Enthopia: Resan till demonernas rike
Forum > Kreativitet > Enthopia: Resan till demonernas rike
| Användare | Inlägg |
|---|---|
|
Fellrendión
Elev 
|
Kapitel 1: Portalen
Skolklockan ringde ut på rast och Violet rusade ut. Det lättade henna att hon äntligen kunde hon slippa denna dagen. I matsalen hade barnen kastat mat på henne och retat henne för att hon hade en så annorlunda personlighet till skillnad från de andra barnen. Deras ena lärare var närvarande vid det tillfället men gjorde ingenting åt det. Han bara såg på och brydde sig inte om det. Sedan under en lektion då hon försökt tvätta bort det från sina kläder hade barnen tagit hennes böcker och kastat runt dem i korridoren. Sidor hade blivit avrivna och mer än hälften i klassen stod och kollade på. Det var väldigt få som var inne i klassrummet och gjorde vad man skulle. Inte ens då gjorde läraren något åt det. Direkt efter att klockan ringde ut så släppte eleverna som retat henne böckerna rakt i golvet och rusade ut. Många böcker hade blivit förstörda, men trots det så packade hon ner dem i sin skolväska igen. Sedan drog hon på sig sin svarta jacka och den vit och svart randiga halsduken. Hon slätade sedan till sitt långa svarta hår med den sneda luggen framför ena ögat. Violet var en lång och stelt byggd flicka. Hon var inte särskilt stark och klarade inte att säga till dem eller ens prata med någon om det. Hon hade även en väldigt ovanlig ögonfärg. Hon hade lila som ögonfärg. Det var därför hennes föräldrar döpte henne till Violet. Istället för att gå ut på rast, så satte hon bara sin väska på axeln och stack bakvägen från skolan. Lärarna märkte knappast att hon skulle vara försvunnen. I den lilla byn hon bodde i, fanns det en park som låg ganska nära en stor skog. Hon var tvungen att korsa parken på sin väg hem. Eller egentligen kunde hon ta en omväg, men den vägen var den snabbaste. När hon väl kom in i den tysta dimmiga parken med de vackra höstfärgade träden så visste hon inte vad hon skulle göra. Det var en kall dag i november och det enda hon hade på sig var en vit t-shirt, gråa jeans och en svart jacka och två vita vantar. Medan hon funderade på vad hon skulle göra de senaste två timmarna så gick hon långsamt mot parkens ände och lade då märke till en mycket konstig syn, en syn hon aldrig sett förut. Det var två böjda träd som tillsammans formade ett valv. Eller en portal, rättare sagt. Hon gick långsamt in genom portalen av ren nyfikenhet och så småningom försvann vägen med höstträden bakom henne långsamt och hon kom in i en grön skog med vackra färgglada blommor och en mycket vacker klarblå himmel. Violet blev mycket förvånad över att en så här vacker plats fanns precis bakom parken utan att hon aldrig sett den förut… eller, var hon fortfarande kvar? ____________________________________ Ge gärna lite kritik! Var inte oroliga för att jag skulle bli ledsen för något, jag klarar av det!  
11 mar, 2014 16:34 |
Borttagen
|
Det enda tipset/kritiken jag kan ge dig är att inte bara skriva hon/henne hela tiden, utan att på några stället byta det till Violet. Inte alla ställen, givetvis, men några.
Så t.ex istället för "Hon var tvungen att korsa parken på sin väg hem." så skriver du "Violet var tvungen att korsa parken på sin väg hem." Det är ingen jättestor grej eller någonting, jag tycker bara att texten får lite mer liv (i brist på bättre ordval) då I övrigt så var det fantastiskt bra! ^-^ 11 mar, 2014 16:41 |
|
Fellrendión
Elev
|
Skrivet av Borttagen: Det enda tipset/kritiken jag kan ge dig är att inte bara skriva hon/henne hela tiden, utan att på några stället byta det till Violet. Inte alla ställen, givetvis, men några. Så t.ex istället för "Hon var tvungen att korsa parken på sin väg hem." så skriver du "Violet var tvungen att korsa parken på sin väg hem." Det är ingen jättestor grej eller någonting, jag tycker bara att texten får lite mer liv (i brist på bättre ordval) då I övrigt så var det fantastiskt bra! ^-^ Aha, jag ändrar det nu lite grann! Kul att du gillade det! (Jag postar kapitel 2 imorgon!) EDIT: Jag ändrar de på de kapitlen som har mycket sånt men just i detta tycker jag det var lagom så jag ändrar inte.
11 mar, 2014 16:59 |
|
Sofia Albuslover
Elev 
|
Verkar intressant!
