Vid din sida

en sån fråga! JAAAA!!

En uppföljare ,Gud vad roligt!!!
Bevakar helt klart !!

Tack!

Ja!

AWESOEM!!

Vill läsa om den nu på direkten!!! Längtar till första kapitlet!!!!! ♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥

FANTASTISKT!

Wow! Tack så hemskt mycket för alla kommentarer, ni är bara för underbara! ♥

EDIT: Jag skirver prologen, och lägger in den också på första sidan!

Prologen.

"James Teo Potter", läste presten. "Tar du att äkta Lily Rose Evans till din fru?"
Vi var på ett bröllop.
Ett fantstiskt bröllop, med vit gång ch vita stolar, med Lily -och röda rosor slingrande sig ner på ett rött hus. Många gäster var här, nära och kära, som var på detta bröllop en vacker Juli dag.
Det var vårt bröllop, mitt och Lilys.
"Ja", sade jag med så hög röst hag kunde, jag var så lycklig så jag inte kunde tala!
Jag tittade in i Lilys smaragd gröna ögon, de ögon som nu var fulla av glädje och lycklighet. Lily hade på sig en fantastisk klänning, en vit klänning med inga armar.
Det eldröda Håret var uppsat i en knut, och hon hade en vitslöja som täckte halva ansiktet.
Bak i slöjan hade hon en diadem, som antagligen var från hennes farmor eller mormor.
Lily var slående vacker. När jag såg henne första gången i klänningen när hon tågade in med sin far i armen, Mr Evans, tog hon andan ur mig.
Jag var inte så värst upppiffad, bara några enkla kostymer och släta byxor i svart, medans Lily var så vacker att alla gäster bara stirrade.
"Lily Rose Evans", fortsatte prästen, som hade prästkläder på sig. "Tager du James Teo Potter?"
"Ja", viskade Lily med svag röst, och hennes ögon fylldes med tårar.
"Då är du härmed Lily Potter", förklarade prästen. Lilys ögon blev ännu klarare nör hon hörde sitt efternamn, och jag blev överlycklig också efter Lilys nya namn.
Jag tog en ring, och Lily gjorde samma sak. Lily hade en äkta diamant i sin, och jag kunde gissa det var Opal i min. Vi trädde ringarna på varandras fingrar, sedan tog presten sin trollstav och mumlade några ord. Våra ringar glödde starkt på en gång, sedan lugnade de ner sig.
Han vände sig om om till mig. "Nu kan du kyssa bruden"
Jag tog tag i Lily, lutade mot henne och våra läppar möttes när jag fann hennes läppar.
Vi stod där som kändes några sekunder, innan vi rycktes från varandra.
Vänner och familj kom för att gratta oss, där vi stod på altaret. Presten var antagligen inte kvar, eftersom man inte kunde se honom någon stans.
Det var trångt när alla skulle krama och gratta, och tillslut kunde jag inte se Lily. Remus och Peter kom fram till mig genom trängseln.
Remus hade en grå kavaj på sig, och ansiktet såg härjat och en aning sjukt ut. Just det! Det var ju fullmåne igår…
Peter hade på sig en svart kostym han också, och hans ansikte såg upprymt när han tittade på James.
"Grattis Tagghorn!", gratulerade Remus.
"Grattis!", pep Peter, fast han var arton hade han en fruktansvärt liten röst fortfarande.
Jag la armen runt de. "Tack"
Jag log med hela ansiktet, jag kan inte vara lyckligare!
Jag, James Potter, har äntligen fått min Drottning! Lily, min sköna Lily, är inte Evans nu. Hon är Potter, min Potter.
"Hur känns det?", frågade Remus bland alla hojt, rop och gratuleringar.
Jag ryckte på axlarna.
"Vet du inte?", pep Peter.
"Jag skoja! Såklart jag är glad och känner mig som en vinnare, hur kunde jag inte vara?"
"Bra", sade Remus lite nervöst.
"Ni har inte sett till Tramptass va?", frågade jag en aning besvikare.
"Nej", Remus tittade ner i marken. "Men deppa inte, han kommer säkert ikväll!"
"Mm", mumlade jag.
Sedan kunde vi inte prata mer, eftersom min mamma och pappa skulle komma åt mig och pussa mig överallt.
Jag och Lily fick många gratulationer, fast vi inte såg varandra, och tillslut hade det lugnat ner sig så att Lily och jag kunde hålla handen.
Vi gick ner från vigsel-scenen i hand i hand, följd av massor av vänner.
"Efter-festen" som våra vänner kallade, skulle äga rum i vårt hus, så vi behövde bara gå några meter för att komma in.
Väl därinne fick vi en överraskning: de kastade vita och röda rosen blad över oss.
Vi skrattade till och sedan log. Lily var nog också lycklig, eftersom när hon alltid tittade på mig log hon brett.
Vi insåg att vårt hem som först hade varit prydligt och vanligt, hade blivit en riktig fest.
Det fanns pumpor utskurna som ett hjärta, överallt fanns det svävande ljus, tomma bestick och tallrikar, massor av glitter och glams på golvet och mycket vänner som stod och smuttade på champagne, medan de småpratade.
Jag och Lily gick tillsammans till vardagsrummet, där de flesta stod och pratade. Ännu mer som inte hade hunnit gratta passade på. När vi äntligen blev fria av allt grattande, blev vi överfallna av min mor.
Hon pussade både Lily och mig, så vi blev röda av läppstiftet som hon hade.
Det var verkligen roligt att många grattade oss, men nu ville jag bara vara med min fru.
Efter allt grattande gick vi för att sätta oss i soffan, men blev stoppade av Remus.
"Vart ska ni?", frågade han misstänkstamt.
"Sätta oss i soffan", svarade Lily och log. "Hurså?"
"Jo, det är mat nu…", sade Remus.
"Okej, vi kommer", bekräftade jag och log mot Lily. Jag mötte hennes varma blick, och gick hand i hand till det stora bordet som var dukade till minst 100 pers.
Vi satte oss i mitten längst bak, där alltid brudparet brukade sitta.
Mr och Mrs Evans och mina föräldrar satt hos oss, även Remus och Peter.
Jag tittade på Lily, och märkte inte att alla hade satt sig.
"James!", fnissade Lily och gjorde en deskret gest mot gästerna.
"Oj", sade jag lågt, men sedan ställde mig upp och harklade mig.
"Jag vill bara säga att vi är så jätteglada att ni kunde komma, det betyder så mycket", sade jag med hög röst. "Men nu vill ni väl äta?"
Det var inte mycket till tal, tyckte jag, men det fick duga.
Genast ploppade det upp små beställningsmenyer, och även jag och Lily fick det. Jag tog upp våran meny och visade Lily. Det fanns tusentals beställningar, som alla såg smarriga ut.
"Vad vill du ha Mrs Potter?", sade jag med en aning pompös röst.
"Haha, kanske ostpaj, Mr Potter?", Lily hängde med på spåren.
"Självklart Mrs", sade jag, och sade med en aning vanligare röst: "Ostpaj åt Mrs Lily Potter"
Plötsligt dök det upp en ostpaj på Lilys tallrik, och jag blev imponerad. Jag beställde sallad och champagne åt oss båda, och tog själv sparrispaj. Mums!
Vi åt och skrattade, och det var mest jag och Lily som samtalade. Men ibland kom någon annan in i samtalet, men det viktigaste var att det var roligt.

Vid det här laget hade både förrätt och efterrätt serverats, och nu var det mer "Fest fest", och det fanns Mugglar godis som popcorn, chips och lösgodis där, men även choklsdgrodor, kittelkakor och extra många Bertie Botts bönor.
Jag och Lily satt nu inte vid huvudbordet, eftersom gäster hade tagit bort den och använt för dansyta istället.
Så nu satt vi i ett ganska avlägset hörn och pratade, och tittade då och då på de Fullfart-Gästerna som dansade vilt.
Jag hällde upp lite mer champagne i våra glas, som klirrade vackert.
"Så, hur känns det nu Mrs Potter?", frågade jag min fantatiska fru.
Lily skrattade en väldigt vackert skratt, men inte lika vacker som själva hon.
"Jo, det känns bra!", svarade Lily och tittade på mig, med en varmt leende. "Kanske lite svårt att vänja sig vid min nya titel, men det vänjer man väl sig vid… Förretsen är det bästa med hela bröllopet att du och jag har gift oss, och kommer för alltid vara tillsamans…", började Lily men avbröt när jag lutade mig fram och kysste henne. Långt och intensivt var det, och Lily hängde sig kvar när jag slutade.
Jag skrattade.
"Eh… Du James?", Lily blev genast osäker.
"Vad?", frågade jag misstänktsamt. Hade något hänt?
Lily lutade fram mot mig., och jag gjorde samma sak. Hon tog handen och kupade den vid mitt öra, och sedan viskade:
"James… Jag är gravid"
Jag sprutade ut champagnen som jag hade i munnen, men torkade mig snabbt och tog Lilys händer.
"Men… det är ju underbart!", svarade jag överlyckligt.
Jag var ju förstås förvånad, men att jag, skulle bli pappa!
Och med Lily som skulle vara mamma, kommer vårt barn säkert bli ett underbarn.
Jag hade inte riktigt fattat det, men jag lutade mig fram till Lily och gav henne en riktig kyss som vi säkert håll på med i 5 minuter.
"Tycker du?", frågade Lily fortfarande osäkert.
"Självklart! Jag älskar ju dig, och att ha ett barn med dig och vara gift med dig… är ju verkligen fantatiskt!", sade jag och log.
Lily log också. "Jag visste inte hur du skulle ta det…"
Min kärlek till Lily kunde inte mätas av champagnens bubblade och fräsande ljud. Det bubblade i varm och en underlig känsla i mig, inte som när man blir kär för första gången, men en känsla som antagligen var om lycklighet, eller kanske snarare överlycklighet?
Jag struntade i vad, nu var det bara jag, Lily och vårt framtida barn för alltid.
Jag kysste henne igen.
Ingen kunde vara lyckligare än jag, som är nygift med den vackraste kvinnan på jorden, ska få ett barn med henne och dessutom om man plussar på allting blir: En familj ♥



_________________________________________


Kommentarer, tankar, kritik? Allt är välkommet!

Vilket SUPERDUPERFANTASTISKTAWSOME kappiel♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥

Tycker du? Åhhh, TACK!!!!! ♥♥♥♥♥♥♥♥