Ett hav av historia
Forum
> Kreativitet
> Ett hav av historia
HP_Maja
Elev
|
2 sep, 2014 20:02
|
Joannis
Elev
|
2 sep, 2014 20:48
|
Medi
Elev
|
2 sep, 2014 21:55
|
Joannis
Elev
|
3 sep, 2014 06:34
|
Medi
Elev
|
lite kortare men det blir mer senare
Spoiler:
Tryck här för att visa!Klockan slog tolv när de kom upp till ytan och de tog sig in I grottan som kistan skulle finnas. Systrar hjälper systrar och lämnar alltid tillbaka kläderna för syrets dag till kistan tills nästa grupp systrar kom för att använda dem. Kilaka reste sig på sina nya ben och kollade över axeln och synade sin kropp och log med sina huggtänder som snart skulle bli små som en människas. Hennes ansiksstruktur kunde inte säga vilken etsnitet hon hade. Ögonen var smått snea som från en asiat. Hyn var ljust brun. Näsan var rak och stolt, liten uppnäsa. Läpparna var fylliga. Synliga kindben. Hon log medan hon drog på sig kläderna och hon suckade och började öva sin röst så den inte skulle låta annorlunda. De andra systrarna gjorde samma sak och till slut så såg Kilika upp mot månen som fortfarande stod högt på himlen. ”Så mina systrar går vi ännu ett år på ytan.” Kilikas röst hade förändrats lite men inte mycket. ”Säg aldrig ert riktiga namn och ät inte bland folk.” Alla log med sina sylvassa tänder och de mummlade instämmande. ”Hitta på en historia som sjömännen och bönderna gjorde förr. Varför ni är I standen.” Kilika sträckte dramatiskt ut händerna och visade öppningen och ljuset som kom från staden. ”Men som alla år kom tillbaka innan klockan slår midnatt. Ni vill inte möta eran död.” Några av de yngre flämtade till och drog sig ner till havet så skorna dränktes men några av de äldre log vänligt och drog upp dem, tröstade dem medan Kilika fortsatte medan hon började ta sig ur grottan. ”Vi tar inte kontakt med varandra utan vi går skilja vägar bara för en dag. Annars blir det jobbigt att våran mat att komma just till oss.” Hon drog handen genom det blöta håret och vände sig om och bugade sig djupt. Öppnade munnen och sa på deras språk. ”Mina systrar. Tiden är inne, gå ut och jaga som de rovdjur vi är. Gör allt I er makt för att få det ni ska ha.” De öppnade munnen och ett kvävt skrikande lämnade deras läppar innan de började gå åt var sitt håll I storstaden och lämnade Kilika ensam. Triumferande drog hon tungan över tänderna och log. Tänderna var männskliga. Matchen kunde äntligen börja.
Huset Bloodthorn
☽
Boken - Från min värld till din
4 sep, 2014 16:58
|
Joannis
Elev
|
4 sep, 2014 19:21
|
HP_Maja
Elev
|
4 sep, 2014 21:34
|
Medi
Elev
|
7 sep, 2014 17:23
|
HP_Maja
Elev
|
7 sep, 2014 18:04
|
Medi
Elev
|
Kapitel 2
Spoiler:
Tryck här för att visa!Klockan slog tolv när de kom upp till ytan och de tog sig in I grottan som kistan skulle finnas. Systrar hjälper systrar och lämnar alltid tillbaka kläderna för syrets dag till kistan tills nästa grupp systrar kom för att använda dem. Kilaka reste sig på sina nya ben och kållade över axeln och synade sin kropp och log med sina huggtänder som snart skulle bli små som en människas. Hennes ansiktsstruktur kunde inte säga vilken etnicitet hon hade. Ögonen var vackert madelformade. Hyn var ljust brun. Näsan var rak och stolt, liten uppnäsa. Läpparna var fylliga. Synliga kindben. Hon log medan hon drog på sig kläderna och hon suckade och började öva sin röst så den inte skulle låta annorlunda. De andra systrarna gjorde samma sak och till slut så såg Kalika upp mot månen som fortfarande stod högt på himlen. ”Så mina systrar går vi ännu ett år på ytan.” Kilikas röst hade förändrats lite men inte mycket. ”Säg aldrig erat riktiga namn och ät inte bland folk.” Alla log med sina sylvassa tänder och de mumlade instämmande. ”Hitta på en historia som sjömännen och bönderna gjorde förr. Varför ni är I standen.” Kilika sträckte dramatiskt ut händerna och visade öppningen och ljuset som kom från staden. ”Men som alla år kom tillbaka innan klockan slår midnatt. Ni vill inte möta eran död.” Några av de yngre flämtade till och drog sig ner till havet så skorna dränktes men några av de äldre log vänligt och drog upp dem, tröstade dem medan Kilika fortsatte medan hon började ta sig ur grottan. ”Vi tar inte kontakt med varandra utan vi går skilja vägar bara för en dag. Annars blir det jobbigt att vår mat att komma just till oss.” Hon drog handen genom det blöta håret och vände sig om och bugade sig djupt. Öppnade munnen och sa på deras språk. ”Mina systrar. Tiden är inne, gå ut och jaga som de rovdjur vi är. Gör allt I er makt för att få det ni ska ha.” De öppnade munnen och ett kvävt skrikande lämnade deras läppar innan de började gå åt var sitt håll I storstaden och lämnade Kalika ensam. Triumferande drog hon tungan över tänderna och log. Tänderna var mänskliga. Matchen kunde äntligen börja.
Huset Bloodthorn
☽
Boken - Från min värld till din
21 feb, 2015 14:37
|
Du får inte svara på den här tråden.
et inte direkt hur jag ska komma vidare med ett längre kapitel.. Väntar ni snällt?
Mugglarportalen