Fellrendións julkalender 2013 (inspirerad av en i ravenclaws sällskapsrum)

Kim Potter: Ok, bra!

Är det okej om vi börjar?

Yepp

Är det försent eller kan man skicka in en mall fortfarande?

YES: Ja, men de röda nissarna är redan upptagna och början är redan klar, så om du vill vara något annat bl.a skogstomte, hustomte eller någon påhittad typ av tomte så får du vara med, men då kommer du inte på direkten utan kommer med senare.
Onödigt att jag säger detta kanske, men innan du gör din karaktär, är det ok om din karaktär inte har brunt hår för att det är rätt många som har det nu och jag vill variera lite.

Jag vill gärna vara med.
(Om jag får...)
Skickar mallen sen.

Gabrielle delacour 2: Ja, du får! Men uppmärksamma också det jag skrev till YES.

Ok.

Woops... Har skickat mall men... Såg inte att hon inte fick vara brunette

Jag tänkte ha en julkalender med luckor också.
Men jag har inte tid att göra en idag.

___


Den 4:e december

Julen var en årlig tradition som spritts över stora delar av världen. Det var vanligt att familjer hade en dekorerat en gran och gav presenter till varandra under julen. Julen var en mycket hyllad högtid. Men vart tillverkades allt?

Långt upp i en mycket kall del av världen med isberg och kyla överallt bodde tomten. Tomten var en gammal man med oftast ett stort leende på läpparna. Han var knubbig och hade långt vitt skägg, och hans kläder var röda och han hade en luva med en vit tofs.
Tillsammans med honom jobbade han med nissar i en verkstad. Nissarna var oftast från början föräldralösa barn, eller döende barn som sedan blivit odödliga av en förtrollning som sedan börjat arbeta för tomten.
De var aldrig tvingade till arbetet utan de arbetade för rena nöjets skull och det var det roligaste de visste. I fabriken fanns magiska maskiner som skapade presenter som sedan delades ut till de som varit snälla under året runtom i världen. Som tomten delade ut på Julafton genom att åka runt i en släde med renar under en enda natt.
Hur han hann var en hemlighet som ingen någonsin fick veta.

Men allt var inte positivt med julen. Under många år kämpade de alla med att försöka hålla den onda tomten ur vägen. Den gröna tomten alltså.
Den gröna tomten hade precis som den röda tomten vitt skägg och var knubbig, men förutom det så var inget annat gemensamt mellan de. Den gröna tomten var en elak tomte som istället för att vara snäll mot barn så kidnappade han barn under julen och gjorde dem till sina slavar. Istället för renar hade han rödögda, svarta demonvargar. Ledarvargen i flocken, precis som att den röda tomtens ledarren hette Rudolf hette ledarvargen Bitaren och den var en aggressiv varg som älskade att bitas. Hans nos var dessutom grön.

Den 1:a december vaknade nissarna för sitt dagliga arbete. De bodde i slags lägenheter som de delade med en annan nisse, som en slags rumskompis. Idag var det viktigt att de blev klara med dubbelt så mycket som möjligt. Det var bara 23 dagar kvar till jul.

Som vanligt trodde de att det skulle bli serverade tomtegröt på morgonen, men tomten var inte ens vaken än. Det var dödstyst nere i matsalen.
Blånissen gick in i köket.
Nissen vid namn Blånisse, var en vanlig nisse som jobbade för den röda tomten. Men en ovanlig sak med honom var att han hade mörkblåa kläder istället för röda.
Han hade ljusbrunt kort hår med lång lugg och gråblå ögon. Hans arbete i verkstaden var att måla leksakerna. Hans utseende fick honom att se ut som en tioåring.

Inne i köket satt tomtemor på en pall med händerna framför ansiktet och tårarna rann nerför kinderna.
”Tomtemor, vad är det”? Frågade Blånisse. ”Tomten har blivit bortförd, och jag är rädd att det kanske aldrig mer blir någon jul om han inte räddas”, sa Tomtemor.
”Vem har tagit honom”? Frågade Blånisse. ”Den gröna tomten! Den hemska tomten! Han som bara är beroende på hat och sorg”, sa Tomtemor. ”Snälla Blånisse! Rädda honom! Jag är för gammal för äventyr, snälla rädda honom före julen”!
Blånisse tvekade men sa sedan till Tomtemor att ifall han skulle rädda Tomten så kunde han inte resa ensam. Han gick sedan ut ur köket och berättade vad som hänt. Sedan bad han om det fanns några som skulle kunna tänka sig att följa med.