Läs gärna min fanfiction så blir jag jätteglad!http://www.mugglarportalen.se/#forum.php?topic=33130 Tack:) 11 mar, 2014 17:13 |
|
Borttagen
|
Hur bra som helst! Alltså du skriver otroligt bra! ♥
Kommer inte på nästan någonting du kan förändra förutom det som redan är sagt ovan! Som sagt älskar det, längtar efter mer!  11 mar, 2014 19:43 |
|
Fellrendión
Elev
|
Kapitel 2: Älvor i nät
Violet gick en bit i skogen och plockade några röda blommor som hon sedan kastade upp i luften, och lät de regna ner. De var verkligen vackra! Hon lade sig sedan i gräset och vilade, samtidigt som hon funderade ut hur hon skulle hantera sina mobbare. Något hon fruktade var att hon en dag skulle bryta ihop framför dem. Sedan började hon tänka att det var bäst om hon lade tankarna åt sidan och började tänka på andra saker istället för att ta det lugnt. Plötsligt kunde hon höra ett gällt skrik komma en bit bort och hon reste sig upp för att kolla vart det kom från. Violet smög, då hon inte visste om det var någon fara för henne eller inte. När hon nådde fram till platsen där skriket kom från, kunde hon se att det var en mycket liten varelse som var fångad i ett nät som hängde från ett träd. ”Snälla! Släpp ut mig, kära du”! Sa den fångade. ”Vad har hänt med dig”? Frågade Violet och skar upp nätet med en vass sten som låg på marken. Ut ur nätet kom det ut en mycket liten flicka med vitblont uppsatt hår och en vit liten klänning. Hon hade också gröna vingar som en trollslända. Hon hade runt ansikte med en liten rund näsa och ljusblå ögon. ”Tack, för att du befriat mig, du ädla varelse”! Sa älvan med en mycket ljus röst. Violet log. Det var inte många som sagt så snälla saker till henne. ”Det var snällt sagt, men hur kommer det sig att du är i ett nät, du lilla varelse”? ”Några elaka vättar satte ut en fälla och fångade mig, älvor är deras favorit mat och om du kommit lite senare så skulle de säkert redan hunnit tillbaka och gjort soppa av mig”, sa älvan. ”Usch, vad hemskt”! Sa Violet. ”Men det är min vardag… suck”, sa älvan. ”Mitt namn är Daisy, vad heter du”? ”Jag heter Violet, Violet Black”! Älvan Daisy var väldigt glad över sin räddning. Hon kom sedan på idén att ta med Violet till sin hemstad, Cuaranthem. Många älvor skulle säkert bli jätteglada över att höra denna historia, då det var vanligt att älvorna blev fångade om de gick utanför byns gränser ensamma, då många faror fanns i skogen. Daisy skämdes lite grann, då hon berättade att hon gick själv för att hon trodde att hon var smart nog att undkomma deras fällor och för att hon ville att folk skulle se henne som en självständig älva istället för en som bara behövde hjälp hela tiden. Anledningen till att älvorna skulle bli glada var för att när älvorna blev fångade så var det inte ofta som de hann blev räddade. När de kom ut på en slätt kunde de snart se en mycket hög port av sten med en tjock mur runt ett stort område. Framför muren stod det två vakter i rustningar och svärd. ”God eftermiddag Daisy, Lyckans älva, men vem är det du har med dig”? Frågade soldaterna. Violet tyckte att det var väldigt konstigt att hon hette lyckans älva då hon verkat var med om stor otur att bli fångad… men samtidigt så hade hon ändå tur som blev räddad. Fast lyckan kunde ju även tyda på att hon kanske kunde ge lycka till andra, men inte till sig själv. Så var det nog, tänkte hon. ”Nå”? Frågade vakten. ”Jag heter Violet Black”, svarade Violet. ”Du ser inte ut att komma härifrån, du ser inte ens ut att komma från Enthopia överhuvudtaget, vart kommer du ifrån”? Sa vakten. ”Enthopia… så det är så detta märkliga stället heter! Jag kommer från parken på andra sidan portalen”, sa Violet. ”Okej, kan du tömma dina fickor så att jag får se att du inte har något som innehåller farlig magi”, sa vakten. Då Violets ansikte formade sig som om att hon tänkte att han menade att hon verkade farlig, så fortsatte vakten innan hon hann säga något. ”Det är bara en säkerhetsåtgärd, inget illa menat”. Violet gjorde detta och tog ut en liten papperslapp och hemnycklar i den andra. På papperslappen stod det bara några glosor som hon skulle få