Er Boggart

Är inte direkt rädd för någonting förutom typ att nån jag bryr mig om ska "försvinna".. Men antar att den skulle förvandla sig till en gigantisk smutsig strumpa, ett stort blött löv eller en gigatisk snigel..

asså när jag ser någonting jag inte gillar eller börjar fantisera lite och typ skrämmer mig själv utan anledning, såå brukar jag asså.. vet inte hur jag ska förklara..
Vi antar att du har värsta rädslan för The Grudge. Du får för dig att ett blekt ansikte stirrar på dig ifrån något mörkt hörn när du är ensam hemma på kvällen eller när du ska sova ensam i ditt rum om natten. Du får den där panikkänslan och hjärtat slår fortare än du trodde var möjligt. Du vill inte kolla mot det där hörnet där du tror hon befinner sig, eller du vill, för du vet ju att hon inte finns & samtidigt tycker du att du är lite löjlig som är så rädd för någonting påhittat, men du bara kan inte. Det är som om varje liten del av dig frusit till is, och helt plötsligt förstår du de där tonårstjejerna i de där dåliga romantiska skräckfilmerna som hör ett läskigt ljud & istället för att springa står de kvar på exakt samma plats. Du är rädd för att göra ljud ifrån dig, men samtidigt är tystnaden så otroligt obehaglig.
Men gör det! Gör allt du inte vill. Börja snacka, musik gör ofta saker mycket bättre, ring någon, res dig upp och rör på dig, hur mycket kropp & sinne än stretar emot, gör det. Du kommer inse att det inte var så läskigt och efter varje gång man överkommer sin rädsla blir det lättare.
Så typ mitt tips är att när man är rädd för någonting, möt det, även om det r svårt, tvinga dig själv till det. Du kommer ändå bli tvungen att göra det så småningom liksom..
Det var kanske inte direkt att förlöjliga dåå, men ehh aa..
Man kan väl typ föreställa sig något roligt om man har bra fantasi, eller blir man uppskrämd av filmer kan man kolla Behind the scenes på bonusmaterialet, eller så kanske man kan försöka se det som något helt annat, den där lilla killen i the Grudge tycker jag e ganska gullig faktiskt, och egentligen är det ju synd om honom och själva den där tjejen...
Därför är jag inte rädd för dem, tycker egentligen att tjejen i the Grudge är en dålig kopia av Samara i the Ring och det är ju inte direkt så att en tjej som blivit mördad av sin make pga att hon blev kär på riktigt är så värst skräckinjagande..
Och tvåan & trean är ju nästan lite komiska och vääääldigtg förvirrande.
Så försök se saker sådär, blir man rädd för något, se bristerna i det, se historien bakom det, fråga varför du är rädd för det, osv osv..

*här kommer jag med min fantastiska förmåga att alltiiid fatta mig kort... typ inte direkt*

Jag var rädd för mörkret och att sova när jag var yngre. Jag är det inte lika mycket längre, men jag får "återfall" ibland. Jag brukar alltid sova med ett gosedjur som bevakar mig mot allt ont. Även en drömfångare som fångar onda drömmar och tankar. Och jag brukar ganska ofta tända min läslampa och läsa tills jag blir väldigt trött. Då kan man släcka och sedan koncentrera sig hårt på boken tills man somnar.

Jag har också gosedjur och drömfångare. Har TV på rummet så jag brukar sätta på en film på kvällen (fråga mig inte hur jag kan somna till högljuda filmer).

En orm när jag såg HP tvåan så blev jag jätte rädd för baselisken

Min boggart skulle nog vara de jag älskar döda Precis som Mrs Weasley ;c

Min Boggart skulle nog bli en gigantisk geting/humla/mystack eller tjejen som kryper ut ur teven i filmen The Ring... Har ingen aning om hur jag skulle kunna göra något av det mindre skräckinjagande. Skulle nog svimma/springa därifrån av rädsla..

Alla skräckfilmer.. Som den där när en man ser en vitklädd kvinna komma upp ur brunnen och in genom kameran.. Hua!

Alltså, jag har ingen aning. Har inga sådana fobier, tycker om mörker och att vara ensam t.ex... Men kanske hon i The Grudge... fruktansvärt vad jag skrek när jag såg henne

Jag är rädd för möss...och för att bli ensam, men det vet jag inte hur jag skulle göra med