J.K Rowling ångrar Romione?

Åh, om detta är sant blir jag lite besviken. Jag ville, ända sedan andra boken, få ihop Ron och Hermione, för det var så uppenbart och de passade så bra tillsammans. Jag har aldrig stått ut med tanken på Harry/Hermione så jag blev överlycklig när Rowling gick precis den vägen jag ville. Men men, nu är ju Romione canon iaf, så det är ju bra.

Det fick mig att tänka på en låt... haha, okej det var Off Topic så nu ska jag inte störa mer.

Nyheten stöds av The Sunday Times som är rätt så seriöst sida och Wonderland där Emma Watson var guest editor är ju kärnan.

Jag har alltid tyckt att Ron har betett sig lite shitty mot Hermione men jag tänkte aldrig att Rowling skulle ångra det

Nu har nyheten seglat upp på TLC (OBS! Engelska!) så det stämmer uppenbarligen. Det är ingen mer info där än i länken Deneuve postade, däremot info om att mer info kommer när tidningen Wonderland ges ut den 7:e.

Däremot... jag tror detta mer handlar om att hon har omprövat hur de vuxna personerna i trion bäst hänger ihop med varann eller hur jag ska säga, eftersom hela serien är skriven efter "mallen" att Ron och Hermione gillar varann.

jag hoppas att det inte är sant.... the fuck liksom?! ron och hermione är perfekta för varann. och om inte dom ska vara tillsammans så ska fan inte hermione vara med harry.

Jag fattar inte riktigt problemet?
Hon har ju redan skrivit böckerna, hon kan ju inte liksom ta alla böcker och filmer och ändra?

Jag hoppas att det INTE är sant!

H+R=♥ det borde iallafall vara så.

Jag blir faktiskt glad om det här är sant.

Grejen är den att jag älskar Hermione/Ron. Det är charmigt, mot förväntan och bryter trenden om att huvudpersonen och närmsta, vettiga tjej skall bli ett par. Men jag har någonstans haft en känsla av att vuxna Harry och Hermione är ett mer matchat och klockrent par än tonårsromans-paret Ron/Hermione. Är helt hundra på att jag yttrat mig om det här tidigare för något år sedan eller två.

Alltså.. iiiihhhh.. det nästan pirrar av lycka i kroppen ju mer jag tänker på det. Ron/Hermione är charmigt och trendbrytande på något vis, och det är fint att Ginny och Harry finner varandra... men stoppar inte att jag alltid gillat den där syskon/gemenskaps-relationen mellan Hermione och Harry. Tänk när första åren lagt sig efter skola, Voldemort och krig. Vardagen tar vid och man möter nya vardagsperspektiv. Jag finner det så himla naturligt att Hermione och Ron bryter upp, och samma så Ginny och Harry. Med eller utan ungar i bilden. Det skulle ju rent av vara ännu finare om dessa bröt upp efter att ungarna kommit, för att göra historien verklighetstrogen och påminna om hur livet blir för många familjer. Ååååhhh... guuuuud vad jag verkligen vill det här nu. Måste sluta önsketänka mig något så här ...sorgligt ....och fint.

[Tillägg]: Jag vill att ni missförstår mig rätt. Jag förstår att utifrån materialet vi har framför oss nu så handlar det om att hon ångrar hela Ron/Hermione-relationen. Om det nu skulle vara så. Men det känns lite väl överdrivet. Och istället för att ["inse den sanningen"/"den missuppfattade dialogen i en intervju vi ännu inte vet allt om"] så väljer jag att infinna mig i min drömvärld om hur det skulle kunna bli efter böckerna - för det är lättare, enklare och roligare att tänka på än att Rowling kanske helt förstör större syftet med världens bästa trio.

Vill verkligen vänta med att bli för arg över detta tills intervjun släpps i sin helhet.