prov på nästa dag. Vakterna drog lappen och nycklarna ifrån henne och vände och vred dem åt alla håll för att leta efter svart magi. ”Du är fri från svart magi”, sa vakten och öppnade porten åt dem. Innanför byn stod det vita hus överallt, fast med olika färger på taken och vägar av kullersten som ledde genom hela byn. Det var även gaslyktor på vissa ställen. Folket i byn stod på gatorna och pratade, medan vissa satt inne på restauranger. I vilket fall så var det aldrig tomt någonstans. Violet tyckte att det var ganska trevligt att se hur folk hade det här. Hon tyckte också att de hade väldigt roliga kläder. Folket var alltid klädda i vackra färgstarka kläder som såg ut att ha modet från medeltiden fram till barocken. Det var också väldigt varierande med varelser som bodde där, det fanns troll, alver, älvor, dvärgar, människor och lite alla möjliga varelser. Förutom vättarna då. ”Violet, kom in här”, sa Daisy och svävade in genom en öppen dörr till en restaurang och svävande mellan borden ända bort till ett bord där en älva i lila, en älva i grönt och en älva i gult satt. Daisy spred fort nyheten därinne och många gav Violet beröm och det gjorde henne både glad men lite generad av att få så mycket uppmärksamhet. ”Var det verkligen så stort det jag gjorde? Jag gjorde bara något som säkert vem som helst skulle gjort”, sa Violet lite osäkert då allas blickar stirrade på henne. ”Ja, det är inte många som vågar stjäla en vättes byte, de kan vara livsfarliga”! Sa en gammal dam klädd i grönt. ”Men… ingen vätte var ens i närheten”, sa Violet. ”Hon är bara blyg”, sa Daisy och log. Till sist gick det så långt att en dvärg gick fram till henne och gav henne ett halsband med en lilafärgad kristall. Hon tackade för den och blev väldigt fin. Därefter så drog hon upp ärmen på jackan och insåg att klockan var kvart över fem. ”Ursäkta men jag måste gå”, sa Violet. ”Jag är mycket sen hem”! ”Snälla, skulle du kunna stanna”? Frågade Daisy som nu var en beundrare av henne. ”Nej, tyvärr! Min familj skulle undra vart jag blev av”, sa Violet och skyndade sig iväg. Hon skyndade sig ut ur staden. Sedan sprang hon in mot träden och såg sig omkring efter portalen. Daisy följde efter henne. ”Lovar du att komma tillbaka”? Frågade hon. ”Jag lovar”, sa Violet leendes. Då hon kom genom portalen så mådde hon inget vidare. Det var kallt på andra sidan och mörkt. Hon funderade på att ändå gå hem, fast tappade bara lusten. Trots att hon inte mådde något vidare av denna världen så begav hon sig hemåt. Violet hade efter en stund nått fram till sitt hus och när hon klev in så kom hela familjen direkt fram till henne och frågade vad som hänt. Violet berättade en lögn och saken talades inte om mer den kvällen. Ungefär en gång om dagen blev hon illa behandlad i skolan och ingen visste ens om det hemma. Hon lyckades bra med sina lögner… men ärligt talat så visste hon inte ens varför hon ljög. Så fort hon kom in i Enthopia så mådde hon så bra och kände sig mycket gladare än hur det var hemma. Den känslan hade hon inte känt på mycket länge och hon funderade på att återvända nästa dag. Det var obeskrivligt. Utan att något speciellt hänt så fylldes man av lycka därinne. ____________________________________ Kommentera gärna och som sagt, kritik är önskat! Säg vad ni tycker, och bara så ni vet så postar jag ett kapitel om dagen för jag vill inte ge för ofta, liksom, det vore ju lite tråkigt om jag gav allt på en gång. 
12 mar, 2014 17:09 |
|
Borttagen
|
Jättebra! ♥
Du äger  Jag tycker också det är bra att du bara postar varje dag. Gör också så med min ff (fast ibland blir det två för att jag blir så sjukt inspirerad när jag får fina kommentarer). Som sagt, du är JÄTTEDUKTIG! 12 mar, 2014 17:21 |
|
Borttagen
|
Jättebra, båda kapitlen! Du är ytterst begåvad, om jag får säga det själv.
12 mar, 2014 17:27 |
|
Borttagen
|
Jättebra!
Tycker mycket bra om Daisy, hon verkar jättegullig (^w^) 12 mar, 2014 18:37 |
|
Fellrendión
Elev
|
Det är jättekul att ni gillar det!
Ska jag vara snäll och ge nästa kapitel idag? ^^
12 mar, 2014 18:47 |
Du får inte svara på den här tråden.
Mugglarportalen