Without you [berättelse] [SV]

Kul!

Okej, förlåt förlåt, det har inte kommit mer på nästan en månad Här har ni ett minikapitel, men det kommer mer ur Leonies perspektiv alldeles strax. ♥

4.

’Det känns så konstigt att vi har varit här i två veckor utan dig. Jag önskar att du var här. Eller, såklart att jag inte gör det egentligen men… Ja. Nazisterna. Mamma pratar knappt men hon skriver många brev till dig. De flesta kommer hon nog aldrig att skicka. Vi saknar dig Denna. Leonie.’
Jag läste hennes brev en gång till. De mådde bra. Andas in. Ut. In. Ut. Jag var fortfarande skakig när jag läste det.

Såå ♥ :')

Super!!

Good!!

Seriöst nu har det gått för lång tid, och är jätteledsen att ni har fått vänta, men hoppas att det finns någon läsare kvar i alla fall! ♥

Take me out of this (Leonie)

Jag såg ut genom det smutsiga fönstret. Utanför kunde jag urskilja några i min ålder. Tre flickor och fyra pojkar, ja så var det. Utan något annat att göra betraktade jag dem. Pojkarna skröt och visade sina muskler och självklart fick de fnitter som svar. Men där kom någon annan. En vuxen man med snaggat hår. Jag hörde att han röt något åt dem och grep tag i en av flickornas arm. Trots all smutsen, trots avståndet… Man kunde se att hon var livrädd. De andra sprang iväg. Moget gjort. Jag reste mig men släppte inte flickan med blicken då hon blev indragen i en stor svart bil.

------------------------------------------

Jag satt bredvid pappa. Hans händer skakade runt koppen.
-Så hon blev alltså… bortförd? Ada. Sa han bistert.
-Ja. De drog in henne i bilen. Sa jag och höjde rösten. De får väl inte göra så här?
-Sch! Mumlade pappa och såg sig oroligt om.
Och jag visste varför. Visst fick de göra så här. Och vad som helst annat. Och Ada hade föresten alltid varit den söta, den som alla hängde efter. Vad kunde hända med henne nu?...

------------------------------------------

Pappa jobbade inte längre. Det enda sättet som vi fick färdas på nu var att gå, och även om pappa var stark… En mil varje morgon var otänkbart. Dem sa att det var bra, så skulle det vara. För vi var vi. Judar.

Haha, självklart finns läsarna kvar!
Awesome! (ryser nästan till vid tanke på hur elaka människor kan vara)

Åååååååå!!! Så bra!!!!!!!! Jag måste få meeeeer!!!!!!!!!

Såklart att jag är kvar!!

DU ÄGER!!!!!!!!!!!

Nw, fina ni är ♥

Bra!