Men

Om det stämmer som hon säger så är jag besviken och rätt förvirrad. Jag blir frustrerad över att hon fortsätter ge ut intervjuer som dessa efter böckerna är släppta (seriously, stop giving interviews) för det är en sak att ångra saker i sitt verk - det är en annan att göra det officiellt. Jag förstår inte nödvändigheten i att uttrycka en sak som denna sju år efter sista boken publicerades. Det handlar inte om shippingkriget à la 2006 som naturligtvis kommer återuppstå pga hennes uttalande; det handlar inte om Harmony vs Romione - det är bara ett uruselt move av JKR att gå ut med att hon ångrar en så pass stor och, för många, viktig del av historien. Det leder direkt till frågan om vad för annat hon ångrar - i och med att hon säger att ''Hermione should have wed Harry'' skapar hon frågeställningar som ''var Ginny/Harry också ett misstag?'' ''Hade detta lett till att hon genomförde den ursprungliga tanken att låta Ron dö? Vad hade hänt med Ron om Harry och Hermione klarade sig på egen hand?''

No, really. Vad i helvete hade hon tänkt skulle hända med Ron?

See, detta handlar inte bara om Ron och Hermiones förhållande utan om karaktärers utveckling och andra viktiga apsekter som utgör böckerna. Det kommer onekligen förstöra förståelsen för hennes val av händelser i böckerna om hon fortsätter gå ut om och om igen med att hon ångrar saker hon redan skrivit.

Hon säger att Ron/Hermione var skrivet som ''wish-fulfillment'', att det inte var realistiskt, att det inte var skrivet ur en literär aspekt. Jag förstår absolut ingenting av detta resonemang. Ron och Hermiones förhållande och dess utveckling är perfekt ur ett literärt perpektiv? Hur många ''motsatser som dras till varandra''-berättelser finns det inte?

Jag förstår verkligen inte hur hon resonerar. Jag förstår inte varför hon skulle ångra något som detta, som inte bara är ett förhållande utan en del av själva kärnan i böckerna. Harry är huvudkaraktären, men Ron och Hermione är precis lika viktiga för läsare och spelar minst lika stor roll och deras vänskap som växer och utvecklas är så viktig även för trions relation till varandra? Jag fattar inte varför hon skulle göra såhär.

I böckerna så som de är skriva skulle Harry och Hermione ha absolut noll saker att prata om så länge det inte rör typ... Harry vs Voldemort? De fungerar som trio men inte själva - vi ser det när Ron är borta i Deathly Hallows. Harry stör sig på Hermiones närvaro non-stop och orden de säger till varandra kan väl räknas på en hand. Rowling sa det själv att Ron var klistret i trions dynamik - utan honom tappar de allt. Att hon då säger att Hermione skulle ha gift sig med Harry innebär att hon måste ha någon helt alternativ berättelse sen bok ett, för det går inte att utgå från böckerna som existerar och påstå att Harry var ett bättre val för Hermione - om man utgår från den literära aspekten.

Det är en sak med ny information som hjälper läsaren förstå historien bättre (t.ex. Pottermore) men att lägga vad som redan är skrivet på is, något av den storleken dessutom? What the hell is the point?

Jag vet inte hur mycket hon tänkt igenom uttalandet (antagligen inte alls då det både är oproffesionellt och meningslöst) men hon måste ju förstå att ett ''I'm sorry, I know this will upset some fans'' inte räcker till för denna turn hon tagit till sitt eget verk. Hon får ångra precis vad hon vill, det är hennes böcker, men det är uselt att hon kände nödvändigheten i att dela detta. Som jag sa så leder detta till nya frågor som ifrågasätter andra stora och viktiga delar i böckerna. Det kommer också förstöra mångas upplevelse av böckerna - speciellt för oss som Ron/Hermione betytt mycket för.

