Innan Graceling-serien

Du skriver jätte bra :3

Omg, så bra. ♥
Skriiv. ♥

Nytt kapitel comes here!

Neas perspektiv

Nea vaknade av att hennes mage gjorde ont. Hon gjorde en ansats att resa sig upp men stelnade märkbart då hon insåg vart hon befann sig: på en häst.
Paniken for genom henne som en stöt och förtvivlat försökte hon dra sig loss, men hon var bunden.
Hon sparkade och slog vilt omkring sig medan en mans skratt ekade över skogen.

- SLÄPP MIG! vrålade hon surt.

- Håll käften din slyna! svor någon och sparkade Nea i tinningen. Smärtan var olidlig. Och det värsta var att hon kände igen den där rösten.

- Saph! morrade hon argt, dock lät det inte som hon ville eftersom hon blivit svag av sparken i huvudet.
På sin vänstra sida kände Nea hur Saph stelnade och hon tänkte att nu har jag chansen! Snabb som hon var snurrade hon runt så att hon låg på rygg på hästen.
Tur nog hade ingen märkt, de två människorna och Saph skrattade enbart åt Neas försök att låta hotfull.
Leende åt sin egen undermedvetna listighet försökte Nea knyta loss repen.
Det gick inte. Hon svor tyst under andan och började leta efter sin dolk. Borta. Med en tung suck började hon gnaga på repet.

Efter ett par timmar var repet nästan loss. Då hände det. Två skrik genomborrade Neas sinne så starkt att hon måste hålla sig från att skrika själv.

- Vart i helvete tog soldaterna vägen, de var ju bara meter framför? hörde hon Saph mumla, och snart galopperade hästen lite snabbare.
Neas rygg slog mot hästbaken varje gång den rörde sig och det gjorde något himlans ont. Plötsligt, utan att egentligen märka det var repet runt Nea av.
Kvickt satte sig Nea upp bakom Saph och slog till honom. Han ställde sig vingligt upp på hästen och riktade sitt svärd mot Nea.
Hon fick en idé och sparkade till hästen hårt på ena benet. Inte så smart. Hästen spårade fullständigt och både Saphir och Nea flög av. Det underliga var att även om de kom till markhöjd igen, slutade de inte falla...och mer såg inte Nea, för hon svimmade.


Saphs perspektiv

Han vaknade med något över sig, det hängde slappt på honom och tryckte ner honom mot något spetsigt.
Ursinnigt skakade Saph av sig Neas dingliga kropp och ställde sig upp. Det han såg fick honom att tappa balansen och han svor över sin svaghet. Blod, överallt blod.
Och i högar några meter bort: hans två soldater. En av dem, mannen, låg vid väggen och man såg avtrycket från honom på bergsväggen.
Han hade antagligen slagit i stenbucklan där uppe så att ryggen gått sönder och sedan med hjälp av blodet skapat avtrycket då han glidit ner på marken, död.
Inte långt ifrån låg kvinnan, och bredvid, en halva av hennes skalle. Aj. Mödosamt och snurrig reste sig Saph och såg på Nea.
Hon var nog inte död, hon hade ju landat på honom. Det gick inte att ta sig upp ur berget, det var för långt upp. Men vart skulle han gå? Och...skulle han ta
med Nea? Resultatet blev att Saph släpade den avsvimmade Nea efter sig då han började gå längre in i grottan....
~
Kommentera gärna^^