Dramione

Bevakar

Lillan Potter skulle inte du sluta på mugglis? :o

Jag håller på å skriver nu, ska bli jättekul att skriva något med Glina2! :') ♥

Men ska inte glömma bort Draco Memoraid heller, i PROMISE!

Ser framimot att läsa. Och jag kommer inte glömma Draco Memoraid promise

Här kommer första kapitlet!

Kapitel 1
Draco

Han reste sig från sängen och gick
ett varv i rummet.
Han kunde inte sticka under stolen med att han inte var nervös.
Draco kunde inte låta bli att kasta en hastig blick på sig själv i spegeln.
Blont spretigt hår och en lugg som hängde ner över ögonen på honom.
Gråa, nästan silverfärgade ögon och en liten spetsig haka.
Blek, ren hud och smala läppar.
Man kunde verkligen inte säga att han inte såg bra ut.
Nöjt strök han sitt vitblonda hår ur ansiktet och sträckte lite på sig.
Det här skulle han fixa.
Draco Malfoy fixade vad som helst.
En röst nerifrån väckte honom ur hans tankar och han vände sig om och började långsamt gå ut ur rummet och nerför den branta trappan.
Det var sista gången han gick här.
Åtminstone på ett tag.
Hans föräldrar väntade nere i hallen på honom; Hans mor med ett vackert smalt ansikte
och djup blåa ögon och vit blont hår som föll över hennes axlar på ett mycket korrekt sätt, och så hans far, en lång och mycket reslig man med nästan lika långt hår som sin fru, och samma ihärdigt gråa ögon som Draco, bortsett från att Lucius ögon bar en kallare yta.
”Är du färdig, Draco?”
Draco nickade kort utan att se sin far i ögonen.
Istället såg han på sin mor som stelt tittade tillbaka på honom.
Han sänkte blicken och låtsades vara väldigt upptagen med sin koffert som Tinky, familjens husalf, kom konkande på.
”Då går vi, Draco.”
Lucius tecknade åt en äldre man som stått på vakt vid dörren och som nu skred fram och tog ett stadigt grepp om kofferten och befriade alfen från hennes börda.
”Säg farväl till din mor, Draco.”
Draco nickade tyst och gick fram till sin mor, som trots att hon var kvinna var huvudet längre än honom.
”Hitta inte på några dumheter nu, Draco.”
Narcissa sträckte ut en blek hand och rörde vid sonens ansikte.
Han gjorde inte en min utan stod rak i ryggen och lät henne smeka hans varma kind med sina kalla fingrar.
”Vi litar på dig.”
Draco nickade igen och gjorde sig fri från sin mor och följde efter sin far ut genom dörren.
Han vände sig inte om och kunde känna hur Narcissa betraktade honom genom fönstret
när han klev in i den ståtliga bilen som prydligt stod parkerad på den välkrattade gårdsplanen.
”Är ni färdig, Mr Malfoy?”
Lucius nickade avmätt och Mr Grain tryckte ner den pedal som mugglare använde för
att få bilarna att starta, men istället för att börja rulla längs gårdsplanen gjorde fordonet ett hastigt ryck framåt och gick upp i rök.
Bilen dök upp bara ett ögonblick senare på Kings Cross tågstation i London och
smälte in tillsammans med ett gäng andra svarta lyxbilar.
Far och son klev ur bilen och Mr Grain räckte Draco hans koffert.
Draco tog emot den utan att tacka och började snabbt att följa efter sin far när han utan att reagera försvann genom den tegelvägg som ledde in till Hogwartsexpressens perrong.
Draco slöt ögonen när väggen närmade sig och öppnade dem igen när han befann sig på andra sidan.
Det var fullt av barn och deras föräldrar där, men det såg inte riktigt ut som familjer brukade göra.
Flera av dem hade gjort tafatta försök att passa in i mugglarvärlden, men hade i sin iver att välja rätt klädsel dragit på sig sådant som snarare drog mugglarnas blickar till sig än tvärtom.
Draco rynkade på pannan när en lång rödhårig man med kritstrecksrandiga byxor och ett urringat orange linne kom springande med en hel flock rödhåriga ungar bakom sig.
Lucius skakade långsamt på huvudet när han såg vad hans son tittade på.
”Weasleys”, sa han och skrattade elakt. ”Artur slutar aldrig att förvåna.”
Draco tvingade sig själv att också dra på smilbanden och hans far gav honom en nöjd blick.
”Se till att uppföra dig ordentligt nu, Draco. Du är nog själv medveten om vilken skam det här är
för oss.”
Draco svarade inte, och han såg inte heller sin far i ögonen.
Han visste mycket väl vilken vanära han dragit över sin familj genom att bli relegerad från Durmstrang och istället bli tvungen att börja på Hogwarts, den skola som båda hans föräldrar tyckte sämst om trots att de bägge två hade gått där.
”Se till att leta reda på dina vänner nu Draco, hoppas du får det... trevligt.”
Lucius såg stelt på sin son och sträckte fram handen.
Draco fattade den och de skakade högfärdigt varandras händer medan flera familjer runt omkring dem stod med armarna om varandra.
Man hade aldrig sysslat med sådana intima saker hemma hos familjen Malfoy,
Draco kunde inte hur han än ansträngde sig minnas när han senast fick en kram av sina föräldrar,
men det var ingenting som störde honom.
”Hälsa den store Harry Potter från mig.”
Lucius hånlog innan han förde sitt långa blonda hår bakåt och med en
liten knyck på nacken vände han sig om och försvann tillbaka ut genom väggen.
Draco såg efter honom i några sekunder innan han demonstrativt tog ett hårt tag i sin alldeles för tunga koffert och började snabbt marschera fram till den öppna dörren för att stiga på tåget.

