekte hans hud när han tog den på sig. Teddy slätade ut klädnaden och knackade lätt på dörren. Precis när Allie kommit in hördes rösten igen.
“Vi anländer nu till Hogsmeade station. Var vänliga och lämna bagaget på tåget.” Meddelandet avslutades med en plingande ton. Skramlande och dunsande hördes när alla elever ombord började bogsera ner sina uggleburar från bagagehyllorna och smälla upp kupédörrarna. Teddy och Allie gjorde likadant och började trängas med de andra eleverna i den smala gången. Tåget bromsade in; några av eleverna snubblade till, föll på varandra och fnissade nervöst. Dörrarna öppnades med en smäll. Alla trängdes för att få komma ut i friska luften. Teddys hjärta tog ett skutt i bröstet när han släpade ner sin koffert på perrongen. Det var nu allt började.

______

Go Teddy!

Möhö.

Jättebra (även fast jag redan hade tjuvläst det där kapitlet)! Meeeeeeeeer!

Oh, tack Linn. Jag SKULLE kunna kopiera hit mer på en gång.


Meeeen, då skulle spänningen förstöras XD

Jajamen, men NU kan du skriva mer!?

Okiiii dummis ♥

________________


“Förstaårselever... har vi nåra förstaåringar här?” Hagrids höga, skrovliga stämma ekade över perrongen. Förstaårseleverna bröt sig ut ur myllret samlade sig runt honom. Några av dem nådde honom knappt upp till midjan. De blickade nervöst upp mot halvjättens skäggiga, vänliga men något skrämmande ansikte. Alla utom Teddy, som med ett brett leende ropade “Hej Hagrid!” Alla elever vände sig om och stirrade förskräckt på Teddy.
“Hej du Teddy!” svarade Hagrid glatt. “Så du börjar på Hogwarts nu? Du liknar Remus mycke. Han va en stor trollkarl”, sa Hagrid lågmält och nickade sorgset. Teddy log svagt.
“Då så!” ropade Hagrid över det allmäna mumlandet som steg på perrongen. “Alla förstaårselever hit till mej! E alla här? Tja, då går vi väl”, sa han muntert och klappade i sina stora, grova händer. En stor grupp nervösa elvaåringar tågade efter Hagrid, vars stora silhuett avtecknade sig kolsvart mot den mörka himlen. Teddy kände Allie kroka i sin arm i hans. Han kände värmen stiga i ansiktet och var glad att det var så mörkt ute, så att Allie inte kunde se att han rodnade. De två nyblivna vännerna snubblade och halkade fram bakom de andra. Hagrid ledde dem nerför en brant backe till en liten stenig strand. Den svarta sjön bredde ut sig som ett spegelblankt golv framför dem. Inte en vindpust krusade ytan. Sju eller åtta små roddbåtar låg förtöjda vid stranden. “Bara å hoppa i. Tre fyra stycken i varje”, instruerade Hagrid medan han själv hoppade i en båt som knarrade missbelåtet.
Teddy och Allie hoppade i en ledig båt. De sträckte sig efter årorna samtidigt, redo att börja ro, men till deras förvåning började båten på egen hand mjukt röra sig framåt över det mörka vattnet.
Månen lyste fridfullt på himlen och log mot sin spegelbild i vattnet. Det stora slottets fönstergluggar lyste vackert gula i mörkret en bit längre fram. Teddy slöt ögonen och njöt av den sammetslena kvällen...
“V-vänta! Vänta på mig!” Teddy öppnade ögonen. Den smala, ljust blonda flicka som tilltalat dem på tåget vadade efter dem genom vattnet, som måste vara iskallt. Det räckte henne till midjan och hon höll förtvivlat upp den svarta klädnaden. “Stanna!” ropade hon med skälvande röst. Roddbåtarna stannade och guppade stilla i vattnet på hennes befallning. Hagrid såg förbryllad ut och vände om. “Hur kommer de här sej?” frågade han dumt medan han lyfte upp den blonda flickan i Teddys båt. Allie lade tröstande en hand på hennes axel.
“Joseph!” tjöt flickan och pekade ilsket på en hånflinande, också han blondlockig pojke som satt i en annan båt tillsammans med Eric Flint och en annan pojke som Teddy inte kände igen. “Du ska få igen!” vrålade hon. Allie och Teddy utbytte en hastig blick.
“Eh... jaha”, sa Hagrid. “Sätt fart igen då!” Han knackade lätt på sin båt med ett rosablommigt paraply, och alla båtar började åter röra sig över vattnet.
“Vad hände?” frågade Teddy nyfiket den nya flickan.
“Det var min bror Joseph”, sa flickan ilsket och kastade en blick på den blonde pojken igen. “Han låste in mig i vår kupe på tåget! Han gick ut och han måste ha kastat en förhäxning över dörren, för den vägrade att öppna sig, och sedan flinade han åt mig från perrongen! Jag fick nästan panik, och tåget hade redan satts i rörelse då jag använde mig av ‘alohomora’ och lyckades ta mig ut...” Hon brast i gråt.
“Så”, tröstade Allie. “Vad heter du?”
“Isabella Lockhart”, svarade flickan mellan snyftningarna. “Ni då?”
“Allie Schacklebolt...” Teddy pekade på sin nya vän, “och jag är Teddy Lupin.” Isabella nickade och såg upp mot slottet. Hon huttrade lite.
Till slut stannade båtarna och alla förstaårselever hoppade ur båtarna. “Då går vi då! Ceremonin börjar snart!” ropade Hagrid och eleverna följde honom upp mot slottsportarna, Teddy med en mage som kändes ihålig av både hunger och spänd förväntan.

_________________


Hello?