Inte som du tror [SV] (Luna ff)

Och NU behöver jag ett till kapitel om jag inte ska gå sönder i en våg av texttörstning..

TACK ALLIHOPA! Det värmer ♥

Vad bra att det gör det.

Ny läsare!
Känn dig bevakad!

Tack för alla fina kommentarer! ♥

Thinking of you (2)

Jag strök över testralens hals och struntade i att alla glodde på mig.
-Hejsan. Sa jag tyst till den och lyckades få folk att om möjligt glo ännu mer på mig.
-Vem pratar du med nu Lovegood? Någon ande? Frågade Draco Malfoy och lyckades självklart få alla att skratta.
-Nej. En testral är det faktiskt. Sa jag långsamt.
Jag klättrade upp i vagnen som skulle dra oss till Hogwarts och struntade i alla blickar. De visste ingenting. Om de hade gått igenom allt som jag hade, då skulle de också ha vetat att vagnarna inte drogs av sig själva. Plötsligt tjöt Malfoy till och jag hörde en lågmäld duns då han föll i marken.
-Vad i…! skrek han men tystnade tvärt.
Philip klev upp i min vagn, med näven hårt knuten, och jag blev helt stel.
-Hej. Sa han tyst.
Jag smålog.
-Hej. Svarade jag och vinkade glatt till Malfoy när vi med ett ryck åkte iväg.
~
Jag satt uppe i min säng och viftade lätt med tårna. De andra satt kvar nere i stora salen. Åt, och skrattade säkert med sina vänner. Jag satte snabbt ner fötterna på det kalla golvet och smög ner till sällskapsrummet. Ingen var där än, men jag behövde vara själv och utan att tänka klev jag ut i korridoren och började springa. Snabbt tog jag mig upp för trapporna till astronomitornet och tryckte upp dörren. Den knarrade, och gled långsamt upp. Och där stod han. Med ryggen mot mig såg han ut genom fönstret. Philip.

^^ Sådärja
(Sorry att det blev kort )

Bra!!!!!!!

MEEEEEEEEEEERA TACK!

Asabra!

Wow du är ju asduktig!!!! Ny läsare här som bevakar med stort B!

seriöst, ni är för gulliga ♥ (!!!) Ni får ett litet minikapitel som belöning

Is this love? (3)

Av någon anledning var jag inte förvånad. Ingenting hade varit som det brukade och jag hade innerst inne… Ja, bara vetat det. Philip vände sig om mot mig i en enda snabb rörelse när han hörde mig komma. Ingen av oss sa någonting och hans blick sökte min. Jag tog ett djupt andetag och lyfte blicken från golvet. Rätt upp i hans ögon. De var lika fängslande havsblåa som förut, jag kunde se vågorna bildas därinne, jag kunde känna vågor smeka min kind. Och det var först då som jag insåg att det inte var vatten, utan Philip som gjorde det. Hans tumme vilade lätt på min kind. Ett leende sprack upp mitt ansikte och försiktigt lät jag min hand lägga sig på hans arm. Vad hände med mig? Vad var det som gjorde allting såhär? Jag hade ingen aning. Men ändå tänkte jag inte. Det kändes som om allt blev rätt ändå.
-Du… viskade jag, men avslutade inte meningen.
Jag tog ett steg närmare honom. Hans andetag var mina. Jag kunde känna dem. Philip la handen i min nacke och det brände till som eld. Men inte på det där sättet som får en att skrika av smärta. Det här var någonting annat. Jag slöt mina ögon och lutade mig närmare honom. Ville röra honom. Ha honom. Han andades snabbare.
-Philip?! Ropade någon från trappan.
Jag öppnade förvirrat ögonen igen. Philip slank ut genom dörren, och så var han borta. Allt var borta. Vad var det som hade hänt. Jag lät tankarna snurra runt och sjönk ner mot väggen.

BRA! MEEEEERA!