Min syster Katie

Superbra!

Kapitel 5
I biblioteket är det lugnt och tyst. Vi sitter vid ett av borden och pluggar igenom böcker om Animagusar.
- Om ni fick välja ett djur, vilket skulle ni vilja ha som animagus? frågar Ellie och vänder blad i sin bok.
Vi tänker efter.
- En hund. Då blir man älskad av alla, säger Marcus.
- Du är redan älskad av oss, räcker inte det? frågar Ellie och ler.
Jag sitter och tittar ner i min bok men jag se hur Marcus tittar på mig.
- Tydligen inte, muttrar han.
- Du då Beth? frågar Ellie snabbt och räddar stämningen.
- Jag vet inte riktigt. Kanske en.. nej, jag vet inte, säger jag.
Jag återgår till boken och försöker koncentrera mig på texten. Men det går inte. Tillslut slår jag ihop boken.
- Jag går upp och vilar lite. Huvudvärken har inte försvunnit än, suckar jag och lägger ner böckerna i väskan.
Vi säger hej då och jag börjar gå mot Ravenclawtornet. I trappan möter jag Ethan.
- Ethan, hej, säger jag.
- Hej Beth. Har du varit i biblioteket? frågar han och pekar på min överfulla väska.
Jag nickar och blir väldigt intresserad av hans högra hand. Under tröjärmen kan man se hur handen är klädd med bandage.
- Men gud vad har du gjort? frågar jag och lyfter försiktigt upp hans hand.
- Åh det är bara en skråma, säger Ethan snabbt. Resultatet av ett bråk mellan mig och en böjsvans.
Jag nickar.
- Jag ska väl fortsätta upp. Men vi ses, säger jag och går upp för trappan.
Uppe i sovsalen lägger jag min väska intill sängen och kryper ner under täcket. Men ingenting händer. Jag sätter mig upp och suckar. Känner på pannan. Jag är inte varm. Men huvudet värker fortfarande. Kollar på klockan. Det är förtidigt för att be om en huvudvärkstablett till. Jag suckar. Plockar upp en bok och försöker ge mig på att läsa lite till. Det knarrar utanför dörren, som står på glänt, och jag kan se en skugga under dörren.
- Hallå? Någon där? frågar jag och lägger ner boken.
Skuggan försvinner och jag skyndar mig efter. Men när jag kommer ner till sällskapsrummet är det ingen där. Bara jag. Jag vänder om och skriker till. Bakom mig står Katie.
- Katie? Vad gör du? frågar jag och kramar om henne.
- Jag saknade dig. Är det okej om jag är med dig lite? frågar hon.
- Det kanske kommer någon, påminner jag henne.
- Snälla Beth, ber Katie och ler ett snett leende.
Jag nickar och vi går tillbaka upp till sovsalen. Vi kryper ner under täcket och lägger våra huvuden på min kudde.
- Katie, vad är det som har hänt? frågar jag efter ett tag.
- Snälla Beth, sluta fråga det, suckar hon och stönar.
- Om du svarar mig så slipper jag ju fråga, säger jag.
Katie häver sig upp på armbågarna och tittar upp i taket.
- Allt du behöver veta är att du är världens bästa syster och att jag älskar dig. Nu ska du blunda och slappna av. Jag kan se på dig att du behöver sova, säger hon.
Jag öppnar munnen för att streta emot men Katie ger mig en sådan där blick som betyder att jag ska vara tyst. Så jag blundar och tar ett djupt andetag. Bredvid mig känner jag hur Katie lägger sig ner igen och hur hennes fingrar omsluter mina. Efter en stund blir allting mörkt.

