Drakpojkarna

me too!

Tack för att ni är så positiva!! Det här är helt sjukt kul!!!

hehe det är bara kul!
Här är en länk till min berättelse: http://www.mugglarportalen.se/#forum.php?topic=29536&page=1

*beavakar*

SUPERDUPERMEGAAWESOMEBRA!!!



Gryffinsome!!!!

Längtar!!

Ps: Lunisen. Länken på din sida till berättelsen funkar inte.

Asbra!!!!!!! Vill bara höra mer!!

Samma här! Mer!!!!!

Hej alla läsare!! Här kommer ett till kapitel!!

Kapitel 2

Pappa lade upp två ägg till mig och två till sig själv. Jag rosstade en macka och bredde på ett tjockt lager jordnötssmör. Mmm...jordnötssmör var verkligen gott.
"Är du nervös", jag ryckte till när han plötsligt tilltalade mig.
"Lite", ljög jag. Egentligen var jag jättenervös. Men vad hade jag att vara rädd för? Vad var det värsta som kunde hända? Att jag skulle säga fel, göra bort mig och bli utskrattad. Var det så farligt? Ingen skulle skämmas över mig. All skulle skratta förutom Pappa och han skulle aldrig skämmas över sin dotter. Han skulle ändå vara hur stolt som helst. Vad hade jag då att vara rädd för?
Svar: Allt. Det gick helt enkelt inte att bota min nervositet.

Jag reste mig från bordet och Pappa följde mitt exempel. Jag gick iväg till mitt rum och försökte hitta en en kofta som passade till min grå och rödrutiga skoluniform. Det fick bli en svart och enkel med knappar som skimmrade likt stora, svarta korpögon.

"Fint", sa Pappa som redan stod nere i hallen när jag kom nerför trappan. Jag skyndade att ta på mig skorna så att vi kunde gå ut. Min skola låg en bit utanför London där vi bodde så Pappa brukade skjutsa mig i våran skruttiga, gamla Volvo.

Jag satt tyst hela vägen medan Pappa pratade på om Feltown, Skottland, familjen Jackson och Timothy.
"Han kommer nog att gilla dig", sa han medan han granskade mig från topp till tå men höll samtidigt - på något omöjligt sätt - koll på vägen
"Pappa!", sa jag lite surt och anklagande.
"Nej! Jag menade inte så! Jag menar som kompis. Vänner du vet", svarade han. Jag höll tyst och tittade istället ut genom fönstret.
"Förlåt gumman. Jag vet att du är ledsen över det men det blir säkert annorlunda i Feltown"
"Säkert", upprepade jag ironiskt.
"Vem vill vara vän med en pluggis som alltid för bort sig?"
"Det beror på vem pluggisen är. Om det är du, alla", svarade han mjukt. Jag ignorerade honom. Det skulle väl inte finnas någon i Feltown som ville vara kompis med en sådan som jag?

"Framme", sa Pappa samtidigt som motorn stängdes av. Jag klev ut ur bilen och såg att alla elever stod framför den stora scenen mitt på skolgården. De väntade på att rektorn skulle börja prata. Jag och Pappa gick och ställde oss bland de andra. Sen kom rektorn fram och började prata


Mer?

Jätte-super-megaBRA!!!!! vill jättegärna höra mer!!!! Super!!!!

MER!