varför lämnade du mig?[SV]

JO DET KAN DU.
Har aldrig läst något som är såhär AWESUME.

Seriöst, det här is my new favourite!
Och du ska veta att det inte är många ff:s som duger för mig.. eheh D;

LÄNGTAR ♥33

Nu kommer nästa kapitel!

Kap 4

Tomt stirrade jag ut igenom fönstret på hogwartsexpressen. Jag satt ensam i en tom kupé. Det var skrämmande tyst med tanke på allt oväsen och trängsel som hade förekommit utanför tåget. Jag hade klivit på tåget i sista sekunden och hittade en ledig kupé nästan på direkten.
Några gånger hade några andra elever kikat in men kilade snabbt iväg när de såg mig. Hur kommer det bli på hogwarts? Vilket elevhem kommer jag att hamna i?

”Kan jag sitta här?” frågade en röst som avbröt mina tankar. ”Eftersom ingen annan sitter här så får du väll det” sa jag ointresserat utan att kolla på personen som yttrat orden. ”jag heter Roger Davies” ( jag gjorde honom yngre så att han går i samma årskurs som hon. Hans namn uttals Rodger) Jag vände mig om och möttes av ett par bruna ögon som låg inramade i mörkbrunt hår.
”Spencia Litteron” sa jag och räckte fram min hand.
” är du ny här? Jag har för mig att jag aldrig har sett dig…” jag kände hur hans ögon granskade mig från topp till tå. ” ja det är jag” sa jag tyst. En pinsam tystnad uppstod i några minuter som kändes som timmar. När jag tänkte efter kunde jag ju ställa mina frågor men precis när jag öppnade munnen öppnades kupédörren och en flicka med brunblont hår gick in med några andra i täten.

” kan vi sitta här? De andra kupéerna är fulla och….” började den brunblonda säga men blev snabbt avbruten av han som kallade sig Roger. ” såklart. Varför inte?” ” tack” sa en tjej med krulligt hår och satte sig bredvid mig. ”Jag heter Hermione, jag har aldrig sett dig. Vilket elevhem går du i?”
”jag är ny så jag har inte börjat i något elevhem än. Jag gick på Beauxbatons innan.”
”Det kan man se” muttrade en rödhårig kille. ”jag heter Ron, och detta är Harry” sa han och gjorde en gest mot en pojke med svart hår och gröna ögon. ” du är ju han som van den magiska trekampen!” utbrast jag. ” ja” sa han tyst och något sorgset sjönk över honom. ” oj förlåt, det var inte meningen att påminna dig.” sa jag snabbt när jag kom på att en annan elev som också gick på Hogwarts hade blivit dödad av ni-vet-vem. ”det är okej.” och jag såg hur han försökte få fram ett leende som misslyckades totalt.
” jag heter Linn Gräll, från Sverige. Jag flyttade hit när jag var nio år.” sa den brunblonda tjejen ivrigt för att muntra upp kupén och log et fint leende. Och efter det var händelsen bortglömd och vi började prata om hur det var på Beauxbatons i frankrike, om Hogvarts och elevhemmen tills vi behövde byta om till skoluniformerna och stiga av det röda tåget.

” vi ska hit” sa Harry och gick mot några vagnar som drogs av några djur. ” vad vackra de är.” jag och gick fram till den vackra hästen och började klappa dess mule. ”mm….” instämde Harry. ”vi hade såna på våran gård.” suckade jag och lät handen falla ned vid min höft. ”är det din pappa som har dött?” frustade trestalen. ”ja…” tårarna brände bakom ögonlocken. ”va inte ledsen.” sa trestalen och buffade på mig mjukt. ”det ska jag inte.” sa jag och stirrade in i trestalens bottenlösa ögon.
” vem pratar du med?” hörde jag Ron ropa. ” jag brukar bara prata för mig själv.” muttrade jag för mig själv och satte mig i vagnen där Linn, Harry och Roger satt. Hermione och Ron satt i en annan med Luna som jag hade träffat i Diagongränden och en kille vars namn var Neville.

”Kolla” Linn pekade mot en punkt bakom träden. ” jag förundras av slottet varje gång jag ser det.” suckade hon. Jag försökte följa hennes finger men det behövdes inte länge förrän vi kom ut ur skogen och slottet uppenbarade sig.
-------------------------------------------------------Så vad tyckte ni?

