Rollspel HP, (Privat)

Sheila åt sin glass med god aptit. Hon älskade maten här, alferna på Hogwarts var mycket bättre att laga mat än de i sin herrgård där hemma. Hon ställde sig snabbt upp för att hinna före förstaårseleverna som säkert skulle ta hur lång tid som helst på sig att hitta till sovsalarna. Hon gick så snabbt att hon stötte in i en hufflare så att hon for in i en slytherinare och for ner på marken av rena trängseln som bildats vid dörrarna. "Förlåt" mummlar hon och ser upp och ser att det var en i sin egen årskurs.....Salvador från slytherin. Hon undvek hans blick och försökte ta sig upp på fötter. Hon hade alltid vejat för slytherinnare, inte för att hon var rädd för dem utanför att de flesta såg ner på de andra från andra elevhem, speciellt fårskallarna från Hufflepuff som hon hört dem sagt.

Salvador, som i vanliga fall hade blivit irreterad av att någon gått in i honom, kollade istället smått överrumplad ner på flickan som nu hamnat ner på golvet. Sheila från hufflepuff.
Han hade fått en rysning längst hela ryggraden när hon farit in i honom och gåshuden som spridit sig till hans armar höll fortfarande i sig.
Mer och mer elever började tätna omkring dem. Kanske var det för att Sheila nu blockerade hans väg och han ville skynda på processen lite, eller för att rysningen fått honom ur hans normala karaktär. Vad än anledningen var så böjde hans sig ner, tog en stadigt tag om Sheilas handled och hjälpte henne upp på fötter.

Sheila vart mer än överlrumplad och lättad när Salvador sträckte ner sin hand och drog upp henne på fötter. "Tack" mumlade hon fram och mötte för ett ögonblick hans blick innan hon åter sänkte blicken och höll sig urvägen för att eleverna skulle kunna strömma förbi.
"Jag är verkligen ledsen att jag gick in i dig men kunde inte rå för det." sa hon sedan och insåg att det var mer än vad hon hade pratat med honom på alla de år de gått på skolan tillsammans. Hon hade som sagt inte mycket till övers för slytherinare, och väntade bara att Salvador skulle säga något nedlåtande. Hon var berädd och hon skulle fräsa något illsket tillbaka, för att ge svar på tal, det kunde hon.

Han kände samma känsla igen när hans hand omslöt hennes handled och det kändes konstigt att släppa taget. Som en subtil känsla av statisk elektricitet och magnestism. Håren på hans underarmar stod fortfarande rakt upp.
Ett kort ögonkast följd av en röst han hört många gånger förut genom åren, men aldrig riktigt lyssnat på.
Han visste han det var tänkt att han skulle säga något här.
"Ehm, det är ingen fara." Sa han med trevande röst, inte direkt osäker, men liksom prövande, på gränsen till trevlig.
"Du blockerar vägen Curlin." Sa en röst i kort och hårt tonfall. George, en gryffindor elev i samma årskurs.
Det statiska som nyss känts i luften verkade lägga sig och Salvador kände sig mer normal igen.
"Ja, med ditt lokalsinne skulle du väll tappa bort dig om du försökte att gå runt." Han frammanade en hånfull blick men lyckades inte få fram sitt vanliga krökta leende. Istället så vände han snabbt på klacken och banade sig framåt utan att våga tiita tillbaka på Sheila.

Sheila såg på honom, med något av förvåning i blicken. Var detta samma Salvador hon gått med de senaste åre? Hans röst var nästan trevlig, något så ovanligt att hon var i stum häpnad. Men det spända ögonblicket varade bara en stund, George förstörde den. Hon hörde knappt vad han sa, men det gjorde tydligen Salvador och hans vanliga hånfulla tonfall var tillbaka.
Sheila suckade och ryckte på axlarna då han försvann, vad hade hon förväntat sig? Att en metrioit skulle träffa Hogwarts? Skulle det hända skulle en slytherinare vara trevlig....
Men ändå, när han tog i henne, hon kände.....Nej, det var nog inget, tänkte hon och följde med strömen ner, ner mot Hufflepuffs sovsalar och uppehållsrum vid köket.

