Taylor Swift, Häxa. (SV)

Lalala, du skrvier ASBRA.

Tack så mycket alla läsare♥ Här är ett nytt kapitel, har ett annat på lagret så om jag får en kommentar lägger jag ut det!



Kapitel 3
Harry, Ron och Hermione.

Jag borstade igenom håret och gick ut till Luna.
-Luna, jag är klar nu!
Luna log och tog tag i min hand.
-Vi går ut.

Jag ryckte på axlarna och vi gick ut. Vi gick ner för kullen och ner till en by.
-Vad fint det är här..
Luna nickade.
-Visst är det? Förresten, hur gammal är du, Taylor?
-Jag är fjorton, du då?
-Tretton. Vilket elevhem är du i?
Jag såg undrande på henne.
-Åhh.. Ni kanske inte har elevhem i USA?
Jag skakade på huvudet.
-Neej..
Luna vickade huvudet åt sidan och granskade mitt ansikte.
-Hur kommer det sig att du flyttade hit, förresten?
Jag tittade ner i marken..
-.. Mina föräldrar... De.. De blev dödade av en.. en.. ond häxa..
Luna tittade förstående och medlidande på mig.
-Jag vet hur det känns.. Min mamma dog när jag var sju.
Jag tittade på henne och log ett svagt leende. Vi skulle nog komma bra överens.

Efter ett tag blev vi avbrutna av två killar och en tjej, i min och Lunas ålder. Tjejen log mot mig.
-Hej, jag heter Hermione, vad heter du? Ron säger att du är ny här..
Jag tittade ner i marken.
En av pojkarna, en svarthårig med glasögon började presentera de.
-Jag heter Harry, det här är Ron
Sa han och pekade på den andra killen, en rödhårig med fräknar.
-..och det här är ju Hermione
fortsatte han.
Jag log.
-Jag heter Taylor Swift, och jag har flyttat hit till Luna och hennes pappa för att.. För att.. Mina föräldrar är döda..
De såg medlidsamt på mig. Den rödhåriga, Ron som han tydligen hette, frågade om vi ville komma in. Jag nickade och tittade på Luna. Hon ryckte på axlarna.
-Gärna för mig, Taylor.

Så vi följde med dem in i huset. Det var ett hus som såg ut att kunna rasa när som helst, det hade många våningar men det var ett fint och fridfullt hus. Jag kände mig typ.. Jag vet inte.. Men iallafall, jag kom in i hallen och Ron ropade mot köket.
-Mamma! En tjej har flyttat in hos Lovegoods! Kan hon och Luna komma in?
En rund och rätt kort kvinna kom gående. Hon log mot mig.
-Hej Taylor, jag hörde av Xeno att du skulle flytta in, att dina föräldrar.. Jaa, lilla stackare..
Ron såg förvånad ut.
-Mamma, du har inte sagt något om det..
Kvinnan såg strängt på Ron.
-Om ni visste skulle ni bara komma springande.. Neej det var bättre att hon fick upptäcka er själva.
Ron vinkade till oss att komma med upp. Jag såg mig omkring medans vi gick upp för trappan. Luna höll fortfarande min hand, och jag kände mig på något konstigt vis.. Trygg. Vi kom in i ett rum som var helt täckt av bilder på samma quiddichlag. Jag log.
-Så ni spelar Quiddich?
Harry nickade.
-Jag gjorde det också förut.. Jag var rätt duktig slagman, men jag var bäst på jagare..
Hermione log ett stort leende och tittade intresserat på mig.
-Men spelar inte ni Quodpot i USA?
-Joo, de flesta gör det, men jag gillar Quiddich mer..
Harry gav ifrån sig ett skratt.
-Vad?
Jag tittade frågande på honom. Han log.
-Det är bara det att.. Du har så annorlunda dialekt.. Men den är ju fin och så, men annorlunda. Jag log tillbaka och kände hur det bubblade i magen.. Harry var verkligen söt.
-Harry, vad heter du i efternamn?
Harry svarade tyst, så jag inte hörde.
-Ursäkta va?
-Jag heter Harry Potter..
Mina ögon spärrades upp.
-Harry Potter? DEN Harry Potter?

Harry rodnade och tittade ner.
-Jaa..
Jag log mot honom.
-Vad kul, Harry!
Han tittade upp och log ett stort leende mot mig. Jag kände hur kinderna hettade. Han var verkligen söt. Jag tittade på klockan och ropade till.
-Luna, det har gått en halvtimme, Xeno kanske blir orolig, vi borde nog säga till honom om vi ska stanna här längre.
Luna nickade. Vi gick ner, hand i hand. Rons mamma stod och lagade mat.
-Ursäkta Mrs?
-Weasley. Vad vill ni då?
-Joo, vi tänkte springa och säga till Xeno, han kanske undrar.
Mrs Weasly log och svarade att vi inte behövde, för hon hade skickat en uggla till Xeno.

Vi gick upp igen och berättade allt för Harry, Hermione och Ron. Vi pratade mer och tiden rann iväg. Vi blev bjudna på den godaste middagen jag någonsin hade ätit. Den bestod av Rostbiff (Som jag tackade nej till, för jag var vegetarian) och en jättegod sallad med getost och jättegod dressing. Alla i familjen Weasley var samlade och jag lärde känna en snäll tjej som hette Ginny, hon var lika gammal som Luna och hade en förkärlek för katter. Vi fick sirapstårta till efterätt, och jag och Luna gick nöjda och trötta hem klockan 6.

