Find It For Me (SV)

Bevakar!!!! Jätte bra! ÄNTLIGEN!! TACK!

Tack hörni, OMR vad många läsare jag fått på så HÄR kort tid, TACK!!!! ♥

Kap. 1

Gruppen av barn ansluter sig till matbordet. Några av de har målat, några har planlöst surfat runt på nätet och vissa… det ska sägas att det var mycket få, hade ägnat sig åt vetenskaplig kunskap. Barnen hade inte mycket till likheter, dock kom de alla från samma familj. Deras gemensamma far och mor bar namnen Chris och Amy, Chris var en mycket känd forskare inom vapen och teknologi och Amy var en av de där bortskämda barnen från en av landets kungliga familjer. Som redan sagts hade de en, hel del barn. För att nämna ett fåtal kan man tala om namnen:
Albert, Rose och Mike…
Mike. Han var ett av barnen som hade högst förväntningar på sig. Han var en mycket speciell pojke, kortklipp, vågigt hår och lysande, gröna ögon. Han var cirka 13 men inte lång för sin ålder. Ännu en sak är värt att nämna:
Han var en av de som ägnat sig åt vetenskaplig kunskap.
Speciellt barn, som sagt.

-Hey! Rose, skicka hit potatisen! Ropar Albert över bordet och får genast en skål skickad mot sig.
Mike sitter bara helt tyst och tittar på när alla tar för sig. Då alla har fått mat på tallrikarna börjar han sakta hämta saker han med. Han ber ingen att skicka, det skulle inte kännas rätt att störa när de äter. Därför tar det ytterliga tre minuter innan han kan börja kasta i sig maten. Nej… kasta är fel ord. Mike tuggar långsamt. Han är på något sätt så lugn och harmonisk. Ingen säger någonting till honom. Det har de slutat med för länge sedan, nej, de andra barnen säger ingenting. Men de beundrar Mike, för hur klok han är. Och några känner också ibland ett sting av avund mot honom på grund av det starka inflytandet han har över föräldrarna. Alla kämpar för att göra sig sedda, men det är alltid Mike som gör sig ihågkommen. Det är han som lyckas.

Plötsligt hörs steg och alla stenar till. Det är helt tyst vid bordet då en man stiger in i matsalen. Barnens far. Chris.
-God dag, säger han med din vanligt formella ton. Han har antagligen redan ätit uppe i sin egen kammare, han har inte riktigt varit helt kry det senaste.
Det märks att barnen blir förväntansfulla när Chris kommer och pratar med de. Ett sus av viskningar börjar omedelbart väsas fram. Chris pratar sällan om han inte måste.
-Får man fråga vad far vill?
Mikes röst. Också den är speciell, man förförs omedelbart av mjukheten och de silkeslena orden. Chris ler när han ser vem som yttrat sig.
-En utmärkt fråga, Mike, säger han och går fram till bordet. Ellie och Maxie drar genast fram en fin stol.
-I morse fick jag ett meddelande, fortsätter Chris. Det var en mycket betydande person som ringde, och han bad också om något mycket viktigt.
Mike får en känsla av att hans far lindar in det här onödigt mycket. Känslan säger att han bör göra något åt det, i alla fall om han vill veta hela sanningen.
Mike har lärt sig att lita på sina instinkter för länge sedan, då de oftast har rätt.
-Far, avbryter han plötsligt. Berätta sanningen. Det går snabbar då.
För ett ögonblick ser Chris riktigt förbannad ut. Hans ögon står ut och det ser ut som om han precis ska slå till Mike. Men, han hejdar sig, han ser ut att ha gett upp helt. Han sjunker, modlöst ihop på stolen och nickar mot Mike. Ryktena är antagligen sanna, Chris verkar inte helt kry. Rose mumlar något om vatten och skyndar iväg för att sedan komma springande tillbaka med ett stort glas, med just vatten. Hon trycker det i sin fars hand och han tar en klunk innan han åter tar till orda:
-Presidenten, säger han modfällt. Det var han som kontaktade mig. Han vill ha hjälp med en sak, han vill att jag ska… att jag ska välja ut en av er som ska följa med mig på ett möte imorgon. Han säger att jag ska välja den skickligaste, den med mest färdighet. Jag förstår inte varför jag ska… jag förstår ingenting.

Chris tar ännu en klunk vatten.
-Men… mötet är tidigt imorgon. Långt härifrån. Därför ska jag, precis som Mike redan rått mig till inte linda in det här ytterligare, stammar han, det tar en lång, lång evighet innan han fortsätter. Och när han väl gör det förstår inte Mike vad han säger:
-Mike. Jag vill att du följer med mig. Gör dig i ordning.

Ledsen om ni finner slarvfel med mera, kan ha missat något
Hoppas ni gillar det? ♥

AzrabellaB vill du kanske läsa?

Läste prologen och det låter fantastiskt!
Du är sjukt bra på att skriva

Läser kapitlet sedan när jag har tid

Bevakar absolut!

Bravo!
Underbara du♥

DU ÄR FANTASTISK. PUNKT SLUT.
Jag förstår nt hur du kan skriva så himla bra, det är helt otroligt (speciellt för din ålder liksom!!!!), känns som värsta hungerspelen typ (samma spänning)
Fastnade direkt för Mike (bara han nt är för nördig haha), speciellt ordet harmonisk verkade så fint ♥
Är helt mållös över din talang och kmr nt kunna fatta mig i ord hur mycket jag gillar det, men jag hoppas du förstår lite iaf c: älskar det och längtar efter mer 8}

OMG du är bäst jag bevakar! ♥

ÅH SÅ BRA!! Alltså, det är awesome mah friendo (jag kommer kalla dig det 4ever) ♥
Högaktningsflummigt Majaluna

Asså du är ju bara otrolig

*bevakar*

Kan tyvärr inte skriva idag, då jag är sjukt trött ♥ men ni ska veta att ni är UNDERBART AWESOME!!!! ♥
Imorgon ska ni få ett långt ♥

JAA!!