Dramione - A love story. [SV]

Det här var verkligen awesome
Jag har aldrig läst en Dramione ff förut, men det var ju tur att jag började någon gång C:

Jag älskar redan hur du skriver. Det är liksom lättläst, utan felstavning och bra formulerat. (Perfection alltså .__.)

En sak som du kan jobba lite med är att byta rad ibland. När.. äsch, jag suger på att förklara, så här är ett exempel:




Jag vet inte om det där tipset var helt åt skogen, men det var det jag kunde hitta

Som sagt så var det i övrigt jättebra! *Längtar till nästa kapitel!*

Tacktacktack! ska absolut tänka på det, tack så hemskt mycket!

O tack till et andra också! Gosh you guys ♥Har börjat på nästa kapitel och kommer att publicera det så snart det är klart!

Draco och Hermione är det perfekta paret de smälter liksom samman om inte du skriver böcker när du blir vuxen tror jag att jag svimmar! Du är en naturbegåvning och sådana få man inte ta miste på!

jag ♥ fanfictions om draco

Den är jättebra!! Jag ser fram emot nästa kapitel! Bevakar (o.f.c)

Älskar den, can't find words ♥ Superduperduktigt, längtar efter nääästa

Kapitel 2.
Draco:
Vid sorteringscermonin var Draco inte speciellt närvarande men tur nog tycktes ingen märka det. Strax därefter var det Dumbledore’s tur att säga något som skulle föreställa märkvärdigt och viktigt, men han blev avbruten.
När Draco hörde den pipiga harklingen såg han genast upp från tallriken han hade stirrat på. En tant som han visste jobbade på ministeriet hade rest sig upp. Om han skulle beskriva henne med så få ord som möjligt var de första han kom att tänka på ”rosa padda”, för hon var rund, hemsk och rosa. Allt, vartenda litet klädesplagg hon bar var skrikande rosa, alltifrån den lilla rosetten i håret till de korta klackskorna på hennes feta små fötter. Han var nära på att brista ut i skratt, för det hela såg för komiskt ut och han såg hur flera andra elever drog på munnarna och försökte hålla sig för skratt de med. Med en snabb blick mot Gryffindorbordet såg han att Potter och Weasley flinade, medan Hermione var en av de få som såg allvarliga ut.
Han vände åter sin uppmärksamhet mot den nya läraren i Försvar mot Svartkonster, men lyssnade bara med ett halvt öra till vad hon hade att säga.
När hon äntligen var klar satte sig även Dumbledore ned och de gyllene faten framför dem fylldes med de härligaste och mest väldoftande maträtter man kunde önska sig.

Draco kastade sig ner på sin säng i sovsalen och han kunde höra hur Crabbe, i bortre ändan av rummet smaskade på en muffin han hade smugglat med sig ner.
Det tog inte lång tid för Draco att somna, för han var alldeles proppmätt och sängen var behagligt varm.
Han drömde den ena konstiga drömmen efter den andra, de flesta handlade om Quidditch medan andra handlade om en väldigt speciell Gryffindorelev.

Han vaknade klockan åtta nästa morgon av att Zabini’s väckarklocka ringde. Alla började röra på sig och Draco kunde höra hur Theodore Nott, en annan av hans jämnåriga klasskamrater, grymtade ilsket. Den enda som inte visade något tecken på att tänkas vakna var Zabini själv och eftersom de andra verkade vara alldeles för upptagna med att vakna så stängde Draco av klockan. Han passade också på att dra av Zabini hans täcke, vilket fick den långa Slytherinaren att vakna med ett förvånat utrop.
Med ett självbelåtet flin klädde Draco på sig och låste in sig på badrummet för att förbereda sig inför frukosten och den första dagen som femteårs elev på Hogwarts.

Hermione:
Hermione drog en hårborste genom sitt ostyriga hår och grimaserade argt när hon hörde att ytterligare några piggar gick av. Snart skulle hon behöva be sina föräldrar att skicka henne en ny. För tredje gången på ett år. Hon gav upp borstningen och förklarade fallet hopplöst och medan hon packade sin skolväska med alla möjliga olika sortens material hon kunde tänks behöva, så kunde hon inte låta bli att tänka hur Harry skulle behöva slita med sitt hår om det varit längre. Tanken på Harry med midjelångt hår fick henne att le.
Hon mötte Harry och Ron vid porträtthålet och de klättrade ut tillsammans.
På väg ner till Stora Salen diskuterade Harry och Ron om hur årets Quidditch lag som skulle representera Gryffindor skulle se ut.
Hermione suckade bara, Quidditch var ingenting hon förstod sig på, och tog täten genom de gigantiska portarna som ledde in till Stora Salen.
Trots att klockan bara var halv nio var det redan fullt med elever från alla fyra elevhemmen och allihop verkade prata i mun på varandra. Trion tog plats vid yttersta änden av Gryffindorbordet där Parvati, Lavender, Neville och Ginny redan satt. Hermione såg att Ginny log glatt mot Harry utan att så mycket kasta en blick på Ron. Hon log ner i sin tallrik och började ta för sig av det rostade brödet och Pumpasaften.
Kvart i nio hade de ätit klart och var på väg till lektionen i Trolldryckskonst när Ron kom på att han lägligt nog hade lämnat sina böcker i sovsalen. Harry erbjöd sig att följa med och de båda försvann utom synhåll.
Hermione gick själv den långa vägen till fängelsehålorna där professor Snape hade sitt klassrum. Klassrummet var fortfarande låst så hon hade inget annat val än att stå där ensam att vänta. Runt hörnet kom den person som hon minst av allt ville träffa, Draco Malfoy. Han tittade på henne i några sekunder och vände sedan bort blicken. Själv stirrade hon in i stenväggen.
Efter en stund harklade han sig.
”Erhm… Hermione?”
Hon tittade hastigt upp. Hade han just kallat henne vid förnamn?
”Ja?” sade hon bitskt.
”Du… eh, du har…”
Utan att avsluta meningen klev han fram till henne och började trassla med något i hennes hår. Han drog loss den lilla piggen som suttit på hennes hårborste och räckte den till henne.
”Tack… antar jag.” mumlade hon tafatt.
Plötsligt hördes det höga röster bakom hörnet och Harry och Ron blev synliga. Draco klev snabbt åt sidan och betraktade en gobeläng på andra sidan väggen med en intresserad blick. Ron tycktes inte märka något men Harry gav dem båda en konstig blick, men till Hermiones lättnad lät han bli att säga något.

---------

Jag vet att slutet blev lite weird, men whatever.
Jag blir så sjukt glad över era snälla kommentarer, det blir verkligen en peppning till att fortsätta skriva! ♥
Jag vet att det är lite småtråkigt nu i början, men saker kommer att börja hända, promise. Jag vill heller inte att det ska hända saker hela tiden för då kanske det blir ännu tråkigare. Som sagt, kom gärna med kritik, det uppskattas verkligen!

Åh! Det här var helt perfekt! Enligt mig är det inte tråkigt, det är underbart! ♥

Det bästa jag sett! Fattar inte hur du lyckas! Är såhääääär avis på dig hur du kan skriva sådär bra!

Du skriver verkligen jättebra!