YES NYTT KAPITEL!
*Glädjedans*

Du vet att jag är beroende nu va?!
Jag vill ha kapitel OFTA OFTA OFTA.
Älskar verkligen hur du skriver, det blir så verkligt.
Och vilken story sen!
Allvarligt, när man läser det här så inser man hur dåligt man skriver egentligen xD
Det här är ju.... Ja det är helt fantastiskt.
Dina beskrivningar, och hur du hittar olika böjelser för samma ord... Ja det är otroligt!
jag vill bara ha mer, mer MER.
OCh framförallt... GE MIG LITE DRACO 8D

När kommer nästa kapitel?
Jag läser alldeles för fort... (a)

Bra!!!!

nämen tjenare! nu kommer det ett nytt kapitel!

Kap 5


I den stora salen stod det bord där eleverna satt vid sina elevhem. Själv satt jag vid alla förstaårselever. Jag hade ingen lust att bli sorterad med dem men såklart blev jag tvingad. Jag hatar att stå i rampljuset.

"spencia litteron" löd en röst.

Långsamt reste jag mig upp och gick framm. Blickarna brände i nacken. Väl framme satte jag mig ner på en pall. McGonagall satte en gammal hatt på mitt huvud som såg ut att falla ihop när som helst. En svag doft av unket läder stack mig i näsan. Hatten började mumla i mina öron. "Så du är smart... en animagus...även djurpratare..." Medans hatten mumlade lät jag min blick vandra över borden tills den mötte ett par välkända gråa ögon. Det kändes som att mitt blod frös till is. "Rawennclaw!" Hattens ord väckte mig ur mitt trans och jag började stappla ner till det jublande rawenclawbordet. Väl där satte jag mig bredvid Roger och en blond flicka som hette Lisa Turpin. " Vad kul att du kom till vårat elevhem." Viskade Roger eftersom indelningen fortfarande höll på. " Jag håller med" Viskade jag tillbaka.


Draco



En flicka vid namn Spencia gick upp och satte sig på pallen. Hon såg ut att vara jämngammal med draco. Hade han inte sett henne förut? Det låg något bekant över henne. Han såg hur hennes blick vandrade över borden och stannade vid slytherin. Den stannade vid hans. En varm känsla for igenom kroppen när han såg ögonen. " Rawenclaw!" den varma känslan försvann när han hörde hattens ord. Hon skulle ha varit en bra slytherinare. Hon hade det där lömska utseendet. Vad tänker han?! Han kände ju inte ens henne. Men varför kändes hon så bekant?


spencia


När indelningen var klar dukades en massa mat upp på bordet. "Oh herre!" Flämtade jag.

"Får ni inte mat i frankrike?" Försökte en tjej som hette mandy brocklehust fråga mellan tuggorna.

"Jo men jag kom just på att jag var väldigt hungrig." Skrattade jag medans jag tog för mig av kycklingen.

"Såklart du är! Du har ju inte ätit något sedan frukost!" Utbrast Roger.

"Jag åt faktiskt två chokladgrodor på tåget." Muttrade jag.

"Ja det hjälper ju hunger." Sa anthony Goldstien och blängde på mig.

"Ja,ja... bara jag får mat så blir det bra." Suckade jag


När middagen var slut begav vi oss upp till rawenclawtornet. På de sista trappstegen var jag nära på att falla ihop. "Ni verkar va trötta. Jag ger er en enkel." Rosslade silver fågeln. " Vad är det som lever på att äta men dör av att dricka?" " Elden, såklart" Sa Lisa och himlade med ögonen.

"Någon som vill spela knallkort?" Frågade Anthony medans han började plocka fram kortleken.
"Såklart man ställer upp!" sa Roger och klampade fram till Anthony. "Varför inte?" sa Mandy och drog Lisa med sig.
"Jag tror jag går och läger mig." Gäspade jag och började gå mot trappan till tjejernas sovsal.
"Ses sen då!" Ropade Mandy efter mig.

Jag satte på mig den blåa pyjamasen, tog upp necessären och gick ut till badrummet. Långsamt gick jag fram till handfatet och satte på vattnet. i spegeln såg mitt ansikte skrämmande blekt ut. Såg jag i syne? Jag tog lite vatten och skvätte i ansiktet och lyfte sedan blicken mot spegeln igen. "AHHHHHH!" Det sista jag såg var ett flin som breddes ut på pojkens läppar medans blodet rann ner för hans toma ögonhålor innan allt blev svart.



ooooo nu blir det lite spooky här


Tack till alla som läser och skriver kommentarer!
speciellt du Elzyii!

Ni får mig att bli såhär!


Tack så mycket!!!

