(Drarry) Som att dansa med djävulen

AH!Supermegaawesome bra! ♥

Jag ber om ursäkt ifall det blev jättekonstigt och slarvigt. Men jag känner mig smått stressad då jag är så jävla dum som börjar skriva på två fanfictions samtidigt och åh stress.
~
3.
Molly omfamnade Harry så fort han steg in, men släppte honom då hon såg vem han hade med sig.
"Vad gör han här?"
"Trevligt att se dig med.", muttrade Draco.
Remus, som hade kommit ut till hallen för att se vem "han" var, tittade undrande på Harry.
"Jamen jag kunde ju inte lämna honom där. Dom skulle ha dödat honom då.", mumlade Harry.
"Vilka skulle ha dödat honom?", frågade Remus.
"Dödsätarna.", sa Draco tyst.
Alla tittade på honom. Remus öppnade munnen, men han kom inte på något att säga, så han stängde munnen snabbt igen.
Sedan gick han därifrån.
"Så, vart kan Malfoy sova?", frågade Harry.
"Inte i det här huset i alla fall.", sa Sirius som hade kommit med Remus i släptåg.
"Tänker ni bara låta honom dö?", utbrast Harry.
Visst, Malfoy var en idiot och det hade han alltid varit. Men han förtjänade inte att dö. Speciellt inte på ett sånt grymt sätt.
"Här.", sa Remus och räckte fram ett glas till Draco.
Draco tittade undrande på honom.
"Vad är det för nåt?", frågade han.
"Drick det.", svarade Remus bara.
"Jag vill veta vad det är för nåt först.", sa Draco och blängde på honom.
"Veritaserum.", svarade Remus lugnt.
Draco bet sig i läppen, tog ett djupt andetag och förde glaset mot munnen.

Harry sneglade bort mot Rons säng. Det var inte sängens rätta ägare som låg där nu, Ron hade flyttat in till Fred och Georges rum så fort han fick reda på att han skulle bli tvungen att dela rum med Draco.
"God natt, Draco.", mumlade Harry trött.
"Va?", Draco tittade undrande på honom.
"Ja, god natt?", upprepade Harry.
"Nejmen.. du sa.. Draco.", sa Draco en aning förvirrad.
"Jamen du heter väl Draco.", sa Harry och gäspade.
"Men sen när tilltalar vi varann vid förnamn?", frågade Draco och tittade på Harry.
Men han hade redan somnat. Draco tittade konstigt på honom, men somnade sedan han med.

Åh, grymt! Men känn ingen stress, vi väntar

Åh du vet vad jag alltid säger om dina ff:s, och jag säger samma sak nu, alltså att du skriver BÄST och att jag älskar storyn 8} ♥
Hoppas du skriver mer snart, men stressa absolut inte!!
♥

AWESOME! Även om jag gärna vill ha mer nu på studs så stressa inte och ta din tid!

vi kan vänta! bättre sent än aldrig♥

JAAAAA! Du har skrivit ett till drarry ff!
Det är jätte bra, så känn dig bevakad!