Jag tänkte jättemycket på Harry, han var så söt. Jag gick upp på mitt rum, plockade fram gitarren och började spela och sjunga min favoritlåt. Luna kom in.
-Vad fint.
Jag slutade spela och rodnade.
-Ehh.. tack..
Hon satte sig bredvid mig.
-Fortsätt, det var ju så fint.
Så då fortsatte jag. En lång stund satt vi där och hon lyssnade.

Efter ett tag så var jag så trött så jag bad Luna gå ut, för jag ville sova.
Jag drömde om Harry, Hermione, Ron och Luna. Men mest om Harry. Han var så söt.


Jag vet att det var ett kort kapitel, hade inte mycket idéer.. Vill bara säga att mina läsare betyder allt♥ När jag sätter på datorn, loggar in och ser era fina kommentarer.. Ni är så snälla♥
//Isabelle

Verkligen jättebra, bevakar!

Kapitel 4
Everything has changed

Jag vaknade på morgonen av några begynnande solstrålar som sken rakt på mina ögon genom fönstret. Jag tänkte fortfarande på Harry när jag tog på mig en vit klänning. Jag tog fram gitarren och började skriva en låt. Den här gången blev jag faktiskt nöjd med resultatet;






All I knew this morning when I woke

Is I know something now, know something now I didn't before
And all I've seen since 18 hours ago is green eyes and freckles and your smile in the back of my mind making me feel like
i just want to know you better know you better know you better now

I just want to know you better know you better know you better now

I just want to know you better know you better know you better now

I just want to know you know you know you

Cause all I know is we said hello
And your eyes look like coming home

All I know is a simple name, everything has changed

All I know is you held the door
You'll be mine and I'll be yours
All I know since yesterday is everything has changed


And all my walls stood tall painted blue

But I'll take them down, take them down and open up the door for you

And all I feel in my stomach is butterflies the beautiful kind
 Making up for lost time, taking flight, making me feel like


I just want to know you better know you better know you better now

I just want to know you better know you better know you better now

I just want to know you better know you better know you better now

I just want to know you know you know you


Cause all I know is we said hello

And your eyes look like coming home

All I know is a simple name, everything has changed

All I know is you held the door
You'll be mine and I'll be yours

All I know since yesterday is everything has changed


Come back and tell me why
I'm feeling like I've missed you all this time

And meet me there tonight

And let me know that it's not all in my mind


I just want to know you better know you better know you better now

I just want to know you know you know you


Cause all I know is we said hello

And your eyes look like coming home

All I know is a simple name, everything has changed

All I know is he held the door

You'll be mine and I'll be yours

All I know since yesterday is everything has changed

All I know is we said hello

So dust off your highest hopes

All I know is pouring rain

And everything has changed
All I know is a new found grace

All my days, I'll know your face
All I know since yesterday is everything has changed



Jag var nöjd. Jag började hitta på en melodi till den, och till slut var den klar. Jag spelade igenom den tills jag kunde den utantill. Luna kom och satte sig bredvid mig då jag hade spelat färdigt.
-Har du skrivit den själv?
Jag nickade.
-Harry?
Jag blev tomatröd i ansiktet.
-Harry.
Konstaterade hon.
Jag nickade.
-Jag klandrar dig inte, han verkar snäll.
Jag började skratta. Hon började också skratta och vi skrattade jättelänge.
Det kändes som Luna och jag hade känt varandra i åratal. Efter vi hade skrattat färdigt gick vi ut och tittade på molnformationer i himlen.
-Kolla, det där ser ut som en skrynkelhornad snorkack,
sa Luna.
Jag började skratta.
-En vad?
-En skrynkelhornad sn..
Hon blev avbruten av att Ron, Hermione och Harry sprang in på gården.
-Hej!!
Ropade Hermione.
Jag sprang till henne.
-Hermione!
-Hej Taylor
utbrast Harry.

Jag log men rodnade och tittade ner i marken. Han var verkligen jättesöt.
-Taylor, Luna, ska ni på Quiddich matchen?
Frågade Ron.
Luna lyste upp.
-Javisst, pappa har skaffat biljetter i näst bästa logen.
-VA?
Utbrast jag.
-Ska vi på Quiddich Matchen?
Luna tittade ursäktande på mig.
-Jag glömde att tala om det, Taylor, förlåt mig.
Jag lyste upp.
-VA? FÖRLÅT? DET ÄR JU TOPPEN!
Jag kramade henne.
Hon log.
-Visst är det! Vi ska åka imorgon, matchen är om fem dagar och vi ska vara där lite tidigare.
-Gud vad kul Luna!
Utbrast Hermione
Vi gick hem till Ron. Vi satt på Rons rum och pratade när Tvillingarna kom in. Jag visste inte vad de hette, men de var tvillingar, det såg man jättetydligt.
-Hej Taylor!
Sa de i kör.
-Eh.. Hej..
-Vi heter Fred och George
sa den ena
-Hörde att du skulle gå på matchen
sa den andra.
-Jaa, vi ska gå..
sa jag tvekande.
Tvillingarna log.
-Vi med, i hederslogen!
Jag fick stora ögon.
-I hederslogen? Gud vad coolt!
De nickade.
Efter ett tag gick vi hem. Jag spelade min låt en gång till.
Och jag kände att jag verkligen var kär. Och inget kunde ändra på det.
Inget.

JAG LÄSER <<<<<<<♥33333333

Läser♥

jättebra! du MÅSTE tagga mig varje gång du skriver ny ff!

mej med

Jag älskar ditt sätt att skriva, det är helt awesome. SKRIV MER. ♥

Super...♥