Såna här grejer om man berättade skulle alla tro att man var galen

Jag behöver inte berätta något, alla vet redan att jag är galen, de slutade tro det för länge sedan

Jag har faktiskt rätt många beteenden som gör att folk tittar aningen konstigt på mig om jag berättar.
Jag kan dra några exempel.

Exempel 1 (en sak som är rätt mild). Jag döper mina tändare (efter hur de ser ut, och jag köper alltid tändare som jag tycker känns rätt). Jag blir väldigt emotionellt fäst vid den tändaren jag har, och jag använder bara den. Jag har även en liten tändare-kyrkogård i min väska. Ett eget litet fack för gamla tändare som tyvärr inte längre fungerar. Jag måste ha kvar dem.

På nyårsafton hade någon använt min tändare och inte lagt tillbaka den i mitt paket med cigaretter. Jag fick panik och störtade in i köket där alla satt och åt och sa: Hör uppe allesammans. Akta är borta! Vem har tagit Akta? Den som har tagit Akta måste genast träda fram. Well, min syster, bror och sambo fattade. De andra såg ut som fågelholkar till det att min bror reser sig, säger hoppsan, och halar upp tändaren ur fickan. Okej, de andra såg lite fundersamma även efter, för jag tog bara tändaren, klappade henne och sa: du får inte försvinna sådär. Sedan gick jag lugnt ut på balkongen igen, utan att förklara något för de andra.

Exempel 2. Jag brukar räkna ut hur många olika sätt jag skulle kunna döda/skada någon/mig själv på (vid behov då alltså) när jag är på ett nytt ställe. Typ, kollar efter potentiella vapen, uppskattar hur pass svåra personerna skulle vara att övermanna osv. Detta gör jag rätt ofta. Det är rätt fascinerande faktiskt. Det är ett rätt udda sätt att vara ''kreativ'' på dock :p Detta är inte någonting jag brukar prata så högt om direkt. Det kan väl tilläggas att jag aldrig har utfört det i praktiken, än

Exempel 3. Jag vill ofta kasta mig ut från balkongen (på åttonde våningen) för att se om jag fortfarande kan flyga.

När jag var liten var jag nämligen helt övertygad om att jag kunde flyga, för jag minns att jag hade flugit vid ett par tillfällen. Dock var det ingen som trodde på mig, för jag kunde bara göra det om jag var själv.

Exempel 4. Jag för samtal med mig själv minst tre gånger så mycket som med andra personer. Jag pratar högt då alltså, inte bara i huvudet. Och med samtal menar jag att jag säger saker som jag sedan själv svarar på (som när två personer för en konversation). Detta kan jag göra antingen som att svara som mig själv eller någon annan (att jag föreställer mig ett samtal med en annan person).

Fellrendión
*ser väldigt förvånad ut* Varför skulle en döma det? Det låter helt normalt i mina öron (okej, normalt är helt fel ord kanske, men det låter inte konstigt heller). Jag tycker det låter som vacker konst Och det där besöket följer jag gärna med på

Fairydust: Exempel 2 och 4 stämmer in på mig.
Jag trodde inte att det fanns någon mer som 2:an stämde in på.

Jag gillar många berättelser som handlar om folk som försöker fly från mentalsjukhus och sånt. Sen har det blivit en hobby att rita sånt.

Pinez 14 det är du och Saga...

Jag ÄLSKAR gamla hus/slott, typ sånna där gamla övergivna hus/slott man kan se i skräckfilmer! De ska gärna vara lite möblerade också, men sådär gammalt och läskigt. Skulle jag gå in där med en kamera skulle jag springa runt som en galning och vara extremt hyper och fota som jag vet inte vad

Och som någon annan skrev, mentalsjukhus!! Jag skulle gärna vilja besöka ett gammalt mentalsjukhus, och gärna ha med mig någon som kunde berätta vad som hade hänt där och vad varje rum var för ngt osv.
Och gillar även tomma avdelningar på sjukhus i allmänhet. Min dröm är att få gå och fota ngt coolt där!

Samma med gamla fängelser. Jag vill jättegärna besöka ett sånt och fota såklart

Jag vill tro på spöken. Har dock aldrig sett något tror jag. Är helt säker på att jag såg en tomte när jag var yngre, en tomte som just precis försvann framför mina ögon.
Men spöken, nån gång ska jag gå in i ett hus där det spökar. Bara för att se om jag skulle bli rädd eller mer fascinerad.

Ibland drömmer jag om att bli inlagd på en psykiatrisk avdelning, bara för att få se hur det är.

Jag har många gånger drömt om att döda folk som jag inte gillar! Eller iallafall misshandla dom riktigt ordentligt! (Dock skulle jag aldrig göra det, eller ja...kanske slå nån litegrann om det är ngn som jag hatar extremt mycket)

När jag ser ett gulligt djur grips jag av en känsla av att vilja bita av huvudet, slita det i stycken eller något sådant. Jag blir liksom alldeles till mig och förutom att utbrista "aww!" tänker jag även på hur gärna jag vill knäcka den lilla ryggraden och bara förgöra djuret. Så, vill jag döda dig på ett sadistiskt vis? Ja, då vet du att du är söt.

Iofs har jag inte kunnat låta bli att tänka högt i närvaro av mina vänner, så de vet redan om vad jag vill göra med deras husdjur (hehe), men det är iallafall inget jag talar om för ytligt bekanta när jag klappar deras katt så att säga.

Haha Frivolt!
Jag känner igen mig!

På hemkunskapen när vi lagar mat och jag håller i en kniv tänker jag alltid på hur det skulle bli om jag körde in kniven i min egen mage.
Hur ont det skulle göra, hur länge jag skulle ligga på sjukhus, hur jag skulle bli en sån här djup ensamvarg som ingen skulle våga prata med...

Jag tror inte på big bang. Eller att vi evolverade från aporna. Eller dinosaurier. Inte helt faktiskt, ärligt, på riktigt. Kanske i en skapad dåtid men inte i den faktiska.

Fast du har ju helt rätt i att vi inte "evolverade från aporna", så det låter ju rimligt.

åh tänker också såhär, trodde jag var den enda! Tvångstankar typ. Samma sak ibland när jag t.ex. åker bil, kan tänka "tänk om jag skulle knäppa loss bältet, öppna dörren och kasta mig ut på motorvägen nu", eller om jag håller i en kniv "undrar hur det skulle kännas att köra den här in i magen". haha låter helt sjukt men jag vet inte xD Skulle självklart aldrig göra något av detta, antar att min hjärna på något sätt alltid målar upp det värsta möjliga scenariot för att försäkra sig om att det inte ska hända. Eller nåt sånt.

Frivolt: Känner igen mig, älskar gamla övergivna hus/platser/mentalsjukhus/ställen där det hänt hemska saker. Tycker det är fascinerande på något sätt, med mystiken och orördheten runt omkring