JAAAAAAAAAAAAAAAAAA NYTT KAPITEL!!!!!
Du skriver så jäkla proffsigt, jag är helt FÖRÄLSKAD.
Och vad jag längtat... :'D ♥

Spännande att hon kom i Ravenclaw... Vet liksom inte
så mycket om det elevhemmet.... Så det ska bli skitkul att läsa om!
Bra gåta du kom på också, det hade jag aldrig gjort :'D
Och Draco.. ♥333333333333
Han är ju helt fantastisk, MERA!!!

Och vem är pojken..?
SÅ HIMLA SPÄNNANDE!
Såg det framför mig, så nu kommer inte jag kunna sova ikväll...

P.S
Jag älskar din ff:n ♥

Jättespännande, bevakar helt klart! Men vad är det ned Draco?! Synd att hon nt hamnade i Slytherin, det skulle varit kul ♥
Men det var jättebra, skriv mer!!
♥

Freddelito min älskade fru..
DU OCH DITT SLYTHERIN!

Ehh, ja faktiskt hehe men innan din ff var jg riktigt tveksam mot det, så känn att du gjort skillnad

förlåt för att detta kapitel kommer lite sent!


Kap 6

Jag låg på något mjukt. Antagligen i en säng. Men jag var inte i sovsalen.
Var var jag?

Långssamt öppnade jag ögonen och möttes av ett mörkt rum. Det var inte sovsalen i alla fall. När jag hade vant mig vid mörkret försökte jag sätta mig upp. När jag hade legat still hade jag inte märkt något men nu kändes det om om min vänstra arm hade fått cruciatusförbannelsen över sig. Jag stirrrade ner på den gipsade armen. Vad hade hänt?
Långsamt började minnesbilderna komma flygande.

Jag hade varit i badrummet när jag såg något. Minnet var suddigt men jag kunde urskillja konturer av ett litet barn.

Ett knarr hördes.

"hallå?" inget svar. "Vem där?" En sak var säker. Jag var inte ensam i rummet längre. Jag fammlade i mörkret med min friska arm tills jag hittade min stav på ett nattdukbord bredvid sängen. Långsamt reste jag mig i hopp om att armen inte skulle göra ont.

"lumos" Ett blått ljus kom från toppen av staven. Jag kunde urskillja skåp i änden av rummet och en flaska Skeleto-väx på en fönsterbräda. Jag började gå mot fönstret. Försiktigt lirkade jag upp det. En kall bris virvlade omkring i rummet och jag kunde känna en svag doft av parfym.

"Expelliarmus!" skrek jag och riktade in mot mörkret. Det hördes en duns. Den som blev träffad föll på golvet. "Vad gör du?!" Det var en kille som pratade, eller snarare skrek. "Avväpnar dig såklart?! Vad gör du?! Går runt och smyger mitt i natten och skrämmer sjuklingar?!" skrek jag och stirrade ilsket på pojken. "Det berör inte dig, din smutsskalle." fräste han.

"vad var det du sa?"

" smutsskalle." sa han mallligt. Ilskan innom mig exploderade. innan han viste ordet av låg han nedtryckt på golvet med en blossande röd tjej över sig. "min familj är faktist en av de få familjer som fortfarande är renblodiga i trollkarlsvärlden. Så om du så som yttrar det ordet igen så kommer du att ligga kvidande på golvet med cruciatusförbannelsen över dig." Fräste jag och såg hur hans ögon lös av skräck. Hans ögon! och det isblinda håret! "Oj förlåt" en våg av skuldkänslor drabbade mig när jag såg vem det var. " är du okej?" förvirrat tittade han på mig. "ööh... jag tror det"

"Vid merlins skägg! räck fram armen." Långamt tog han tog han fram vänsterarmen. Det såg ut som om han var nervös. " Den andra menade jag." Suckade jag

Jag kunde höra hur han pustade ut. Hans arm hade en massa små skärsår.

"episkey" sa jag och pekade mot hans arm. Han gnydde till av smärta. De små såren försvann genast och armen såg ut som om den var helt ny.

Röster hördes i korridoren utanför. "Göm dig" väste jag och la mig i sjuksängen.

Dörren öppnades och in kom madam Pomfrey som tog något ur ett skåp och sedan återvände ut till korridoren.

" är hon borta?" hördes en röst viska. " du kan komma fram nu."
"tack så mycket " sa han och gick fram till mig. Med en fjäderlätt rörelse tog han min friska hand. Ett rus for igenom min kropp. Han släppte handen och gick ut. I mitt huvud vimmlade bilder på pojken.

Vem va han egentligen?