Jag har alltid varit så glad över att Hermione inte behövde bli ett material för en love triangle, att hon var mer än så och kanske främst att det inte fanns något tal om ''vem förtjänar henne?'' mellan Ron och Harry. Men nu sitter JKR och Emma Watson (som alltid varit världens hardcore romione shipper?) och nickar om att ''maybe Ron didn't deserve Hermione'' (vet inte ens om jag vill börja med att gå in på hur Ron blir behandlad av detta, because it's making me want to rip my hair out).

Jag uppskattade att det inte behövde vara något krångel mellan de tre, att Harrys bekämpning av Voldemort var the story, att trions vänskap var en storyline och att Ron och Hermiones relation var en annan som inte existerade i förhållande till Harry. Dessa böcker är min barndom, och det blir ett slag i magen att höra från dess skapare att min uppväxts syn på kärlek inte är något annat än ''wish-fulfillment'' och orealistiskt för henne.

Ingenting hon säger nu förändrar vad som står skrivet i böckerna. Ingenting förändrar att ''Harry liked Hermione very much, but she just wasn't the same as Ron'' eller att ''I love her like a sister and I reckon she feels the same way about me. I thought you knew''. Men det förändrar min förståelse för hennes intentioner när jag inte vet vad mer hon ångrar, om hon öppet nu kan fastslå att hon ångrar hela Ron och Hermiones storyline? Det förändrar ju hela hennes syn på historien.


Vad är ens Rons syfte, om Harry och Hermione hade skrivits för att fungera ensamma? Då hade inte Ron varit ''the thing Harry Potter will miss most!'' - hade han endast varit comic relief även i böckerna? Hade han blivit reducerad till The Sacrificial Knight och därmed faktiskt blivit dödad i mitten av serien?

Jag är besviken. Jag respekterar och ser upp till Jo på så många plan, men jag är så besviken. Det viktiga är att detta inte ligger i hennes händer längre. Hon skrev böckerna, men precis som John Green sa igår: ''Books belong to their readers''. Vi som läsare känner dessa karaktärer så som hon skrev dem, oavsett om hon tänker ta tillbaka en massa saker, och med det sju böcker långa material vi har finns det absolut ingen tvekan för mig att Hermione hör ihop med Ron och att Ron hör ihop med Hermione.

accioron, Kintsugi, Hermione. Granger m. fl -
Jag tror inte detta uttalande handlar om var Ron och Hermione tar vägen i den skrivna (och filmade) berättelsen. Där utspelas (så klart) allt så som det gör och Ron och Hermione finner varandra, liksom Harry och Ginny.

Jag tror att detta handlar om val som hon gjorde innan böckerna skrevs. (Inte nödvändigtvis före alla sju. men val som togs under gång innan alla sju var ute). När hon ser i backspegeln sina tre huvudpersoner från 11 år till 17, så tänker hon att ett annat val kunde ha varit mer logiskt, kanske.

Klart att hon får och kan ha synpunkter om det, om hon vill. Blivande författare kanske rent av har nytta av att veta att verkligt framgångsrika författare kan tänka alternativa tankar om saker de redan skrivit? På sitt sätt är det samma sak som att tänka tillbaka på olika val var och en av oss gjort genom tiderna och undra hur livet sett ut om man istället hade valt den där pojk-/flickvännen, gått en annan linje i gymnasiet, tagit det där jobbet, rest den där resan eller bara hunnit med en tidigare buss hem den där dan....

Hur som helst är det inget som ändrar den berättelse i sju böcker som faktiskt skrevs, den ser ju fortfarande likadan ut.

När jag läser om hur Harry försöker befria gisslan i sjön under andra TriWizard "omgången", brukar jag försöka "hjälpa honom" genom att högt säga att han kan använda kniven han fick av Sirius.... Och i andra boken, att åka till Hogwarts i bilen är INTE någon bra idé... Men han lyssnar aldrig på mina råd...

Så Jo kan fundera hur mycket hon vill över alternativa lösningar på saker i HP, men det ändrar ingenting av historien som vi läser, känner och älskar.