Fobi-tråden

Bränder och doft av brandrök.
Känner jag en obehaglig rökdoft i en byggnad eller i min omgivning så måste jag undersöka vad det och kroppens adrenalinskick lugnar inte ner sig förrän jag fått svar på frågan.

Det tar inte mer än 4min så är ett rum/hus övertänt och jag är livrädd för att se alla mina grejer försvinna i en eldsvåda. Brandmännens fokus är att rädda liv och se till att elden inte sprider sig till ny källa: byggnader eller annat runtikring. Det utsatta huset/byggnaden låter man få brinna upp om det gått såpass långt - vilket det oftast har innan brandmännen är på plats.

Som motorman är jag rökdykare och det är guld värt! Regelbundet får jag öva på att dra på mig rökdykarutrustning, lägga en tanke på hur en eld kan bete sig och bli säkrare på mig själv i en nödsituation. Har du en brandsläckare i ditt hus? Vet du var du har den? Vet du var du har nödutgångarna i klassrummet/biografen/på flygplatsen/i biblioteket? Noterar du var brandknapparna finns i byggnader? Noterar du brandsläckaren när du kommer till en lokal?

Sådant tänker jag jämt på. När det väl händer något kan man inte springa och glo på utrymningsplanen

Höjder och spindlar är också läskiga men någon eventuell fobi vet jag inte. Det är alltid jobbigt men jag ser ju till att möta farhågorna till och från och tror inte att det ligger någon fobi över det.

Ungefär ett år. Åkte in på akuten fyra gånger under förra julen (tre gånger i stockholm, en gång i kalmar), efter att jag åt två skedar ben and jerrys. Kändes som att halsen svullnade upp. Det blev inga fler akutbesök efter det, men olustkänslorna fortsatte hela våren. Halsen var ett helvete helt enkelt.
Fick massor av vanor att läsa allt jag köpte väldigt noggrant och aldrig äta någonting innehållande soja, nötter eller lecitin. Inte för att jag var försiktig, utan för att jag var rädd.
Nu - ett år senare - tror jag att det jag kände då var en elak förkylning som slog sönder halsen på mig (kombinerat med en vår av pollenallergi), och jag har vant mig vid att min hals kan kännas jobbig.
Men trots kunskapen är jag fortfarande rädd. Det har blivit bättre, men det är inte "bra".

Vare-kun

Vad hemskt det låter!

Jag har nog claustrofobi, jag har haft de mest märkliga drömmar om det jag är likzom inte rädd för det irl.

Detta... är inte säker. Jag är väldigt väldigt väääldigt blyg.

ne, precis

Typ att sova i en husvagn

Algofobi. Fobin för smärta. (i mitt fall fysisk smärta)

inte typ huvudvärk, nackspärr, ryggskott, att stiga snett med foten etc. utan typ bryta armen och annat som verkligen gör så ont att man vill skrika.
har aldrig varit med om något som att bryta ett ben i kroppen och är verkligen livrädd för hur det kommer kännas om det någon gång inträffar.

Kenofobi – Rädsla för tomhet eller öppna ytor.

this. ^
Får panik direkt. Samma sak med spel eller t ex google earth. Jag kan inte vara ute på öppna yter eller där det känns tomt. Det värsta måste nog vara när man är i vattnet mitt i ett stort hav och inte ser något förutom horisontlinjen.

Och Catoptrofobi. Har svårt att kolla mig själv i spegeln

Jag har Pyrofobi och Emetofobi.
woho..