Who I am [SV]

Måste ju bevaka ♥

Oh wow! Jag kan inte fatta att så många vill läsa! Tack! Verkligen tack! It's crazy guys! O.o

Som belöning ger jag er kapitel 1. Varsågoda ♥

Kapitel 1
Hennes enda vän

”Idag måste vara tråkigare än igår, visst måste det vara så, Freddy?”

Lyra Miller trycker sin enda lilla vän hårdare mot bröstet. Den slitna teddybjörnen känns varm och mjuk mot hennes kropp. Hon stryker med fingrarna över platsen där det andra ögat förut funnits fastsytt. Det är synd att han förlorade det. Hålrummet gapar nu hånfullt mot henne. Påminner henne om vem det var som förstörde honom.

Hon sitter uppkrupen vid fönstret. Kramar Freddy och ser ut på det vackra landskapet framför henne. För det är det verkligen. Vackert. Det är det enda Lyra kan placera in under det starka begreppet. Fältet nedanför som trots att sommaren snart är slut sprakar av färg, den täta gröna skogen och världen bortom det. Havet. Så stort och mäktigt bortom det andra. Slutet av himlen, och början av det oändliga vattnet. Ett skarpt blått streck skiljer dem båda åt.

När hon var liten drömde hon ofta om att rymma bort till skogens slut. För sin inre syn brukade hon se hur föreståndare Mrs. Green ilsket snörpte med munnen då hon förstod att Lyra försvunnit för alltid. Hon såg så många olika framtider då hon var liten. Det fanns inga gränser bakom hennes slutna ögonlock.

Men idag är allt det där förbi. Hon vet att det kommer dröja sju år innan hon har möjlighet att ta sig härifrån. Det är då hon blir myndig. Och det är den enda chansen Lyra har. Inga föräldrar som kommer hit vill adoptera någon som henne. De söker ett änglalikt barn. En flicka som niger och ler mer än vad hon pratar.

Lyra vet att hon inte har en chans. Hon är inte önskad av någon. Och hon har också varit fast här längre än någon annan. Så länge att hon inte ens kan minnas sitt förra hem. Mrs. Green pratar aldrig om hennes förflutna, och inte om någon annans heller för den delen. Hon säger att deras gamla liv är ett avslutat kapitel. Och att deras skyldighet i livet är att tänka på framtiden. Glömma bort det som har varit. Men en gång för flera år sedan lyckades hon få Mrs. Green att spilla några ord om det förbjudna.

”Ha! Jag minns det så väl”, hade hon sagt när Lyra plockat ner en väldigt tung och stor volym från bokhyllan. ”Du var inte mycket större än den där när du kom hit.”
Sedan steg färgen i hennes ansikte. För hon insåg att hon gått emot en av sina egna viktiga regler. Då viftade hon undan det hela och bad Lyra att gå ut och leka med de andra barnen. Och hon nämnde det aldrig igen.

Men Lyra glömde inte. För första gången fick de orden henne att vakna. Fick henne att inse att det funnits ett liv innan barnhemmet. Att hon inte varit bosatt här i hela sitt liv. Hon önskar bara att hon kunde minnas. Minnas tiden innan. Åtminstone något.

Lyra betraktar de andra barnen som leker vid fältets kanter. De gör inte så mycket längre. När Lori Allen punkterade den enda fotbollen på barnhemmet bestämde sig Mrs. Green för att låta bli att köpa en ny. Jag vet inte hur många gånger jag hört barnen böna och be föreståndaren på sina bara knän att fixa en ny åt dem. Eller åtminstone laga den som Lori tog sönder.

Men Mrs. Green är väldigt bestämd. Och ingen har lyckats övertyga henne ännu. Så barnen hänger numera bara missnöjt med huvudet och väntar på att deras rast ska ta slut.

Lyra tror att de i hemlighet hatar Lori. Han har förstört så mycket genom att punktera bollen. Men ingen vågar säga emot pojken trots det.

Lyra hatar Lori Allen över allt annat på denna planet. Han är lika gammal som henne, men redan där slutar deras likheter. Han är tre gånger så stor som henne. Och ansiktet är året om bombarderat av missfärgade fräknar. Håret ligger platt mot det klotformade huvudet. Med en nyans som påminner henne om en blekt apelsin, och Loris ansikte är alltid tillknycklat till en arg grimas.

Han är ett levande monster. Och Lyra kan inte hata honom mer. Det är alltid han som sätter igång alla fejder mellan henne och de andra barnen. Det är han som fått henne att bli utanför. Ett skratt får henne alltid att reagera. Det är därför som Mrs. Green låter henne vara inomhus. Hemska saker händer då hon inte får som hon vill.

Det skrämmer de andra barnen. Hon kan se det i deras ögon. När hon tappar kontrollen händer saker som är omöjliga att förklara. Och de håller sig på avstånd från henne. Självklart gör de det. Hon skulle själv gjort samma sak.

Hon kramar Freddy hårdare när hon får syn på Lori där nere. Hon la inte märke till honom förut. Men nu står han där, med armarna i kors och ansiktet rustat för gräl. Han är alltid redo för att ge sig in i strider. Med vem som helst, men helst gör han det med henne.

Hon inbillar sig att det går en rysning genom Freddys lilla kropp då han får syn på honom. Det är inte konstigt. Det var Lori som slet bort hans öga.

”Han kommer aldrig att få göra dig illa igen”, viskar hon lugnande och kliar sin vän bakom örat. ”Jag lovar, Freddy. Jag lovar.”

Det bultar plötsligt på dörren. Hon rycker till vid ljudet och gömmer hastigt teddybjörnen bakom ryggen. Han är ingen hemlighet, men hon vill inte att någon ska se att hon pratar med honom. Hon vill inte att rykten ska spridas i onödan.

”Lyra?” Det är föreståndarens röst genom dörren. ”Det är god tid för lunch. De andra barnen har redan ätit.”

”Jag vill inte ha något!” Ropar Lyra. Hennes mage kurrar avslöjande.

Mrs. Greene tjatar aldrig på någon. Men hon är väldigt skicklig med att lyckas få sin vilja igenom ändå. På ett eller annat sätt lyckas hon alltid.

”Maten dukas undan om du inte dyker upp inom tre minuter. Och då missar du dessutom kvällsmaten.”

Hon har vunnit ännu en gång.

DU ÄR SÅ HIMLA DUKTIG. o.o
AWESOME
AMAZING
PERFEKT

Men du bytte från att säga 'Lyra...' Till Jag.

Tack snälla du!

Ojdå, hehe. Jag har skrivit i 'jag'form allt för länge. X) Jag ändrar på direkten! ;P

haha händer mig också. XD

Mega awesome!
Även denna historia är redan super bra!
Jag ser såå fram emot fortsättningen!

bevakar! du är så himla duktig

Bra
*bevakar*

Extremt bra! Jag älskar hur du får fram karaktärerna ih♥

Hur bra som helst! Behöver mer! ♥