Mystery in England [PRS Cara Riddle & Minna Lovegood]

Mira fixade till sitt hår och satte sig mittemot sin far.
"Far, jag går ut en stund" sade hon.
"Gumman.." började han.
"Nej far. Jag vill gå ut nu och det får du acceptera" sade Mira och tittade besviket på honom.
Han suckade och nickade.
"Okej men prata inte med främlingar då" han tittade oroligt på henne.
"Du vet att jag inte pratar med de jag inte känner" sade hon och tog hans hand.
"Var inte orolig" Mira reste sig upp och gick mot ytterdörren.

Mirtha slog sig ner vid bordet och hennes föräldrar hälsade henne godmorgon
"Var hälsad moder och fader" sa Mirtha och började försiktigt äta på sin mat.
"Niklaus kommer förbi om en stund" sa hennes mor Diana och Mirtha nickade och reste sig sedan från bordet.
"Då passar det sig att jag är redo när han kommer" sa hon och ursäktade sig och gick upp på sitt rum för att ordna håret och sminket

Mira tog sin kappa och satte på sig den. Hon drog på sig sina svarta stövlar.
Hon satte upp sitt hår och tog sin fars hatt.
"Jag går nu, far" sade hon och gick ut. Om hon hade haft byxor på sig så såg hon nästan ut som en man.
Tyst så gick hon längst gatan. Hon tittade ned i marken där hon gick och undvek kontakt med folk. Hon såg sig omkring, rädd att krocka in i någon. Hon tänkte hålla sitt löfte til sin far. Mira var nästan helt dyngsur.

Mirtha stod i hallen när Niklaus kom och han gav henne en kyss på handen och hon log
"Vi går till parken mor och far" sa Mirtha och de nickade. Niklaus hjälpte henne på med kappan och hon tog hans arm och de började gå mot Hyde Park

Mira gillade inte de blickar som vissa av männen gav henne. Det fick henne att rysa.
Hon brukade ibland gå promenader. Varje gång hon råkade stöta till någon så bad hon tyst om ursäkt och ökade farten.
"Godag" en man ställde sig framför henne.
"Godag" mumlade hon och försökte gå förbi men han lät henne inte gå förbi
"vad gör en dam som ni här?" frågade han. Mira backade.
"Det angår inte dig" sade hon snabbt

"Det glädjer mig att se dig Mirtha" sa Klaus
"Jag är glad att se dig med Klaus" sa hon leende och kramade hans hand. Hon såg sig omkring och märkte att en dam längre fram verkade ha problem med en man.
"Klaus" bad hon lågt
"Jag ser" svarade han och de gick fram till dem. "Stör den här mannen dig frun?" frågade Klaus

Mira tittade mot mannen som nyss talat.
Han hade en kvinna som sällskap.
Mira rätade på ryggen.
"Ja." sade hon kort och log svagt.
Hon tittade mot mannen som nyss ställt sig i hennes väg. Han hade en cigarett i munnen. Han var blek i ansiktet och försökte att se oskyldig ut.

Mirtha log mot kvinnan och såg sedan på Klaus som log
"Då ber jag dig lämna damen ifred innan det blir problem" sa Klaus
"Hur skulle det kunna bli det?" frågade mannen trottsigt
"Scottland Yard" sa Klaus och tog fram id och mannen bleknade och ursäktade sig innan han gick.
"Är du okej?" frågade Mirtha vänligt

Mira tittade mot kvinnan och slappnade av lite.
"Ja, tack" sade hon med ett leende på läpparna.
Kvinnan såg ut att vara i hennes ålder.
Mira tog bort en hårslinga som fallit ned i ansiktet.

"Vad skönt att höra" sa Klaus och Mirtha nickade
"Vad oartiga vi är. Jag är Mirtha Fairna" sa hon och neg och Klaus nickade.
"Niklaus Mikaelson" sa han och bockade