Jag hör mitt namn. Någonstans över det där svarta ropar någon på mig. Jag öppnar ögonen och får se att Ellie sitter på min sängkant. Jag känner bredvid mig på sängen. Det är tomt och sätter mig snabbt upp.
- Vart är Katie? frågar jag och tittar mig omkring.
- Katie? Beth, hon har inte varit här. Du var helt ensam när jag kom in, säger Ellie.
Jag rynkar på pannan.
- Äsch, bli inte orolig. Jag är säker på att vi möter henne i matsalen, säger min kompis lugnt.
Jag lägger en hand på min mage.
- Det ska bli gott med lunch, säger jag.
Ellie höjer ett ögonbryn och fnissar.
- Lunch? Beth, du har sovit hela dagen. Det är middag nu, säger hon.
Jag tittar ut genom fönstret. Det är inte mörkt ute men det är inte heller så ljust som när jag somnade.
- Kom igen. Min mage kurrar, säger Ellie och drar med mig.
Utanför står Marcus och väntar på oss. Tillsammans går vi ner till Stora salen. Jag hinner ta ett steg över tröskeln innan jag vrider på huvudet och tittar bort mot det gröna bordet. Hela jag slappnar av när jag får syn på min syster. Hon sitter där med rosiga kinder och fingrar på sitt berlockarmband, samtidigt som hon pratar med Jamie.
- Okej Katie är där, kan vi gå och äta nu? frågar Marcus.
Jag nickar och vi sätter oss ner vid vårt bord. Under tiden vi äter frågar jag mina vänner om vad jag missade när jag låg och sov. Tydligen så hade jag missat en hel del.
- Det är bara början av terminen men Estelle och Sam har redan gjort slut två gånger! Den senaste gången var innan jag väckte dig. De ställde till med en stor scen i sällskapsrummet, säger Ellie. Men vänta ett par timmar också kommer de mysa i en fåtölj.
Jag känner igen det där. Scenerna. Grälen. Myset. Tack gode gud att någon annan har tagit över den rollen. För jag saknar det inte ett dugg. Jag tittar på Marcus. Eller gör jag?

hopps ni gillar!

Me like very much!!!

Superbrq ju

Kapitel 6
Dagarna går och läxberget ökar. När jag vaknar upp på lördagsmorgonen ger jag ifrån mig en lättad suck. En hel dag utan lektioner.
- God morgon, säger Ellie, som sitter och rotar igenom min koffert.
Jag rynkar pannan.
- God morgon. Får jag fråga vad du håller på med? frågar jag.
Hon tittar på över en av mina tröjor.
- Försöker hitta någonting du kan ha på dig på träffan med Ethan.
Jag himlar med ögonen åt min bästa vän.
- Hittar du något? undrar jag och sträcker på mig.
Jag får ett surt muttrande till svar. Så jag antar, nej.
- Något måste väl passa, säger jag och sätter mig ner bredvid henne.
Ellie håller upp en av mina t-shirtar. Den är urtvättad och sliten. Jag himlar med ögonen och ställer mig upp. Det är lördag och lugnt utanför fönstret. Alldeles lugnt. Lugnet före stormen. Långt borta, i kanten av den blekgråa himlen, kan man se tjocka, svarta moln som snart kommer täcka resten av himlavalvet.
- Vart är Marcus? frågar jag och tar på mig en av mina tjocktröjor och ett par jeans.
Ellie stelnar till i en rörelse. Hon tittar inte på mig utan fortsätter gräva bland kläderna.
- Ellie, vart är Marcus? frågar jag och rynkar på pannan.
Hon suckar och ställer sig upp.
- Det är bättre om du får se det för dig själv. Ska vi gå och äta frukost? undrar Ellie.
Jag nickar och vi går ner till Stora salen. Av ren vana vänder jag huvudet åt Slytherins håll men den här gången får jag inte syn på Katie. Platsen bredvid Jamie är tom. Jag tar ett steg mot deras håll men Ellie drar mig till vårt bord.
- Jag fattar inte hur du kan vara så beskyddande över Katie. Är det inte hon som är storasyster? undrar Ellie och pressar ner mig på bänken.
- Två minuter äldre, fräser jag och häller upp lite juice i mitt glas.
Men Ellie lyssnar inte på längre utan fokuserar istället på att få ett jämt lager smör på sin smörgås.

