Jag? En Ripe-Ripente?

Bra. Men du kan väl ändå tagga några? I need more reeders!

Jag kan uggla 2 tjejer imorgon

Helt magiskt!

Kapitel 2- experiment.

Vilken konstig tanke! Jag, en Ripente? Hallå, det är nåt man har i blodet! Är min pappa en Ripente eller? Men... Mamma då? Hon stack med nån annan när jag var tre... Hon kanske är en trolös... Men, dom här funderingarna är helt galna! Jag kan inte vara en Trolös, då skulle jag ha stuckit från pappa för länge sen! Eller... Jag har ju aldrig träffat en Ripente... Det kanske bara var fördomar?... Jag genomled de två sista dagarna med experiment (gå in i sjömän och sånt) och funderingar kring ripentes. Redan andra dagen blev det självklart att jag var en. Och den tredje dagen var jag rätt skicklig på att gå in i andra. Men jag skämdes över min nyfunna talang. Att läsa tankar, att se med andras ögon var inte särskilt ärligt eller rätt... Men jag kunde inte låta bli att tycka det var kul. När de rodde kunde jag ibland lyckas styra de lite, så de slutade ro! Det gav mig ännu mer skuldkänslor, men de gjorde egentligen inte något. Det var konstigt att de dagarna som jag trodde skulle bli de tristaste i mitt liv, blev de mest spännande! De flög förbi, och snart var jag framme. Först då kom jag på att jag inte visste hur jag skulle komma till mosterns hus...

Jätte bra

Vad synd

Va? Oj vad det blev flumigt... Kan jag inte skriva lite seriöst ibland??? <

Jättebra!! Skriv mer!

(Du kan skriva i word, så försvinner det inte )

Kapitel 3-Sökandet.

Jag försökte komma på vad hon hette. Ja just det! Mari utan E! Marie Med e var rätt ovanligt, och Mari, utan e var det säkert bara hon som hette. Men... Var kan hon bo? Jag gick till en gammal man som påminde om min farfar...
"em.. Ursäkta mig, herrn, men vet du var Mari utan E bor?"
"Nej din snorunge!" Utbrast han. Jag har ingen aning om var Mari bor! Och även om jag visste det skulle jag inte berätta det för dig!"
"okej..." sa jag osäkert. Jag hade trott han hade varit en vänlig, lugn gammal "morfartyp" men han var visst inte det. Så jag gick till en havande kvinna i 30-års åldern.
"ursäkta mig, men vet du var Mari utan E bor?" sa jag.
"varför skulle jag Inte veta det?" sa hon förvånat. "Hon är ju drottning!"
"jaså? Jag som trodde pappa bara skojat, eller överdrivit när han sa det!" sa jag ännu mer förvånat.
"nänä, men hon bor i borgen!" sa kvinnan.
"jaha!" sa jag. Och var är borgen?"
"den är ju där!" sa hon och pekade på ett stort slott. Men vem är du som inte vet vem Dunmonias Drottning är?"
"jag är Amanda från Wales!" sa jag. "Och Mari ska vara min "moster"
"aha!" sa hon. "Du är från Wales! Och mm, det kan nog stämma! Mari kom från en rätt fattig familj, men prinsen föll för henne när de träffades av en slump, och det var på grund av hennes förmåga att förstå hans känslor som han friade. Kungen ville inte direkt gå med på det, men..."
Jag nickade.
"tack för hjälpen!"
"Åh, det var så lite så!" sa Kvinnan. "Oj! jag glömde säga att jag hette Tora! Du kan be mig om hjälp nån annan gång du behöver det!"
Jag gick och knackade på slottsporten.
"Halt! vem är du?" frågade en vakt hotfullt.
"Jag heter Amanda," sa jag. "Och jag är drottningens systerdotter!"
"Ha! Tror du att vi går på den lätta!" Utbrast vakten. "drottningen väntar Inte besök från någon systerdotter!
Hennes Syster dog för 6 år sen! Och då fanns väl inte du!" Han hade sitt spjut emot mig.
"Men... Jag är 9, och och mamma försvann när jag var tre!
"Okej, vi ska låta din "moster" bestämma ditt straff!" sa vakten och drog i ett snöre, så att den väldiga porten öppnades.
"Vi följer dig till drottningens rum!"

__________________________________________________
Kanske nån som vill komentera? :3