Carmen, hon är kidnappad.. [Sv]

Bra! Men dumma Draco D-:<

KAPITEL 3: HERMIONE:

hjärtat dunkade i bröstkorgen. Efter att Harry och Ron kommit tillbaka och sagt att det inte hade sett skymten av henne började jag gråta. Både för att vi inte sett henne och för att jag hade en konstig känsla. En väldigt konstig känsla i maggropen som inte var speciellt skön.
" Vi går till professor Dumbledore. Han vet vad vi ska göra." Lunas röst sjöng ut lugnande toner. Men man hörde endå en liten underton av orolighet.
Vi gick ut ur slottet och knackade på en av statyerna som vaktade trappan till rektorns kontor.
" Och vad vill ni alla Professor Dumbledore?"
" Våran vän, Carmen Hansson, är borta." Han nickade och trappan började röra på sig.
Vi klev på och några sekunder senare stod vi i rektorns kontor.
" Så om jag har fattat det rätt så har Miss Hansson varit borta i flera timmar? Och ingen har sett henne?" Professor Dumbledore kliade sig i skägget och såg fundersamt ut.
Vi hade precis förklarat vad som hänt och vi nickade till svar på hans fråga.
" Vi får alla börja leta. Gå tillbaka till era sovsalar så kommer er föreståndare upp och berättar vad som kommer hända!"
Vi lämnade snabbt kontoret och gick upp till sällskapsrummet under tystnad..
Vi satt i en varsin soffa när professor McGonagoll klev in genom porträttet.
" Som ni säkerligen har hört talas om så är Carmen Hansson försvunnen sen ungefär 8 timmar tillbaka och lärarna har bestämt att skolan stängs under tiden slottet genomsökes. INGEN får lämna sällskapsrummet. Mat kommer upp hit och toaletterna finns i sovsalarna. Vi gör allt för att hitta Miss Hansson!" Professor McGonagoll lämnade sällskapsrummet igen. Vi tittade på varandra.
Jag svalde.
" De tror att hon är död eller hur? De tror att de kommer hitta hennes döda lik?" Harry nickade sakta och la en arm om Ginny.
Jag reste mig upp och rusade upp för alla trappor till femteårsflickornas sovsal. Jag slängde mig på sängen och brast ut i gråt. Carmens säng stod ödligt tom.
Kom tillbaka Carmen. Snälla va inte död..

CARMEN:
Allt är svart. Jag rörde på kroppen. Något kallt och hård ligger jag på. Något iskallt. Jag hade ont i huvudet och ont i ryggen. Väldigt ont. Varje rörelse var som ett knivhugg i ryggen. Jag var kladdig på sidan av huvudet . Blod antog jag. Jag vet inte om mina ögon var öppna eller stängda eftersom det var så mörkt. Jag skrek. Något lät, en dörr öppnades och ljus trängde in. Någon mumlade något och allt blev väldigt smärtsamt men svart. Jag sjönk ner i det behagliga mörkret igen.

ŠÜPÉŘ!

Oj! :O

Jättebra

Otroligt bra! ♥

Super!!!

Jätte bra!

KAPITEL 4: Malfoy , vart är hon?

Det har gått tre dagar. Tre dagar sedan Carmen spårlöst försvunnit. Jag, Hermione Jean Granger, hennes bästa vän är alldeles sjuk av oro. Jag har inte orkat gå på lektionerna eller något. Har bara legat i sängen och tittat i taket. Väntat på att någon ska titta in och säga vi har hittat henne.
" Snälla Mione, ät lite." Ginny stod vid min sängkant och tittade oroligt på mig. Jag skakade på huvudet.

Någon annanstans i världen låg Carmen. Skadad, inlåst och rädd. Väldigt rädd. Ingen har pratat med henne, ingen har gett henne något att äta. Bara vatten. Vatten som någon ställer vid hennes sida, smeker henne över pannan och lämnar rummet. Samma sak varje gång. Hon snyftade till. Livrädd. Hon ville hem. Iallafall tillbaka till slottet. Där hon är säker. Där hon kan få hjälp. Men ingen vet vart hon är. Inte ens hon själv.
Hennes ben och hennes huvud gör ont. Så ont så att varje rörelse är en plåga. Ryggen har blivit bättre. men inte huvudet och nacken. Hon har förstått att varje gång någon kommer in och mumlar något och det gör ont så använder dom/den personen Crucio på henne. Därav smärtan i nacken. Hon vill hem. Hon gråter. Tårarna rinner som en kanal längs hennes ansikte. Golvet är hårt. Och kallt. Väldigt kallt. Fotsteg hörs. Några sekunder senare öppnas dörren igen...

DRACO.
Vafan finns Carmen? Ingen har sett henne på tre dagar. Tre långa dagar.
" Malfoy, erkänn. VART FINNS CARMEN?" En rödgråten och skakig Hermione Granger stod helt plötsligt framför mig.
" Jag har ingen aning Granger. Jag lovar." Jag höll upp händerna för att visa att jag talade sanning. Hon skakade på huvudet och tårar rann nedför hennes kinder.
" Ge mig henne. Jag vill ha tillbaka min vän. Snälla." Granger sjönk ihop på golvet. Jag reste mig och satte mig på huk brevid henne.
" Jag lovar Granger, jag har inte rört Carmen. Jag vet inte vart hon är." Hon tittade på mig och snyftade. Sedan reste hon sig med hjälp av väggen och rusade ut ur Stora Salen. Folk tittade på mig.
Jag satte mig ner igen. Vart är hon egentligen.

GINNY:
Jag satt i sällskapsrummet när känslan kom krypande.
Jag reste mig upp och rusade till Professor Dumbledores kontor. Jag krockade med Malfoy i trappan.
" Vad ska du göra hos Dumbledore?" Frågade jag honom trött.
Han tittade på mig men svarade inte. När trappan var uppe rusade vi båda in.
" Jag har fått en otäck känsla." Sa vi båda i mun på varandra. Dumbledore tittade på oss.
" Vad för känsla barn?" Jag och Draco svarade exakt samtidigt.
" Carmen. Hon är död."

Jätte bra! Nu får någon rädda Carmen annars så blir jag alldeles till mig av oro!! DD:

DET HÄR ÄR FÖR BRA