| TVD | Keira Pierce | TVD |

Tack så mycket, uppskattar det
Vi har inte börjat med stycke indelning i skolan ännu, men jag vet vad det är och så

Åh, ingen orsak alls, om jag bidrog med något så blir jag bara glad :'D
Det är bra det, "gå ner" ett steg där du tycker att det behövs (när du börjat skriva ett nytt litet "område" kan vara en bra utgångspunkt) så går det alldeles säkert jättebra!

TRASIG TALLRIK {KAP 2}
Keira och hennes mormor bodde ensamma i ett våningshus, eller ja det bodde knappt någon annan i huset förutom Ms. Sasha, som jobbade i huset. Dom bodde högst upp(tre trappor upp från bottenvåningen), eftersom att Keira's mormor hade velat ha en bra utsikt. Keira undrade vilken utsikt hon pratat om, men hade aldrig liksom ställt den frågan. Keira kvävde en lång suck innan hon gick in i byggnaden. Hon kastade påsen med frukterna på axeln då hon började gå upp från trapporna.

Keira öppnade dörren till lägenheten och kände den vanliga tjocka lukten av damm och nästan ruttet trä i luften. Hon steg in och ignorerade det faktum att golvet kunde rasa i vilken sekund som helst.
"Keira? E det du?" hörde hon sin mormor ropa.
"Ja, Mormor" ropade hon tillbaka. Hon gick in till vardagsrummet där hon visste att hennes mors mor log och vilade. Hon låg på soffan och tittade upp i taket.
"Hur har min lilla älskling haft det?" sade den kraxiga rösten, som tillhörde hennes mormor.
"sådär" sade Keira, vilket var en vanlig vitlögn.
"Mormor jag gör mat" sade Keira, för att avbryta sin mormor från att fortsätta med en ny fråga.
"jag hade tänkt laga..."
"jag tar hand om maten mormor, du behöver vila" sade Keira och gick in i köket med påsen med frukten. Hon lade påsen på bordet.

Keira hade försökt att laga mat, det blev aldrig direkt gott men det gjorde henne inget. Huvudsaken var att det gick att äta. Hon serverade upp maten på tallrikarna som nyligen blivit diskade. Hon gick in i vardagsrummet och räckte den gamla damen en tallrik.
"Tack gu..." Hon hann inte avsluta meningen då tallriken for i golvet.
"Jag städar undan det mormor. Du kan ta min tallrik" Keira räckte omedelbart fram sin tallrik till sin mormor innan hon sprang in i köket och hämtade en trasa sedan sprang hon tillbaka och satte sig ned på golvet och började försöka få bort glaset och maten som låg utspritt. Det var viktigt att städa bort det, annars skulle dem locka till sig råttor.
"Jag är så ledsen Keira" sa hennes mormor i bakgrunden.

Keira andades tungt, hon behövde gå ut i skogen. Det var det ända stället som hon kände sig lugn i. Hon gick längst stigen i skogen då hon spärrade upp ögonen. Någon hade blivit dödad i skogen av ett djur. Tänk om det skulle hända henne?
Keira ökade på stegen av ren rädsla då hon började gå hem igen. Hon nästan tvärnitade då hon hörde ett ljud. Hon kände sig iaktagen.
Hon hörde något bakom sig. Var det flåsanden? Eller andetag?
Keira knep igen ögonen och vände sig om långsamt.

Awesome!
*bevakar*

Älskar TVD ^^

Älskar TVD^^ bevakar.

Goodie!

SUPER!!!

Superbra Bevakar helt klart

Jag älskar TVD, och tror att den här kan bli riktigt bra!
*bevakar*
Du skrev jättebra om Damon i första kapitlet, och hoppas att du fortsätter skriva riktigt "Damon-igt", för han råkar nämligen vara min favvo karaktär!