Tio minuter över tolv möter jag Ethan i sällskapsrummet.
- Hej. Vad fin du är, säger han.
- Tack, säger jag och tittar lite generat ner i marken.
Ellie har tvingat på mig en av hennes tröjor, som är minst två storlekar för liten, och ett par byxor som känns som ett extra skin.
- Ska vi gå innan ovädret kommer? frågar jag.
Ethan ler ett lurigt leende.
- Vi ska inte gå, säger han och drar mig till sig.
Han gest gör mig nervös och helt plötsligt känns det som ett slag i magen. Jag stänger ögonen som en biverkning och smärtan men när Ethan ber mig att öppna ögonen igen så tittar jag mig förvirrat omkring. Vi står inte längre i Ravenclaws sällskapsrum. Inga safirblåa
möbler omringar oss. Istället står vi mitt på torget i Hogsmeade. Jag tittar chockat på Ethan.
- Spöktransferens. Vi transferera oss hit, säger jag. Jag hörde ingenting.
- Jag har tränat sedan jag fick licensen i början av året, erkänner han och rycker på axlarna. Ska vi kolla runt lite?
Jag nickar och vi börjar gå. Det är fullt med häxor och trollkarlar i Hogsmeade. Barnen springer runt eller trängs framför affärsfönstret där den senaste åskviggen ligger. Under tiden vi går bredvid varandra känner jag hur våra händer nuddar varandra. Han vill hålla mig i handen. Jag känner det men det skulle kännas fel. Med tanke på, nej, inte tänka på det nu. Jag känner också hur det känns som om någon förföljer oss. Jag vet inte varför och när jag tittar mig över axeln är det ingen där.
- Vad säger du om lite honungsöl? frågar Ethan efter att vi har gått runt en stund.
- Det låter bra, säger jag och vi börjar gå mot Tre Kvastar.
Precis när Ethan ska öppna dörren öppnas den från andra sidan och en bekant person kommer ut.
- Marcus, säger jag och lyfter på ögonbrynen.
Han tittar på mig.
- Åh, hej Beth. Ethan, säger Marcus och börjar flacka med blicken.
- Vad gör du här? frågar jag.
Han ska precis svara min fråga när dörren öppnas igen och en tjej kommer ut. Hon ser ut att gå fjärde årskurs och har kopparfärgat hår som hon har satt upp i en tofs.
- Jag förstår inte hur jag kunde glömma vantarna, säger hon fnissande och krokar sin arm i Marcus.
Men när hon märker att han inte lyssnar på henne tittar hon på oss för första gången.
- Åh ursäkta mig, så oartigt. Matilda, säger hon och räcker fram handen.
- Bethany, säger jag och skakar hennes smala hand.
Marcus säger fortfarande ingenting och han undviker ögonkontakt. Ethan harklar sig och jag kommer tillbaka till verkligheten.
- Vet du vad Ethan? Jag har ändrat mig, Madame Puddifoots låter som en bättre idé, säger jag och tar tag i hans hand.
Jag märker hur chockade både Marcus och Ethan ser ut att vara. Men Matilda verkar inte förstå någonting.
- Självklart, som du vill. Det var roligt att träffa dig Matilda, säger Ethan och vi säger hej då.
När vi går är min hjärna helt tom. Så klart Marcus såg chockad ut. Man går inte till Madame Puddifoots om man bara är vänner. Marcus brukade ta med mig dit. Vi hade vår första träff där. Första träffen. Första kyssen. Första grälet. Allt på samma dag.
- En galleon för dina tankar, säger Ethan och stöter till mig lite försiktigt.
Jag rodnar.
- Jag tänker bara på hur roligt det är att umgås med dig, ljuger jag.
Han verkar köpa lögnen för hans ansikte blir rött. Den där känslan av att vara förföljd lägger sig över mig igen och jag tittar mig över axeln. Den här gången får jag faktisk syn på någon. En liten flicka. Hon gömmer sig för mig bakom en husknut.
- Ethan, det är någon som förföljer oss, säger jag lågt.
Han vänder sig inte ens om för att titta.
- Det är Penny. Hon går i andra årskursen och har, hur ska jag säga? Ett crush på mig, säger Ethan.
- Ett crush? Hon förföljer dig, säger jag med rynkad panna.
- Jag vet. Hon brukar göra det. Vänta här en sekund så ska jag gå och prata med henne, säger han och vänder om.
Jag ser hur han går runt husknuten och kommer tillbaka nästan lika fort.
- Hon sprang iväg när hon såg mig komma emot henne. Ska vi fortsätta? undrar Ethan.
Jag nickar och vi fortsätter att gå. Efter ett par meter tar Ethan tag i min hand igen.

hoppas ni gillar! kommentera gärna långa kommentarer!

Åh vad Awesome!

Älskar när det är lite kärlek och svartsjuka i luften ^^

Och jag tyckte att Penny var lite söt som hade en Crush på Ethan ;D

Kapitel 7
Idag händer det. Jag känner mig så mäktig. Så kraftfull. Det kommer kännas så skönt att få ge igen. Att få hämnas. Jag kommer somna med ett leende på läpparna i natt. Stormen kommer täcka mina spår. Ingen kommer att få reda på det. Ingen kommer att veta vad som hänt. Bara hon och jag. Och för att bevara en hemlighet behöver en av dem vara död. Men det kommer inte vara jag.

p.s likheter med serien Pretty Little Liars kan ske, det är där jag fått lite av min inspiration

hoppas ni gillar! kommentera gärna långa kommentarer

Åh, jag förstår inte alls vem det är!!!