En flicka som var kvarts sjönisse och gick runt i ljusblåa kläder räckte upp handen, hon hade rött lockigt axellång hår med fräknar och gröna ögon och hon hette Catherine af Silverflinga (fast hon föredrog att bara kallas Cat).
”Jag följer med”, sa hon.
En röd nisse (en flicka) med bruna flätor och hade en grön tröja och rutig kjol, som var mycket längre än de andra nissarna följde med. Hon hette Lisa och med hennes utseende såg hon ut som en trettonåring.
Den sista nissen som ville följa med hette Fnissan. Det var en flicka, hon hade blå ögon och brunt hår. Hon hade röda hängselbyxor över en vit långärmad tröja. Hon hade flätor och en lång röd tomteluva. Hennes namn passade hennes personlighet perfekt. Fnissan hette hon antagligen för att hon fnissade ganska mycket bara av att säga att hon ville följa med.

Blånisse, Caty, Lisa och Fnissan var de som skulle få ge sig av. Efter att ha packat ner allt de behövde i vars en väska så gick de och gjorde i ordning släden.

”Får jag styra släden fram till första stoppet”? Frågade Caty. ”Det är helt okej för mig”, sa Blånisse lugnt. De andra instämde.

De satte sig i släden efter att ha satt fast selen på renarna så satte sig Caty längst fram till vänster. Blånisse bakom henne, Fnissan bredvid Blånisse och Lisa fram på högra sidan. Framför dem hade de en lång rak snövit väg som var renarnas bana som de använde när de skulle landa och lyfta vid flygturer.
”Renarna kommer att ta sats om du säger, ’flyg Rudolf flyg’, men kom ihåg att bara säga det när vi är helt klara för att jag måste bara hämta en sak”, sa Blånisse och tog av sig säkerhetsbältet som fanns i släden. Sedan skulle han precis sätta sin fot utanför då renarna började springa. Precis som flygplan behövde renarna nå en viss hastighet innan de lyfte.
Åh nej! Blånisse råkade visst säga vad man skulle säga tillräckligt högt för att renarna skulle höra. Det var nog inte så bra!

När renarna började springa föll han bakåt då han inte var beredd och höll på att ramla av släden. Han hängde fast i kanten längst bak och Fnissan sträckte ut sin hand för att hjälpa honom ombord. Fnissan som tyckte att han såg rolig ut kunde inte låta bli att skratta, men hjälpte honom ändå på plats.
Det var tur!
”Tack Fnissan”, sa Blånisse och lyckades spänna fast bältet. Hastigheten var så snabb att man bara trycktes bakåt med vinden. Till sist när de kom till banans slut så lyfte de och svävade uppåt. ”Tur att allt slutade bra, eller hur”? Frågade Lisa.

”Vem vill ha pepparkakor”? Frågade hon sedan och packade upp en burk ur väskan som hon bakat tillsammans med Tomtemor för ett par dagar sedan.
”OM JAG VILL”! Utbrast Fnissan. ”Öh, låt också de andra få! Så ta lagom mycket”, sa Lisa och sträckte fram burken. Fnissan tog då nio stycken till att börja med. ”Var det lagom”? Frågade Lisa och kollade förvånat på Fnissan som bara tog åt sig.
Fnissan nickade. ”Jämfört med vad jag äter normalt så vore tjugo det vanliga att börja med”, sa hon. ”Öh, men med lite tänkte jag mer på kanske en eller två stycken, fast alla har ju sitt eget tankesätt så… vill någon mer ha”? Sa Lisa.
”Jag tar gärna en”, sa Caty och hade fortfarande blicken framåt men sträckte armen bakåt. Lisa gav då en pepparkaka i hennes hand och gav sedan burken till Blånisse som tog två stycken.

De planerad att ha några stopp på vissa ställen. Man var tvungen att korsa hela världen för att komma till Sydpolen där den onda tomten bodde. De åkte hela natten.
Så småningom somnade Blånisse och senare Fnissan. Lisa och Caty höll sig uppe hela natten och hade sällskap medan de två andra sov.

”Vill du ha en lussekatt? Det har jag också bakat”, sa Lisa. ”Ja, tack”, sa Caty.
Hon började äta på en. ”Det var jättegott”! Sa hon. ”Vad bra, men jag skulle nog vilja spara mer kakor inför nästa stopp”, sa Lisa.
Efter en stund gäspade Caty. ”Det vore nog bäst om vi sov nu, renarna börjar landa nu”, sa hon och märkte hur det kittlades i magen.

Så småningom under natten tog renarna landning ute på en äng.
Men vart hade de landat? Det får ni veta imorgon!

SÅÅ BRA Längtar tills imorgon ♥