Det 50:e hungerspelen

Jättebra! Man ser lite här hur svårt Haymitch kan ha att kontrollera sig...
"Parvati Patil" nästa gång kanske du inte måsta ha så många smiliesar? Det känns lite onödigt och det är jobbigt att bläddra förbi en text som bara består av smiliesar lägg dom i en spolie nästa gång❤

Tack!

Ber om ursäkt för de korta kapitlen föresten!

Okej ville bara visa hur mycket jag gillade kapitlet och jag hade ite bråttom...

haha Sätt det en spolie nästa gång bara

LOL, äger, problemet fixat, CHALLENGE COMPLEATED!

^haha! Bra jobbat! Läste precis om delan av Hungerspelen när Haymitch är med så nu älskar jag denna fanfiction ännu mera^^

*bevakar*

Jag bevakar!

jag bevakar du skriver himla bra!!!du ska bli författare

Efter kvarsittningen, som ändes som en evighet trots att den egentligen "bara" var två timmar började han gå mot Elisas hus som låg i utkanten av Sömmen. Solen sken och himlen var molnfri. I vanliga fall skulle det fina vädret gjort honom på bra humör, men nu kunde inget muntra upp honom, Slåttern var det enda han kunde tänka på idag.

Elisa öppnade nästan genast när han knackade på dörren. Han såg att hon hade gråtit, men ändå var hon vackrare än någonsin. Hon hade vågit,tunt,mörkblont hår som gick långt ner på ryggen. Hon var väldigt smal. Det var visserligen alla i Sömmen, men ändå. Hennes vackra blå ögon lyste när hon mötte hans blick. Hon pussade honom lätt på kinden innan de gick in i huset. Huset bestod av tre rum: det lilla köket, ett lite större rum som användes som vardagsrum och där Elisas mor sov, och ett pyttelitet rum som egentligen skulle användas som förråd, som var Elisas rum. De gick in i Elisas rum. En madrass stod lutad mot väggen och på golvet låg en blå trasmatta. På väggen var en hylla uppsatt och på den låg det några böcker. Elisa älskade att läsa. De la madrassen på golvet och satte sig. Rummet var så litet att madrassen täckte upp hela.

Haymitch visste att Elisa hade tagit tesseras. Det fanns så många lotter med hennes namn.. För många.. Täk så blev det hennes namn som drogs! Det fick inte ske, men det var trots allt möjligt... det måste finnas nåt han kan göra! Och då kom han på det. Att han inte tänkt på det tidigare!
"Om.. alltså om ditt namn skulle bli draget imorgon. Då tar jag din plats. Så du vet."
"Och om ditt namn blir draget, tar jag din plats."
"Va?! Nej! Det var inte så jag menade! "
"Då blir det ju rättvist! men inget av våra namn kommer bli draget, så du behöver inte oroa dig!" Hon la huvudet i hans knä. Haymitch tyckte inte att det skulle bli rättvist om Elisa skulle ta hans plats. Eller, det var väl det egentligen det, men det kändes så... fel! Men han ville inte bråka men henne så han sa inget.

Efter en stund sa Elisa: "Ska jag läsa för dig?"
"Visst." Han log. Kanske låter det barnsligt, men Elisa brukade läsa för honom. Han hade inte tillräcligt mycket tålamod för att läsa själv, men när Elisa gjorde det för honom var det annurlunda. Hennes röst var så vacker och gjorde orden levande på ett sätt han aldrig upplevt före han träffat henne. Hon gick bort till vägghyllan och tog fram en bok. Den var ganska tjock och dess omslag var blågrönt och slitet. Hon började läsa. Boken handlade om en varelse som kallades alv. Alven var utvald att bekämpa onda krafter i sitt land, trots att den bara var 17 år. När boken beskrev hur alven såg ut, sa Haymitch:
"Du ser ut som alven."
"Va!?" Hon skrattade.
"Ja, du ser ut som alven. Lika vacker..."
"Tack du. " Hon skrattade igen och kysste honom.
De satt där länge och för stunden glömde de nästan bort Slåttern.

"Nej! Inte han! Nej! Aaaaahhhhh" Elisas mors röst skar genom nattens tystnad. Elisa hoppade genast upp och sprang in till vardagsrummet. Hennes mor satt upp i sängen. Hennes ögon var vilt uppspärrade, skrämda av saker bara hon kunde se.
"Lugn. Det var bara en dröm. bara en dröm." Elisa tog hennes hand.
"Bara en dröm...hmh"
"Vill du ha te eller nåt?" frågade Haymitch försiktigt.
"Mm" Elisas mor, som såg ut som en äldre kopia av Elisa log tacksamt. han gick ut till köket och gjorde en kopp te. Han gick in i vardagsrummet igen och gav henne koppen. Hon mumlade fram ett tack och började dricka. Efter en stund somnade hon om. Elisa och Haymitch la sig på soffan och försökte sova så länge. Hon vaknade flera gånger under natten och de lugnade ner henne. I gryningen verkade hon sova lugnt och då gick Haymitch och Elisa och la sig i Elisas rum. "Jag älskar dig" viskade hon i hans öra innan de somnade.
"Jag älskar dig med"

Tack för alla fina kommentarer och förlåt för dålig uppdatering!