Johanna Mason's andra liv [SV, THG]

Spännande!

(ursäktar för lite svordomar men det får ni klara av)

Kapitel 1 - Slåttern

"Johanna.." sluddrade far fram, och jag kollade upp på honom. Jag såg hur han lossade på bältet, harklade sig lågt. "Du har varit en mycket, mycket stygg flicka."
"F-förlåt.. Snälla, snälla.. Skada m-mig inte.." stammade jag fram samtidigt som jag med vingliga ben reste mig upp, mötte sedan hans blick med ögon fyllda med tårar. "Håll käften!" fräste han, samlade ihop bältet. Jag slöt ögonen, drog ett djupt andetag innan jag hörde hur skärpet ven i luften och träffade mig i ansiktet. Jag gav ifrån mig ett gällt skrik, föll ner på knä och lade min hand över min blodröda kind. Jag kollade upp på honom, och tårarna rann fortare ner för mina kinder. "Du är så jävla död för mig." väste jag, och han kollade på mig med en tom blick.
"Du är inte min dotter längre." sa han bara, innan han lämnade mig kvar i källaren.

Den morgonen vaknar jag med en blöt fläck på min kudde. Slåttern.
Jag vet inte varför jag alltid drömmer om honom, om min far, natten innan Slåttern. Kan det vara att alla hemskheter i världen får mig att tänka på honom, hur han har fått mitt liv att bli ett helvete? Antagligen.
Jag bor här i distrikt 7, med min mor och min 19-åriga bror Aleks. Far lämnade oss alla tre för en annan kvinna. Och jag hatar inte honom för allt han gjort mot mig, utan för att han kunde lämna våran mor bara sådär på en sekund. Utan att ens blinka.

Jag, mor och Aleks bor i ett litet hus. Vi har ett litet kök där vi även har vår tv, ett sovrum, badrum och källare. Jag och Aleks sover nere i källaren, och mor har sitt egna sovrum.
Jag behöver inte oroa mig denna morgon över att Aleks ska störa mig, då han gick upp för flera timmar sedan för att jobba. Jag tar god tid på mig på att samla ihop mig en stund, innan jag reser mig upp och sedan går in i badrummet. Mor har redan förberett ett bad åt mig, och jag sjunker genast i det ljumma vattnet. Jag tvättar både hår och kropp ordentligt, reser mig sedan upp och hittar en klänning mor har sytt åt mig. Den är av brun färg och seriöst den fulaste klänningen jag någonsin sett i hela mitt liv, men jag tar på mig den i alla fall. Jag går ut ur badrummet och in i köket, ser mamma sitta ensam vid köksbordet samtidigt som hon kollar på tv. President Snow håller ett tal för hela Panem och mor kollar så klart, det är en plikt för alla invånare. Jag sätter mig bredvid henne, brer på smör på ett bröd och kollar på talet. Jag ger ifrån mig en fnysning, och mor ger mig en allvarligt blick. "Johanna.." säger hon med låg röst, och jag himlar med ögonen. "Och? Det är ju inte direkt så att de lyssnar av oss." säger jag, och mor ger ifrån sig en uppgiven suck och säger sedan inget på ett tag.

När klockan slår två så står jag på torget, i samma klunga som alla andra femtonåringar i distrikt 7. Jag blockar ut alla ljud och rörelser från mitt inre, koncentrerar mig på ett behålla mitt lugn. Men ljudet av stilett klackar mot kakel stör mig och jag öppnar ögonen, för att direkt möta Trevor's gröna ögon. Han går i samma årskurs som mig, och vi har varit vänner ända sedan vi var små. Men när han erkände att han var förälskad i mig hade jag berättat att jag ville hålla mig borta från kärlek och relationer ett tag. Själv hade jag menat att jag inte hade känslor för honom, men han håller fortfarande ett vakande öga över mig.
Ett plötsligt brus i högtalarna fick mig att vända blicken mot medborgarhuset, och jag gav ifrån mig en låg suck då eskorten, vid namn Taliah Blom, harklade sig lågt.
"Välkomna, välkomna ska ni vara till utlottningen av deltagarna till det sjuttioförsta Hungerspelet! Vi börjar med flickorna." kvittrade hon fram, och gick med kvicka steg fram till kupolen med flickornas namn. Hur hon kunde gå dit med de där skyhöga klackarna har jag inte en aning om.
Det är först nu jag inser att även hon bär en brun klänning, och jag skäms. Hon harklar sig lågt, sträcker ner handen i kupolen och viftar med den i luften ett tag innan hon tar en. Hon går tillbaka till mikrofonen, viker upp lappen och läser namnet tyst för sig själv, innan hon kollar upp med ett stort, fejkat leende. "Johanna Mason!"

---

Vad tycker ni? Kanske har slarvat lite på olika ställen men är lite trött, haha x) skrev detta kapitlet både sent på kvällen och nu på morgonen.

Bra! Jättebra!

Tack! c:

Jättebra!!!!

Superbra!!!

Klart jag läser♥ du skriver ju grymt♥

SUPER!

OMG yes bevakar sjävklart :3 ♥♥♥♥

Du kan inte rösta på fler inlägg idag! morr…:C ♥♥♥♥

*BEVAKAR* såklart!