Lionell var på extra jobbigt bus-humör under hela fortsättningen av kvällen. Vanligtvis burkade Salvador tycka att det hans ivriga och intensiva sätt var underhållande, men inte ikväll. Det dröjde inte länge förren Salvador fick nog och drog för de mörkgröna, tunga draperierna för hans säng och la sig ner för att sova.
Det skulle inte bli svårt. Han var utmattad efter den långa dagen.
Trötta, sega tankar slingrade sig omkring i hans huvud. Han hörde hans mors förmaningar om att hålla betygen uppe, såg hans fars stolta blick när han hälsade av honom vid perrong 9 o 3/4, han hörde McGonagals långa tilläggslist på yttligare föremål som Filtch förbjudit det kommande året, men det sista hans tankar vilade på var en mjuk behaglig röst som sa "Jag är verkligen ledsen att jag gick in i dig men kunde inte rå för det." och som tillhört en blick som hastigt tittat ner i golvet.

Sheila slog sig ner i en av de gula pösiga fotöljerna framför soffan. Hon försjönk i egna tankar medans hon såg in i elden. Hennes far hade inte haft tid denna gång att lämna henne vid stationen. Allt på ministeriet verkade ta hans tid. Men tillhörde man ministens närmst så var det väll så? Det hade ju alltid varit så, det var till och med sällan på jularna han hade tid, då de var hemma vill säga oftast var de ju till Australien då.
Hon suckade, ibland kände hon sig mycket ensam. Som här i skolan, ibland var hon med någon oftast inte. Dock var hon inte mobbad eller så, hon hade bara alltid varit ensam.
Hon gick upp till sin sovsal och drog igen det gula förhänget och somnade sedan strax. Dock drömde hon att hon gång på gång stötte ihop med Salvador, varför? Hon hade ju aldrig brytt sig om honom förr.

Första lektionen. Förvandlingskonst.
Skönt, det hade alltid kommit ganska naturligt för Salvador och han behövde sällan anstränga sig väldigt mycket.
Men först, frukost.
"Nu går vi." Sa Salvador, han hade kollat så att alla var klara innan, men att det var jusst han som gett kommandot ingav illusionen av given auktoritet. Han skulle inte kalla sig själv "ledare" över de andra, men när det kom till kritan så såg de andra ofta till honom för instruktioner.
Lionell, Edgar var nog dom han stod närmast. Sedan var det Trevor, Daniel och, när han inte var upptagen med att umgås med sin flickvän Rihanna, (också Slythrin) Evan.
Gänget umgicks ju såklart med flickorna, men ingen av dem hade haft någonting som varade mer än två månader.
Salvador hade haft ganska många tjejer genom åren, men ingenting längre än ett par veckor. Han menade att det inte var någon som lyckades hålla igång hans intresse.
Gänget gick ut ur fängelsehålorna och mot stora hallen.

Sheila vaknade och tog en dusch innan ens de andra hunnit vakna ordentligt. Sedan klär hon på sig uniformen och borstar igenom håret som hon torkat med hjälp av staven. Hon ser på håret hon gillar valet av att färga de två slingorna i orange, det fick henne att stå ut från de andra och det gillade hon. Dock funderade hon på att kanske ta fler hål i öronen, eller en tatuering någonstans av sina älskade drakar? Ja, hon fick se, än så länge var allt bara i hennes huvud och hon kunde alltid färga håret mer, kanske fler färger?
När hon gjort sig ordning och tagit väskan över axeln såg hon på schemat. Förvandlingskonst, med slytherin. I vanliga fall skulle hon tycka de ytterst dryga och påfrestande eleverna bara var ett irreterande inslag i lektionen....men nu?
Hon skakar på huvudet åt sina konstiga tankar som inte ens borde få finnas där och hon försvinner sedan ner mot stora hallen för att sedan äta frukost.

Det var lättare att äta idag.
Han fick ner flera mackor och ett äpple.
Snart var det dags att ta sig till lektionerna och han lämnade salen tillsammans med gänget. Inte förren de var framme vid lektionssalen och han såg massor av Hufflepuff elever stå i närheten kom han och tänka på gårdagens händelse.
Eller det var kanske inte ens en händelse.
Det var väll ingen stor grej alls?
Han hade ju kännt sig konstig redan innan den där Sheila hade ramlat in i honom. Det kunde ju knappats ha någonting med henne att göra.