Alltså åh ni är så otroligt söta. Hade nästan glömt bort denna. Sorrysorry. Antar att jag inte har några läsare längre. Haha.
~
4.
Nästa morgon vaknade Harry alldeles för tidigt. Man borde nog inte ens kalla det morgon, då det fortfarande var väldigt mörkt ute. Han suckade tyst för sig själv, och slöt ögonen igen. Men hur mycket han än vände och vred på sig lyckades han inte somna om. Han sneglade på Draco, täcket hade åkt ned en bit och blottade den något muskulösa överkroppen och en bit av kalsonglinningen. Harry fick lust att röra honom.
Han visste inte varför, men plötsligt kändes det som något jätteviktigt att göra. Att röra den blonda pojken.
Försiktigt sträckte han på sig, flyttade sig närmare sängkanten och.. Han glömde bort att sängen faktiskt inte var så bred. Han föll, och grep av ren reflex tag i det närmaste - Dracos täcke. Han landade med en lätt duns på golvet och mötte generat Dracos trötta blick.
"Vafan håller du på med?", muttrade Draco och slet åt sig täcket.
"Jag, eh, ramlade.", mumlade Harry tyst och skyndade sig upp till sin säng igen.
En lätt suck hördes från Draco och han slöt ögonen.
"Förlåt.", viskade Harry utan att riktigt tänka sig för.
Draco ryckte till. Förlåt? Han hade nog hört fel.
"Jag är verkligen ledsen.", fortsatte Harry.
Draco försökte kväva sitt skratt.
"Potter..", mumlade han, fortfarande med slutna ögon.
"Ja?"
"Du borde nog uppsöka en läkare. Ditt huvud verkar ha fått sig en rejäl smäll.", mumlade han trött och drog täcket tätare omkring sig.
Harry suckade och tittade längtande mot sängen bredvid. Han var fruktansvärt avundsjuk på det där duntäcket som fick omfamna den varma kroppen, och på den där kudden som hade världens finaste huvud på sig.
För det var så det var, Draco var fin. Otroligt fin.
Harry somnade snart om, med ett stort leende på läpparna, röda kinder och en otrolig erektion.

"Det här går ju inte!", muttrade Draco några timmar senare då han stod och lagade mat.
Harry tittade ned i sörjan som egentligen borde vara köttfärssås och skrattade till.
"Du hällde nog i lite för mycket vatten.", flinade han och med ett litet vift med sin trollstav såg det inte lika motbjudande ut längre.
Draco himlade med ögonen. Självklart var den där Potter alltid tvungen att vara duktig på allt.
"Åh, så gott det luktar!", utbrast Molly då hon steg in i köket.
Harry tyckte också att det luktade gott. Inte på grund av maten, utan på grund av den blonda pojken bredvid honom.
"Draco är otroligt duktig på att laga mat.", log han.
Molly tittade undrande på honom, men log innan hon gick tillbaks till städningen i vardagsrummet. Draco såg bara förvånad ut. Och förvånad var han inte ensam om att vara. Dom flesta i huset förstod inte hur dom kunde bo så tätt inpå varann. Sirius hade till och med smugit till deras rum under natten, för att kontrollera att Harry fortfarande var vid liv.
Det var en evig diskussion om dom två pojkarna. Ifall Harry var förhäxad eller något. Varför skulle han annars vilja hjälpa Draco? Harry hade bara svarat att han inte orkade tjafsa mer. Dom hade värre problem än en dryg snobb.
Ingen hade fått veta om vad som fanns i hans huvud, inte ens Sirius eller Ron och Hermione. Dom det alltid gick att prata med.
Han bet sig i läppen och sneglade på Draco. Han rörde sig så vant, så graciöst där i köket.
Harry ryckte till då han kände hur två varma händer höll för hans ögon.
"Gissa vem.", sa en mjuk röst.
Det var fel röst. Och fel händer. Han skakade av sig händerna och suckade.
"Sluta, Ginny.", sa han och fortsatte med matlagningen.
"Varför vill du inte vara med mig längre?", sa hon en aning irriterat och korsade armarna.
"Jag är bara trött okej.", mumlade han.
"Du har varit trött i en månad nu.", sa hon och slog sig ned på en köksstol.
Harry suckade igen.
"Kan du inte gå ut härifrån?", undrade han och vände sig om för att möta hennes blick.
Draco sneglade nyfiket på dom, med en road blick.
"Fine!", utbrast hon och stormade ut ur köket.
Utan att riktigt veta varför, började dom två pojkarna garva då dom mötte varandras blick. Det var ju egentligen inget kul som hade hänt, men dom skrattade ändå. Dom skrattade så tårarna rann. Draco hade inte känt sig så levande på länge. Och Harry, han var lycklig. Förbannat lycklig.
~
Hej känns som att min fantasi suger men vafan ni får vara nöjda ändå och vilja ha mer okej. :c

Bra! Bevakar!

Hihi taack. c: