Jag är den som skulle ha dött

här är nästa kapitel

Fai såg sig omkring, den här världen hade stark magisk kraft.
"Vad har ni fått reda på?" frågade Syaoran och såg på dem.
"Inte mycket men det är en värld där människor öppet studerade magi, de har en massa konstiga varelser så vi behöver inte gömma Mokona" sa Fai och log emot Mokona som försökt gömma sig i Kuroganes kläder.
"Kom genast ut" fräste Kurogane och försökte få tag på Mokona.
"Men det är bekvämt här inne" svarade Mokona och undvek Kuroganes grepp. "Fai" ropade Mokona och Fai log emot honom och räckte fram sin hand och Mokona flydde över till honom.
"Bäst att inte reta far när han inte har ätit" sa Fai och Kurogane muttrade något ohörbart och Fai log roat.
"Varför tror du jag kommer gilla den här världen Fai-san?" frågade Syaoran och Fai vände sig emot honom.
"Kom så skall jag visa" sa han och de började gå emot en stor byggnad mitt på torget. "Hit skall vi"
Fai gick in genom de stora ekdörrarna och Syaoran tittade sig entusiastiskt omkring.
"Böcker" sa Syaoran och Sakura log emot honom när hon såg hur glad han blev.
"Varför kollar du inte om du kan läsa dem" sa Fai och Syaoran gick bort mot en hylla och Fai betraktade honom och prinsessan. "Det är synd att vi inte har råd att köpa några böcker till honom, eller vd säger du far?" Fai tittade på Kurogane.
"Sluta med det där skämtet" sa Kurogane argt och gick bort mot bokhyllan där dem andra stod.
"Är Fai ledsen?" frågade Mokona och Fai skakade på huvudet.
"Gå bort till dem andra du" sa han och Mokona nickade och hoppade över till dem andra. "De ser så lyckliga ut" Fai gick bort till en annan bokhylla och tog ner en bok. Han kände magins kraft ifrån den och började bläddra i boken. Det var ingen avancerad nivå och han hade lätt för att lära sig trollformler. "De börjar betyda för mycket för mig. Jag är tvungen att hålla dem på avstånd"
Fai skakade på huvudet. Livet var en enda röra. Han önskade att han bara kunde gå sin väg, men han var tvungen att göra det här för att få träffa Fai igen. Han slog igen boken och ställde tillbaka den. Om han bara hade kunnat rädda dem båda hade inget av det här behövt hända. Fai tittade bort emot de ändra när han såg hur Sakura försökte dra en bok ur händerna på Syaoran. Han gick bort till dem.
"Han släpper inte boken, Fai-san" sa Sakura panikartat och Fai tittade på Syaoran, han grät.
"släpp boken pojk" sa Kurogane och drog tag i boken, Syaoran släppte boken och Fai fångade upp honom innan han föll till golvet.
"Mår han bra?" frågade en kvinna som skyndat fram till dem.
"Han har svimmat" sa Fai och såg på henne. "Finns det någon sjukstuga i närheten?" Han gav henne ett leende och hon nickade. Kvinnan började gå emot några rum i den bakre delen av bibloteket. Fai tackade och de klev in i rummet. Han la ner Syaoran på sängen och satte sig sedan på stolen.
"Är han okej?" frågade Sakura oroligt.
"Syaoran" sa Mokona och satte sig bredvid honom.
"Han sover" sa Fai och reste sig upp. "Jag går och ser om jag kan hitta något att äta" han log emot dem.
"Jag följer med dig" sa Kurogane bestämt och Fai tittade på honom.
"Någon måste stanna med barnen!" sa Fai och Kurogane såg på honom.
"Låt den vita saken göra det!" sa Kurogane och Fai tittade på Mokona som nickade bestämt.
"Om far nu vill följa med mor och handla skall jag inte hindra honom. Du kan få bära" sa Fai leende och gick ut genom dörren innan Kurogane hann svara något. Ninjan han snart ikapp honom, han gick tyst vid hans sida.
"Vad planerar du?" frågade Kurogane och Fai la huvudet på sned och såg på honom.
"Planerar?" frågade han och gick ut från biblioteket.
"Ja planerar, du har en plan" sa Kurogane bestämt och Fai stannade vid ett övergångställe.
"Har vi inte alla det?" frågade han och gick över när det inte kom någon trafik.
"Du vet vad jag menar" sa Kurogane bestämt och Fai skakade på huvudet.
"Faktiskt så vet jag inte det, Kuro-rin" sa han ihop om att göra ninjan arg. Kurogane kunde inte få veta vad han planerade.
"Du ser på oss och ler men när du tror att ingen ser så ser du sorgset på oss som om du vet något vi inte vet!" sa Kurogane och stoppade honom. Fai stirrade stint på honom, i en kort sekund övervägde Fai att använda magi och ta sig till en annan värld, men om han lämnade sina resekamrater så skulle han inte så se Fai igen.
"Jag vet mycket ni inte vet, precis som du vet mycket vi inte vet" sa Fai och försökte ta bort ninjans hand ifrån sin arm, men Kurogane höll honom kvar.
"Sluta larva runt och svara ärligt! Dina lögner lurar ingen annan än dig själv!" Fai hörde irritationen och hatet i Kuroganes röst. Han såg på honom, Kurogane skulle aldrig älska honom.
"Om du visste sanningen skulle jag inte stå här, du hade avslutat mitt liv för länge sedan. Kanske skall jag berätta sanningen för dig" sa Fai och stirrade på honom tills Kurogane släppte honom.
"Fai" sa Kurogane lågt och Fai log emot honom.
"Kom nu jag är hungrig" sa Fai och började gå gatan ner. Även om han bara hade sagt orden för att Kurogane skulle släppa honom funderade han på om han skulle berätta för Kurogane, kanske kunde Fai då äntligen få dö? Han gick in i en butik och mannen där inne såg på honom med en misstänksam blick men Fai log glatt och mannen slappnade av lite. Fai tittade på de andra kunderna där inne och låtsades inte riktigt förstå vad alla varor var.
"Vill du ha hjälp lilla vän?" frågade en äldre dam och Fai motstod att skratta, han var säkert minst fyra gånger äldre än henne. Fai la huvudet på sned och låtsades inte förstå. "Du är inte här ifrån?"
Fai skakade på huvudet som svar och damen nickade och började plocka ihop några varor och gav dem till honom.
"Har du några pengar?" frågade damen och Fai tog fram lite pengar han hade kvar från Ôto och kvinnan såg på dem. "De funkar inte här."
"Pengar!" sa Fai och låtsades att han inte förstod vad kvinnan sa.
"Nej, nej, det här är pengar" sa hon och tog fram lite pengar och såg sedan på kassabiträdet och betalade för maten.
"Tack" sa Fai och försökte att bryta så mycket han kunde.
"Du kommer lära dig hur det funkar i det här landet" sa kvinnan och log emot honom och Fai log tillbaka. "Ta hand om dig lille vän"
"Tack" svarade Fai igen och gick ut ur butiken. Kurogane såg på honom med en sträng blick.
"Du hade inte behövt lura henne" sa Kurogane och Fai log.
"Hur skulle vi annars få mat, du arbetar ju inte!" sa han och duckade när Kurogane försökte smälla till honom i bakhuvudet. Fai tog upp en bulle och började tugga på den. Han var väl medveten om att Kurogane granskade honom och Fai gav honom en bulle.
"Ät och var glad" sa Fai och de gick in genom dörrarna till biblioteket. De gick till det bakre rummet där de andra var. Fai steg in genom dörren med Kurogane bakom sig och dem andra såg på dem.
"Han vill prata ensam med dig Kurogane" sa Sakura och de tittade alla på Kurogane, vad ville Syaoran prata ensam om med Kurogane? Fai såg på dem alla och gick sedan ut ur rummet. De hade alla sina anledningar att vara ensamma och han tänkte inte ifrågasätta det. De förtjänade att vara lyckliga och göra som de vill innan Fai dödar honom. Fai tittade i spegeln som hände på en väg och suckade.
"En dag ses vi igen Fai" sa han på sitt egna språk och väntade på att Sakura och Mokona skulle komma ut och göra honom sällskap.

Super bra skriver jag vill veta vad som kommer hända

Jag lovar att försöka skriva mer snart

YeY!!! MEEER!

JÄTTEBRA!!!!

tack så mycket skall försöka skriva snart ^^

JAAAA!

Stressa inte! Bara lite kanske...

skall verkligen försöka skriva snart

Good good!!!

*Kommenterar så att du kan lägga upp kapitlet sen. (Om några minuter... )*