Lebolia

♥

jag läser och bevakar stenhårt så klart

Jag läser! Och bevakar ♥♥

länktar till första kapittlet

Ni får gärna tagga någon ni tror vill läsa =)

PotterLover?

Ja, visst! Jag är frivillig.

denna låter jättebra! Älskar saker som påhittade länder längtar efter mer!

Kapitel 1.

Philippa satt vid sitt skrivbord i Malmö och gjorde engelskaläxan. Hon hade 20 glosor och hon skulle kunna böja engelska verb. Vilken elev som helst skulle bara sucka och spelat på sin dator i stället. Men sådan är inte Philippa. Hon suckade aldrig, om man inte nu räknar med att de är läxfria eller att hennes kompisar pratar om smink. Nej, hon gillade att göra läxorna. Hon blev mycket gladare när hon väl gjort dem.
När Philippa var tre år lärde hon sig att läsa. När hon var sju år blev hon galen på sitt hår som var i vägen för hennes bok, så hon tog en kökssax och klippte det kort. Sedan dess klipper hon alltid av sitt hår när det går ut över axlarna.

Efter ungefär 10 minuter var hon färdig. Hon log ett självbelåtet leende och tog fram Harry Potter and The Half-Blood Prince, slog upp sidan 250 och började läsa:

The next day Harry confided in both Ron and Hermione the task that Dumbledore had set him, though separately, for Hermione still refused to remain in Ron’s presence longer than it took to give him a contempuous look.
Ron thought that Harry was unlikely to have any trouble with Slughorn at all.

Konstigt nog ville inte Philippa läsa nu. Bokstäverna blev suddiga och hon började känna sig dåsig. Tumlad gick hon till sängen, och ovanligt nog tog hon fram sin MacBook och satte på Internet. I Google-rutan skrev hon sedan som i en dröm:
Magisk värld.
Högst upp bland sökresultaten kom upp en länk där det stod:
Lebolia.
Precis när hon skulle trycka på orden och kolla vad sidan var för en sida somnade hon och lämnade datorn påslagen.

---

Samtidigt, i Sundsvall, satt en annan flicka på 13 år som hette Isabelle Bäckstrand. Hon hade precis kommit hem från en sen skoldag.
Det första hon gjorde när hon kom hem var att hänga upp jackan, lägga upp alla läxor på skrivbordet och att sätta på TVn. På TVn var det en massa barnprogram, nyheter, men inget av det verkade intressera Isabelle.
Hon suckade och slog av TVn.
Dagens tidning låg på bordet framför soffan, uppslagen på en annonssida. Isabelle tog upp den och slätade ut den. Blicken fastnade genast på en annons nere i högra hörnet.

Boka julbord på julbord.se!

Hon stirrade på den en lång stund. Kanske var det för att hon försökte läsa det ( hon hade dyslexi) eller var det för att hon tänkte tipsa sin mamma om det. De hade letat efter julbord jättelänge.
Helt plötsligt började annonsen suddas ut. En efter en försvann bokstäverna och nya dök upp. Tills slut stod det en ny mening där. Långsamt läste hon meningen. Bokstäverna bytte hela tiden plats med varandra, men till sist fick hon fram frasen:

Kanal 263, för dem som vågar…

’’Kanal 263…’’ sa Isabelle för sig själv. ’’Vad kan kanal betyda? Kanal som på TVn eller kanal som vattenväg?’’
Länge satt hon och funderade. Till sist kom hon på en lösning. Yahoo. Hon tog fram sin dator, stoppade i kabeln och väntade på att den skulle vara tillräckligt laddad för att använda den. Hon nynnade på Cimorelli’s låt Believe Me, hennes favoritlåt. Windows-märket på dataskärmen visade sig och datan startade.
En bild på Isabelle dök upp och hon skrev in sitt lösenord: sisterscimorelli2013. Isabelle loggades in och hon gick in på Internet Explorer. På Yahoo skrev hon sedan: Kanal 263
Datorn laddade ovanligt länge, i fem minuter.
När det slutligen kom upp sökresultaten blev Isabelle besviken. Det fanns inga sökresultat. När hon klickade på bilder var det inte heller något. Eller jo, en kolsvart bild. När hon klickade på den var det något. Isabelle kom inte ihåg vad en rörlig bild på internet hette. Hon tänkte en lång stund. Gif, så var det ja. På gifen gick en skugga fram. Isabelle, som var rädd för sådant stängde omedelbart av internet.

Nu förstod Isabelle att det måste vara en TV-kanal. Hon satte på TVn och tittade ner på fjärrkontrollen. Långsamt tryckte hon siffrorna; 2… 6… 3. Hon pressade långsamt ner OK och blundade. När hon äntligen öppnade ögonen var det svart på TVn. Precis som på Yahoo! Innan hon förstod något kom skuggan fram igen.
Som på gifen gick den sakta, sakta framåt. När den var precis så nära det gick sa den med en hes, svag röst:
Se kan man, känna kan man, leva kan man, men allt mycket bättre här. Vi tar hand om dig.

TVn knastrade till och det rykte ut rök ur den. PANG! TVn gick i flera bitar och Isabelle såg förskräckt på den. Vad skulle hennes föräldrar säga när de fick se det här. Vad ville hon inte ens tänka på. Speciellt nu, när TVn var ny.
Hon tog en sopborste och en skyffel, och borstade snabbt ihop det och la i en sopsäck. Sopsäcken lade hon under sängen bakom askarna med pyssel.
Hon lade sig i sängen och tänkte på det som nyss hänt. På väggen ovanför sängen hängde hennes posters med Cimorelli på. De log, vilket inte var rätt tillfälle för nu. Hon tog sin iPod och satte på Believe Me.
I någon timme skulle allt vara lugnt.

Jättebra skrivit! ♥

This was amazing! You are amazing! Super! Je tiens à en savoir plus ♥ Om det är så man säger på franska