Vem är han/hon/den?!?!?

Längtar verkligen efter att få reda på vem det är och det är säkert någon som man borde insett redan från början. Men fram tills att man får reda på det får jag väl se ut som ett frustrerat frågetecken

Men för övrigt väldigt bra och jag längtar efter nästa kapitel!!!

Kapitel 8
Marcus sitter i uppehållsrummet när jag kommer in. Han är helt ensam och läser en bok. Jag går fram och kastar iväg hans bok.
- Vad håller du på med? frågar han och ställer sig upp.
- Vad håller du på med? kontrar jag och lägger armarna i kors.
Marcus spelar dum och rycker på axlarna.
- Men kom igen! Som om du bara råkade vara i Hogsmeade samma dag som jag hade en dejt med Ethan, fräser jag.
- Vadå? Får inte jag träffa andra? Vad jag inte förstår är varför du var tvungen att försöka göra mig svartsjuk. Madame Puddifoots. Hålla handen. Snälla Beth, säger han och himlar med ögonen.
- Försöka göra dig svartsjuk? Vi är över sedan länge Marcus. När ska du inse det? frågar jag.
Han öppnar munnen för att säga något men blir avbruten utav Ellie som kommer in med andan i halsen.
- Beth, Jamie behöver prata med dig! säger hon och andas tungt.
- Inte nu. Vi är mitt uppe i en viktig diskussion, säger jag.
- Det finns inget att diskutera Beth, fnyser Marcus och går upp till sin sovsal.
Jag suckar och vänder mig till Ellie. Hon ser stressad ut och skyndar tillbaka ut genom ingången. Jag följer efter henne. Längst ner vid trappan står Jamie. Han ser orolig ut.
- Hej, vad har hänt? frågar jag.
- Det är Katie. Har du sett henne? frågar han.
- Jag kom precis tillbaka från Hogsmeade. Hon är säkert i ert sällskapsrum, säger jag.
Jamie skakar på huvudet.
- Jag kom precis därifrån. Jag skulle kolla i hennes sovrum om jag kunnat men killar kommer inte upp dit och jag har inte sett skymten av hennes vänner. Följer ni med och letar? undrar han.
Jag nickar och tittar på Ellie.
- Jag följer med. Gå i förväg ni, så går jag upp och hämtar Marcus, säger hon och vänder om igen men jag stoppar henne.
- Nej, inte Marcus. Bara du, säger jag och Ellie nickar.
Med Jamie först börjar vi leta efter min syster. I biblioteket hittar vi hennes rumskamrater.
- Katie? Hon har inte lämnat sovsalen på hela dagen. Hon har till och med låst inne sig, så ingen av oss kan komma in, fnyser en av tjejerna.
Paniken och oron lägger sig över mig.
- Vad har ni för lösenord? undrar jag.
- Salazar, svarar Jamie.
Jag börjar springa. Har aldrig sprungit såhär fort. Saktar inte ens in när Ellie och Jamie ropar efter mig. Stannar inte för någon. Min syster behöver mig. Jag vet det. Någonting har hänt och hon behöver mig. Pulsen ekar i mina öron. Andas snabbt. Det är nästan som om jag flyger fram över golvet. Nere i fängelsehålorna är det blöt och kallt. Tomt. Det blöta golvet får mig att halka till men jag återfår balansen. Hinner inte ramla. Plötsligt tar korridoren slut och jag står framför en tom vägg.
- Salazar, säger jag och ur väggen bildas en dörr.
Jag skyndar igenom slytherins sällskapsrum till ljudet av protester från elevhemmets elever. Upp för trappan och bromsar utanför dörren. Bankar hårt. Inget svar. Ropar högt. Inget svar. Rör vid handtaget. Inget händer. Jag plockar fram min trollstav och skriker: Alohomora. Återigen: inget händer. Dörren är låst med magi. Håller fram staven igen och på ett ögonblick sprängs dörren upp. Jag springer in i rummet och tittar på omkring. Det känns som om jag faller genom jorden. Rummet är tomt. Det finns ingen här. Katie är borta.

hoppas ni gillar! kommentera gärna långa kommentarer!

Oh, me like!! Ser mycket fram emot nästa kapitel och dess händelser ^^