Easier said than done [SV] (1D ff)

Så får man ju inte säga D:
Men jag vill inte att du ska dö D:

Haha xD

Aaaaaweeeeeeesoooooomeee som väntat!!!!!

Dilemma liksom Haha xD

Tack för era kommentarer ♥
Här kommer....
___

Kapitel 2
OMG… Why?

Marleys POV

Jag satte mig längst fram där jag alltid satt. Bredvid mig satt Amanda Baker, säkert klassens snyggaste och mest själviska tjej. Och om det inte var nog med det var hon ihop med Louis och tyckte att jag var minst lika onödig som de andra i klassen gjorde.
Jag tittade upp mot tavlan och log inombords när jag såg att vi skulle byta platser.
Mr. Hudson vände sig om när han hade skrivit klart och började prata.
”Så, det första vi ska göra idag är att byta platser, vi ska ock…” Men innan han hann säga något mer hade Louis avbrutit honom.
”Jag vill sitta bredvid Amanda!” utbrast han och jag himlade med ögonen medan Amanda vände sig om och log ett patetiskt leende.
”Och jag vill sitta med Louis.” sa hon med sin silkeslena röst, som nästan var mer silkeslen än hennes mörka hår som slutade några centimeter nedanför hennes axlar.
”Jag har redan gjort platser, som jag kommer dela ut snart. Kom ihåg att inte börja protestera om ni inte kommer få sitta bredvid någon ni vill sitta med.” sa Mr. Hudson och fortsatte prata om vad mer vi skulle göra.

Tillslut (som kändes som en evighet) började Mr. Hudson dela ut platserna.
”Okej… Ms. Smith ska sitta bredvid Mr. Styles där…” började han, och jag kunde höra Harry stöna bak i klassrummet. ”Jaja, skynda er nu.” sa Mr. Hudson som svar på Harrys stönande, medan Sarah Smith såg ganska lycklig ut.
Han ropade upp många andra namn, och alla gick runt i klassrummet och satte sig på de platserna de fick utdelade till sig och någon annan.
”Mr. Tomlinson ska sitta där med…” han pekade på ett bord längst bak och jag tänkte direkt att det skulle vara väldigt synd om den personen som skulle få sitta med honom. ”Ms. Winstone.”
Min mun lämnades vidöppen, utan att kunna få ut ett ord. Det måste ha varit ett misstag. Jag kunde inte kunna sitta med… honom.
Jag kände alla blickar bränna på min rygg medan jag stod stilla längst fram i klassrummet och kände med ens att jag fått min talförmåga tillbaks.
”Va?!” ropade jag, men inte ensam. Jag vände mig om för att se vem som ropat med mig. Och där stod han, Louis. Han såg lika patetisk ut som jag kände mig.
”Jaa, gå nu och sätt er där.” sa Mr Hudson med en irriterad ton i rösten och jag tog långsamt tag i mina böcker medan jag gick mellan borden ner till bordet jag skulle sitta vid.
Jag slängde mina böcker på bordet och satte mig på stolen medan jag suckade högljutt. Louis gjorde samma sak.
”Dåså, då var vi klara med platserna för den här terminen. Och eftersom ni går i nian nu och är äldst i skolan, har ni mest ansvar. Och därför ger jag er en läxa redan idag.” Det gick en våg av ”Ååååh, varför?!” eller ”Neeeeej, vi är inte ansvarsfulla!”- kommentarer. Men Mr. Hudson struntade i kommentarerna och började dela ut papper där det stod vad vi skulle göra i läxa. När han var klar ställde han sig framför sitt bord igen.
”Ni ska skriva en faktatext om en president som USA har haft, två A4:a sidor lång text. Minst.” sa han enkelt medan väldigt många händer flög upp i luften.
”Mr. Berry?” frågade han och Simon började prata.
”Vi bor i England, i Storbritannien. Varför behöver vi skriva om en amerikan?”
”För att jag vill att ni ska göra det.” sa Mr Hudson sa han lika enkelt som förut och satte sig ner på sin stol.
”Åh, juste; Ni ska jobba med kamraten som sitter bredvid er, och innan ni frågar så tycker jag att det skulle vara bra om ni lärde känna varandra mera, även om ni gått i samma klass några år nu. Läxan ska vara inne på Torsdag.”
Det var det han hann säga innan skolklockan ringde igen, och där satt jag, nästan längst bak i klassrummet, med munnen öppen igen, och utan talförmåga.

Aaaaaweeeeeesoooooomeeeee!!!!!!

Omgomgomgomg nej bäst.

Yey vad grymt bra!

Mermermer?! :O

Omg sjukt awesome ♥