Han behövde inte leta länge efter det han sökte.
Längst bak i tåget fann han sina vänner Crabbe, Goyle och Zabini.
Dem satt tillsammans med en mörkhårig kraftig flicka med ett mycket stramt, köttigt ansikte.
Draco kände mycket väl igen henne också, det var Pansy Parkinsson, dotter till en av hans föräldrars närmaste vänner, precis som de andra tre.
Och hon var (Tyvärr) mycket förtjust i honom.
”Draco!” tjöt Pansy så fort han sköt upp dörren och flög upp från sätet för att ge
honom en alldeles för hård och obehaglig kram. ”Slå dig ner!”
”Ja, vad trodde du?” fräste han och sjönk ner på ett ledigt säte. ”Hur länge måste vi sitta här?”
”Länge”, grymtade Goyle och lyfte sin feta hand till ansiktet för att dölja att han petade sig i näsan.
”För länge”, grymtade hans något större dubbelgångare Crabbe och gjorde samma sak.
”Ja det var ju ett bra svar på frågan!” snäste Draco och lutade sig tillbaka mot sätet och slöt
ögonen för att utestänga Pansys trånande blickar.
Han kände på sig att den här tågresan skulle bli en av det längsta han upplevt.

JÄTTE BRA! Hihihi Dramione ftw ♥

Superbra!!! Tumme! Now I love Dramione!

Superduperbra!!!

Tack mina älsklingar!
Ansträngde mig inte speciellt då jag hade fullt upp med Draco i Draco Memoraid (Han bråkar så mycket nu....Tror inte jag orkar med honom länge till!) men jag hoppas ändå att det blev bra.

Nu till en betydligt bättre författare: Glina2!

Och ja, som ni märkte så har vi valt att skriva lite annorlunda.
Draco och Hermione känner alltså inte till varandra så bra ännu eftersom Draco tidigare gått på Durmstrang. Glinas ide! ♥

SUPERBRA, börjar förhoppningsvis i morgon, men det kommer vara marknad här...
Tack!!!!!!
♥♥